Fortsätt klicka på gilla, för fan!

Hittade en länk som jag sparat, till en ledarkrönika i Aftonbladet: Fredrik Virtanen om slacktivismen.  Diskussionen har varit igång tidigare, och nu som då undrar jag: Vad tror man att de som klickar på "gilla" hade gjort om de inte hade haft Facebook? Hade de då slängt sig framför flygplan på väg att deportera ensamma senildementa åldringar? Hade de författat långa brev till lagstiftarna?

Nix, de hade inte gjort någonting. I-n-g-e-n-t-i-n-g. Slacktivismen står nämligen inte i kontrast till den "vanliga" aktivismen utan till icke-aktivitet. Den icke-aktiviteten handlar i de allra flesta fall heller inte om att de människorna inte bryr sig, utan för att de har så mycket vardagligheter att bry sig om. Och det vardagliga är betydligt mycket mer påträngande än det som händer i resten av samhället och världen.

Så det där gilla-klicket eller delningen på Facebook av en upprörande artikel betyder faktiskt något: den gör skillnad för den som gör det, genom att hen får chansen att markera, för sig själv och för sina vänner, vad som rör och upprör henom. Att det sedan gör varken till eller från för den person eller den fråga det gäller, det spelar ingen roll. Säkert är i alla fall att det inte skadar.

100.000 kronor – så mycket mer tjänar män per minut

I dag eldade Feministiskt initiativ upp 100.000 kronor i Almedalen, för att uppmärksamma skillnaden mellan kvinnors och mäns löner. Summan motsvarar vad män tjänar mer per minut, och har donerats i kampanjsyfte av Tomas Mazetti och Per Eriksson från reklamkollektivet Studio Total.

Genast dyker det upp en massa tyckare som anser att det är osolidariskt att Fi eldar upp pengarna. Hade det kommit samma reaktioner om pengarna lagts på en annons i DN? Eller är det själva eldandet som upprör?

Birgitta Ohlsson menar att man borde ha lagt pengarna på att rädda 400 flickor från undernäring. Fair enough. Det är egentligen ett betydligt bättre sätt att använda pengarna på, det kan jag hålla med om.

Men jag undrar: Hur många barn kunde FP:s kampanjbudget ha räddat från att svälta ihjäl?

Valpejl gör en nyfriserad pudel

Valpejl.se väljer att omvärdera det underliga beslutet om vilka som får svara på deras enkäter och öppnar nu för alla partiers riksdagskandidater att lägga upp svar.

Det kan löna sig att protestera. Så protestera mera!

Låt väljarna bestämma valet 2010

Häromdagen såg jag att Tiarafeministen Linnéa lagt upp en länk på Facebook till sajten valpejl.se, där alla kandidater till riksdag, landsting och kommuner finns listade. Dessutom får alla riksdagskandidater får svara på en enkät, med frågor som "Varför ska man rösta på dig?" och "Vilka tre politiska frågor är de viktigaste för dig att driva?". En strålande idé i sin enkelhet, både heltäckande och specifikt.

Men det krävdes inte någon lång stunds kringklickande innan jag insåg att upplägget är allt annat än strålande. Det är nämligen så att de partier vars riksdagskandidater som får svara på enkäten är riksdagspartierna och ... Sverigedemokraterna.

Valpejl.se är ett samarbete mellan Sveriges Radio och SVT. Det är alltså svensk public service som väljer att exkludera två av de tre stora småpartierna och lyfta fram det tredje. Det parti de då väljer att inkludera är inte Piratpartiet som sitter i Europaparlamentet, utan SD för att – skriver de själva – "de är det nya parti som i dagsläget verkar ha en reell chans att ta sig in i riksdagen och som därmed kan påverka en regeringsbildning". PP och Feministiskt initiativ (EU 2009: 2,2 %) buntas ihop med Sveriges Pensionärers Intresseparti och Nationaldemokraterna och därför "bedöms enligt de undersökningar som gjorts hittills inte ha någon möjlighet att kunna ta någon riksdagsplats".

Man tar sig för pannan. Det krävs bara en titt på valresultatet i EU-valet 2009 för att se att de är ute och cyklar med de kategoriseringarna. (Och försök nu inte med "låga siffror i valet 2006"! Fi var då dryga året gammalt och PP hade bara några månader på nacken; då är 0,68 respektive 0,63 % bra resultat.)

Så vad handlar det här om? Samma gamla trötta visa som vanligt: man offrar demokratin för den egna bekvämligheten. Småpartier får inte mediebevakning för att de inte har mediebevakning. Blockpolitiken regerar och opinionsundersökningarna får styra synligheten i rapporerteringen. För, som valpejl.se säger: "Skulle opinionsläget för något av dessa partier förändras närmare valet så kan en omvärdering av denna gränsdragning göras då."

