tisdag 30 juni 2009

Blankt som ett nybonat golv



Jag har varit hos frisören för sommarklipp. Han plockade fram plattången, och för första gången har jag ett hum om hur det känns att ha ett vanligt hår.

Mysko känsla.

måndag 29 juni 2009

Efter söndag kommer måndag

Lite oväntat blev det en innehållsrik dag i går – annars brukar sådana mittemellandagar bara rusa på och ta slut innan jag fattat att de börjat. Jag hann både gå lite på stan, äta lunch, sitta och hänga på gården, rensa kylskåp, svära över saknad mutter på gräsklipparen, laga mat och påbörja tvätten innan familjen dök upp.

Och vid halvniosnåret stack jag ut och sprang. Det var fortfarande varmt och jag huffade och puffade och kände mig som en riktig idiot när jag lunkade förbi picknickar och uteserveringar. Jag undrar hur länge det dröjer innan springandet blir njutbart – om det inte vore för mitt schema hade jag nog bangat ur för länge sedan. Än så länge får jag nöja mig med att njuta av sommarstan medan jag flåsar fram.

I dag blev det vabb. Gullpånken hade varit lite gnällig hos farmor, och vid läggdags i går kunde vi konstatera att det inte bara var värmen som gjorde honom varm. Feber. Så mina planer för dagen gick åt skogen. Eller halvt åt skogen, eftersom maken löser av mig efter lunch.

söndag 28 juni 2009

Dit vindarna bär


Gården. Här hamnade jag, med tonfisksallad från stället mittemot, saftglas och en bok. Man kan ha det sämre.

Ledig söndag

Vad gör man med en ledig söndag?

Maken är på något tjuttelimutt med hobbyn och såg därför, vis av fruns tidigare större och mindre sammanbrott, till att utackordera barnen hos farmor och mormor. Naturligtvis med övernattning, så i går kväll fick vi både öl och mat på bästa uteserveringen, videokväll (se inte Damernas detektivbyrå om du gillar böckerna!) och ostörd natt.

Så nu undrar jag vad jag ska göra med dagen. Det finns flera saker som borde göras, men jag lämnar nog dem därhän. Med undantag för kylskåpsrensningen, för den går att kombinera med matlagningen sedan.

Jag tror att jag klär på mig, går ut och ser vad som händer.

fredag 26 juni 2009

Sommarångsel

Sommaren och jag har haft ett något spänt förhållande sedan tonåren (mina, inte sommarens). Jag älskar den, men klarar inte riktigt av att hantera den. Vid minsta lilla gupp i sommarvägen drabbas jag av handlingsförlamning och gömmer mig inomhus. Och där sitter jag och ångslas över att jag inte är ute och inte blir solbränd.

Kanske försöker jag mig på att gå ut i solen; jag plockar med mig fika och något att läsa, och sätter mig på en gräsplätt i skuggan någonstans. Men jag hittar inte rätt ställning och skuggan vandrar iväg och det börjar pirra rastlöst mellan skulderbladen och så plockar jag ihop mina saker och går hem. Irriterad och skuldmedveten och svettig.

Nu sliter det där sommarångslet i mig igen. Å ena sidan är det fantastiskt att kunna gå till och från jobbet utan minsta ytterplagg men med bara ben och sitta med öppen dörr och arbeta – och barnen är på förskolan där de leker ute mycket och går på både kortare och längre utflykter. Å andra sidan borde man förstås vara på landet nu medan det är sol, när man kan bada och sitta ute och äta middag. För vem vet hur vädret blir sedan? Förra sommarens fantastiska värmeperiod byttes ju rätt plötsligt till regn och kyligt väder – vi gick från två bad om dagen till nästan inga dopp alls.

Den borna pessimisten. Jag vet. Jag grubblar och lägger mentala hinder i vägen i stället för att vänta och se vad som händer. Sådan är jag – men jag arbetar på det. Jag lovar.

och medan jag skriver det här tänker jag på mina vita ben och doppen jag kommer att missa, jag som älskar att bada, och tänk om det regnar hela vår semester nu när det varit sol när vi jobbat och och och ...

