måndag 14 november 2011

Hej jultomten!

Jag vet att jag helt misslyckats att få barnen att tro på dig, trots att deras far lagt hela sin teatersjäl på att gestalta dig (du kunde väl ha dykt upp själv då!), men jag önskar mig verkligen det här i julklapp:

Ipad. Jag behöver den inte, men jag vill ha.
Systemkamera. Jag behöver den inte, men jag vill ha.
En Kitchen Aid. Jag kan intala mig att jag behöver den. Vill ha.

Tack i förskott.

måndag 7 november 2011

I dunkla dagar

Nu kommer den här tiden när det skymningen lägger sig i hemmahörnen redan vid fikatid, när lamporna i fönstret lyser som som hemtrevnadssignaler i en annars dunkel värld, och varje utflykt från det vilsamma halvmörkret inomhus till den gråa eftermiddagen utanför är en strapats.

Det här är dagarna när Tennstopets neonskylt skiner som en vägvisare mot oss när vi traskar den hopplösa höstvägen genom Vasaparken: här är civilisationen, här är ljuset!

Inte undra på då att man har blivit kär i sin nya lampa! Trots att den sitter snett, för högt och inte kan vara tänd för att lampan är överdimensionerad för dimmern. Det går ju att åtgärda. Så här fint är det när den lyser:

Ja, det är en skitdyr lampa. Dock begagnad.

söndag 6 november 2011

Fortsätt klicka på gilla, för fan!

Hittade en länk som jag sparat, till en ledarkrönika i Aftonbladet: Fredrik Virtanen om slacktivismen.  Diskussionen har varit igång tidigare, och nu som då undrar jag: Vad tror man att de som klickar på "gilla" hade gjort om de inte hade haft Facebook? Hade de då slängt sig framför flygplan på väg att deportera ensamma senildementa åldringar? Hade de författat långa brev till lagstiftarna?

Nix, de hade inte gjort någonting. I-n-g-e-n-t-i-n-g. Slacktivismen står nämligen inte i kontrast till den "vanliga" aktivismen utan till icke-aktivitet. Den icke-aktiviteten handlar i de allra flesta fall heller inte om att de människorna inte bryr sig, utan för att de har så mycket vardagligheter att bry sig om. Och det vardagliga är betydligt mycket mer påträngande än det som händer i resten av samhället och världen.

Så det där gilla-klicket eller delningen på Facebook av en upprörande artikel betyder faktiskt något: den gör skillnad för den som gör det, genom att hen får chansen att markera, för sig själv och för sina vänner, vad som rör och upprör henom. Att det sedan gör varken till eller från för den person eller den fråga det gäller, det spelar ingen roll. Säkert är i alla fall att det inte skadar.