Michael Jackson, nu i bergen

Om vi utgår från att Elvis inte blev kidnappad av rymdvarelser, har "The King of Pop" sällat sig till en grupp fantastiska och fanatiskt dyrkade artister som lever i bergen. Jim Morrisson, Elvis Presley, Bob Marley och Michael Jackson är måhända en underlig samling, men vem vet hur det är där?

För mig är bilden av Michael Jackson fortfarande killen från Thriller – medan han såg ut som sig själv. Man kan bara undra vad det var som jagade honom, vad han försökte radera genom att ersätta sitt utseende med någon annans. Kanske led han av dysmorfofobi, kanske handlade det om en förvrängning av själen.

Jag hoppas i alla fall att den Michael som lever vidare i bergen kommer att vara den här.

torsdag 25 juni 2009

I sista minuten

Till slut blev jag räddad av H&M. Inget på rean, men några blusar till sedvanligt lågt pris. Så att jag inte behövde gå hem tomhänt och deprimerad. Det ända som är värre än att hitta saker som man behöver/vill ha men inte har råd med, är att ha avsatt pengar för att köpa grejer man behöver och sedan inte hitta något.

Och på vägen hem gick jag förbi köksutrustningsaffären och köpte två Margarete-skålar. Så.

Ingen shopping ...


... jag har fortfarande bara bh-kassen. Mycket deprimerande. Om jag inte ska köpa en grill?

Mer shopping, kanske?


Lunch på Le Rouges uteservering avklarad. Finnes reavaror som passar mig?

Uppdrag slutfört!


Men hjälp vad mycket turister det är! Tog flera minuter innan jag kunde ta en bild som inte bara bestod av människor. Nu lunch med maken!

Tunnelbanetankar


Jag är på väg in till stan för att leta lite kläder. Första stopp är underklädesbutiken i Gamla stan, en av dem där man får personlig service och bh:ar som verkligen passar en.

Jag har halvsemester, tar jobb som dyker upp -- och det har några faktiskt gjort -- men ägnar rätt mycket tid åt mig själv. Osannolikt skönt, och en uppladdning inför semestern, den tid på året när 'själv' verkar strykas helt ur vokabuläret.

tisdag 23 juni 2009

På språng

Jag har börjat springa. Av flera anledningar, den mest akuta är att jag fått i sommaruppgift av min terapeut att sätta upp mål och att kunna springa regelbundet har jag velat göra länge. Men eftersom jag inte sprungit på över 20 år så är det ett riktigt maffigt mål.

(Om egentligen någonsin ägnat mig åt dylikt – när vi skulle springa 2,5 km-spåret på gympan tog jag smitvägen och väntade, rökande en cigg, strax innan slutet på att alla riktiga springare tagit sig förbi så att jag huffande och puffande kunde ta mig in sist i mål.)

Nu är jag i alla fall igång. Till min hjälp har jag ett riktigt nybörjarschema från marathon.se, som på 14 veckor ska få mig att kunna löpa (if I dare use that word) 45 minuter obehindrat. Det går mycket långsamt framåt, och jag är tacksam för det. Jag har många trösklar att komma över, både fysiska och mentala.

lördag 20 juni 2009

Favorit i repris

Den här (dåliga) bilden från förra året kunde jag ha tagit nu. Samma sängkläder, samma dator, samma ljuvliga friggebod. Dock inte riktigt samma spända stämning i hemmet, den som renderade förra årets besök i himmelriket. Bara vanlig trötthet och den sedan länge pågående lilla svackan. (Är något en svacka när det hållit på i över ett år? En sänka, kanske? Eller en dalgång?)


Kanske ska jag verkligen döpa friggeboden till Himmelriket. Det finns inget ställe där man sover så gott. Vete sjutton vad det är – bodens placering med några granar bakom, tystnaden här på landet, en lätt syrebrist i ett välisolerat utrymme? – men varenda kotte som sover här kommer på morgonen utramlande med kuddränder på kinden och sömnstinn blick. Senast i morse var det svärmor, som sov så länge att vi började undra vad som hade hänt.

Nu blir det Time Team (nä, jag är verkligen inte förutsägbar!), dock ingen sudoko men kanske, om jag hinner innan jag börjar gäspa som man bara kan göra i boden, Sarah Waters' The Little Stranger.

onsdag 17 juni 2009

Hammarbyhöjdens t-banestation


I Hammarbyhöjden återfinns världen bästa tandläkare. Min mormor började gå till hans företrädares företrädare på 1940-talet, och sedan dess har hela familjen varit mottagningen trogen. Nu börjar jag oroa mig för att nuvarande, fantastiska tandis kanske inte har så långt kvar till pensionen. För vad gör jag då?

lördag 13 juni 2009

Dunka-dunka

Nä, det är inte några ungdomar som spelar obegriplig musik.

Det är mitt huvud som bultar. En hemsk huvudvärk överföll mig på toaletten, när jag skulle hjälpa Sötpricken efter besök. Jag sträckte mig framåt och lutade mig nedåt samtidigt, och så sa det boiing! i muskel strax väster om högra skulderbladet. Och så kände jag hur huvudvärken sakta letade sig från muskeln och uppåt till en punkt på högra bakhuvudet.

Där sitter den nu, med små förgreningar i övriga delar av bakre huvudet och hjässan. En Ipren dämpade den, men den är fortfarande påtagligt närvarande. Ska komplettera med en Alvedon nu.

onsdag 10 juni 2009

Förvisad


Jag hade gärna suttit vid datorn en stund innan matlagningen. Men några andra hade visst förtur. Tycker de ... ;-)

Hva?

Nyss såg jag Hanne-Vibeke Holst hos K.G. Bergström i Godmorgon-soffan. Hon talade om sina böcker Kronprinsessan, Kungamordet och, framför allt, den nya Drottningoffret. Och hon talade på danska. Man kunde höra att hon försökte "svenska till" det lite, men det gick inte så bra.

Och jag var tvungen att stänga av. Inte på grund av Holsts danska utan för att Bergström satt där och såg ut som om han fått hjärnan bortopererad. Han verkade begripa noll.

Så i stället för att sitta och svära över att 1) de sätter någon som har svårt för danska att intervjua en dansktalare och 2) Bergström inte hade vett att åtminstone låtsas att han fattade, stängde jag av. Det finns gränser för hur upprörd man ska behöva bli på morgonen.

tisdag 9 juni 2009

Dags att börja oroa sig igen

En ny säsong av våndor har tagit sin början. Nu är det dags att börja nagelbitandet: ska Klüft och längdhoppet funka?

söndag 7 juni 2009

Valresultat

Nej, Schyman kom inte till Bryssel. Men FI gjorde ändå ett bra val, tycker jag! Om man kollar på Valmyndighetens resultatsida kan man nu, med 5.513 distrikt av 5.664 räknade, se att FI har fått över 1 % i hela landet – undantaget Jönköping med 0,7 %. Men Jönköping är å andra sidan stället där KD fått 15 % ...

För min del är det första gången någonsin som jag har känt mig genuint intresserad av ett val. Senaste riksdagsvalet intresserade mig inte särskilt, trots att det då var första gången som jag inte slentrianröstade. Det något svala intresset kan förstås delvis ha berott på att jag födde barn samma helg!

Tanken på att engagera mig aktivt har dykt upp de senaste dagarna. Jag måste fundera vidare på det.

Vi röstar



Här fanns det plenty of röstsedlar.

lördag 6 juni 2009

Hejdå Peter!

Peter Englund tänker sluta blogga. (Eller lägger bloggen på is. Inte alls samma sak tycker jag, men möjligen Peter Englund.)

Väldigt tråkigt. Dels för att det alltid varit intressanta inlägg, om de så handlade om pelargoner, dels för att det är något särskilt med en ledamot i Svenska Akademin som bloggar.

Vi får hoppas att det blir något av med tanken att starta en akademiblogg.

Rumble in the tummy

Min mage har fört ett oherrans liv sedan i går eftermiddag. Ja, egentligen är det tarmarna som väsnas men det är i alla fall i magtrakten.* Och vi snackar inte lite lätt bubblande, utan stora lejonmorr på gränsen till rytningar. Det märkvärdiga (ja ja!) är att ursprungsområdet för rytandet har legat i vänster sida av ryggen. Bakom midjan, liksom.

Det började med att jag åt på tok för lite till lunch och sedan klämde i mig ett äpple på stående fot. Vänstermidjan svarade med ett lätt väsande, men jag uppfattade inte varningen. Sedan fikade jag te och kanelbulle vid halvfemsnåret. För lite, för sent, menade magen och började småknorra. Fortfarande var magmeddelandena så pass lågmälda att jag inte reflektrade något vidare över dem, utan satte mig bara på bussen hem för att äta middag.

Där någonstans hade jag kanske kunnat styra upp relationen mellan mig och den knotande magen. Men middagen var inget vidare intressant och det blev inte så mycket ätet. Så magen beslöt att ta till det stora artilleriet: hotfullt mullrande à la vulkan. Med jämna mellanrum har den låtit höra såna ljud att maken undrat om det var åska på gång eller om någon i huset testade sin nya motorcykel.

Under natten har morrandet flyttat sig lite, och sitter nu strax nedanför midjan på framsidan. Det ska bli spännande att följa utvecklingen under dagen; vem vet var det hamnat i kväll!

*Där ville jag skriva "the general stomach area", och sökte i huvudet efter det svenska uttrycket. Det allmänna magområdet? Nä, knappast. Hm. Ja! "The general area" heter "trakten"! Så enkelt – kanske lite för enkelt till och med. Det engelska uttrycket låter mycket viktigare. Men den skillnaden ligger nog mer i svenskars (mitt!) förhållande till det engelska språket än i själva uttrycket.

fredag 5 juni 2009

När ett lejon käkar på ens barn

Natten till idag var en sån där jobbig en. Jag hade först svårt att somna trots att jag var ordentligt trött, och när jag sedan väl hade somnat väcktes vi av ett hemskt illvrål inifrån barnens rum.

Det var Sötpricken som skrek. "Mammaaaaaaaaaa! Mammaaaaaaaaa!" Sömndruckna och yra rusade vi in, övertygade om att hon ramlat ner från sängen eller höll på att bli uppäten av ett lejon eller nåt. Men hon var bara något förvånad över att se föräldrarna komma ångande, och lät sig ganska snart klappas till sömn. För Gullpånken gick det däremot inte lika lätt. Så han hamnade i vår säng, där sedan tre klarvakna personer låg och snurrade i någon timme innan sömnen kom.

Jag är helt slut. Det sitter en förkylning i kroppen, som inte riktigt vill bestämma sig för att blomma ut eller dra sin väg. Kanske är det fortsättningen på den som jag hade förra veckan, kanske är det en ny som barnen dragit hem. Men jag känner mig sänkt. Så med lite skam och en stor känsla av lättnad ringde jag till tandläkaren och sa att jag inte kunde komma den här gången heller för att jag är förkyld igen. Sköterskan blev sur – det blir hon alltid när man avbeställer tider p.g.a. sjukdom samma dag; menar hon att man alltid ska veta 36 timmar innan att man ska må dåligt? – men jag ska lägga mig på soffan och halvsova ett tag nu.

tisdag 2 juni 2009

Gröna fingrar

För några veckor sedan hade en av lokalkollegorna köpt färsk timjan för att ha på sin mat. Strax efter att hon gått hem gick jag ut till pentryt för att göra kaffe, och hittade timjanplantan vid kaffebryggaren. Jag visste att hon inte skulle komma till lokalen något mer den veckan, så jag förbarmade mig över den: gav den vatten och ställde den på skrivbordet där det faller in lite ljus åtminstone.



Jag trodde inte att den skulle klara sig särskilt länge; timjan brukar ge upp ganska snart i mina händer. Men den verkar trivas här. Noemi och jag turas om att vattna den, och den tuffar på. Om än lite brun i kanterna, kanske.

måndag 1 juni 2009

Shake baby shake!

Dagens spartips, courtesy of Noemi!

När skrivaren signalerar att bläcket är slut och utskrifterna ser alltmer spöklika ut, spring då inte iväg och köp en ny patron. Ta ut den gamla och skaka den ordentligt! (Se bara till att det inte är en skvättande sort; annars blir både du och omgivningen bläckprickig.) Sätt in den igen, och hey presto! Skrivaren är nöjd och du kan fortsätta skriva ut ett tag till.

Upprepas med fördel ett par gånger.