Jag skrev ett fråga till valpejl@svt.se och fick ett intetsägande svar. Gudrun Schyman har skrivit ett öppet brev; vi får se om hon får något med mer substans.

Som om det funnes fria val

I Aftonbladet ber Gudrun Schyman att Göran Hägglund ska ta på sig genusglasögonen. Fat chance, muttrar man i mungipan. Hägglund et consortes tar hellre på sig skygglapparna och vill att familjepolitiken ska handla om det fria valet. Familjernas fria val att få disponera föräldraledigheten precis efter eget skön, alltså. Politikerna ska inte lägga sig i hur mammor och pappor fördelar tiden med barnen.

Om vi nu helt bortser från att det är staten som betalar föräldraledigheten och rimligtvis borde kunna sätta upp ramarna för den, och att det inte finns någon annan socialförsäkring som delas mellan flera personer, kan man börja med att konstatera att familjernas egna val ser märkligt lika ut.

"Såklart!" säger kanske en medlem av verklighetens folk. "Många familjer lever under liknande omständigheter, så det är inte underligt att folk väljer lika."

Good point. Om det nu vore så att lika omständigheter leder till lika val. Så är det nämligen inte. Om man inte räknar valet att mamma är hemma under alla omständigheter som ett fritt val. Det inser man snart när man följer man diskussionerna om föräldraledigheten på något föräldraforum ett längre tag. Så här:

• Om pappan är arbetslös och mamman har ett jobb, är det bättre att mamman är hemma. För hon får högre föräldrapenning än pappan som ju också behöver söka jobb.
• Om mamman är arbetslös och pappan har ett jobb, är det bättre att mamman är hemma. För pappan behöver dra in pengar till familjen, och så får hon längre tid på sig att hitta ett nytt jobb.

• Om pappan studerar och mamman arbetar, är det bättre att mamman är hemma. För pappan behöver avsluta sina studier så att han kan skaffa ett jobb.
• Om mamman studerar och pappan arbetar, är det bättre att mamman är hemma. För hon kan ta studieupphåll och pappan behöver dra in pengar till familjen.

• Om pappan är egen företagare och mamman lönearbetare, är det bättre att mamman är hemma. För han måste ju underhålla kunderna och kan inte lämna företaget vind för våg.
• Om mamman är egen företagare och pappan lönearbetare, är det bättre att mamman är hemma. För hon kan ju disponera sin egen tid och pappan behöver dra in pengar till familjen.

• Om pappan tjänar mer än mamman, är det bättre att mamman är hemma. För pappan behöver dra in pengar till familjen.
• Om mamman tjänar mer än pappan, är det bättre att mamman är hemma. För hon får ju hög föräldrapenning.

Alla autentiska exempel, uppsnappade i riktiga diskussioner. Ifrågasätter man huruvida samma omständighet, X är arbetslös, kan generera diametralt olika lösningar av föräldraledighetsfrågan endast beroende på X:s kön, får man oftast svaret: "Det passar för oss!" Vilket förstås är sant, men vilka normer och tankemönster som ligger bakom beslutet kommer man aldrig närmare.

Valfrihet à la Kristdemokraterna är att ha otaliga sätt att komma fram till samma lösning, den att mamman är hemma längsta tiden med barnen. Dessutom är det nog också den enklaste vägen att ta, att följa normen. Låta bli att räkna på vad det egentligen kostar när familjens huvudförsörjare är hemma en längre stund och bara utgå från att man förlorar "massor med pengar", i stället för att se hela bilden och inse vilka följder det i förlängningen kan få för båda föräldrarna: för mamman avstannande löneutveckling, för pappan risk för att bli bortsorterad vid eventuell vårdnadstvist.

Det kanske man kan strunta i, och tycka att det bara rör en själv i så fall. "JAG tycker att det är värt det!" brukar det heta i de där forumdiskussionerna. Men det är inte sant. Varje gång en mamma väljer att ta huvuddelen av föräldradagarna befästs uppfattningen om att kvinnor i fertil ålder är opålitlig arbetskraft. Någon som försvinner några år från arbetsplatsen. Varje gång en pappa väljer att nöja sig med en skärv föräldraledighet cementerar han idén om att fadersskap är att vara andrahandsförälder. Någon som finns i bakgrunden men egentligen inte är aktiv.

Jag är ledsen, men jag tror inte att vi kan vänta på att saken ska lösa sig själv. För hur obegripligt det än är att man kan välja bort sig själv, som så många pappor gör, och hur obegripligt det än är att sätta sig själv i första rummet som förälder, som så många mammor gör, är den bistra sanningen att det sker hela tiden

Gamla inlägg om jämställt föräldraskap här och här, till exempel.

What's in mössa

För några dagar sedan kunde man läsa i SvD om barnskötaren som fått sparken på grund av en mössa. Det är naturligtvis mycket märkligt att man som chef väljer att sparka någon på så lösa grunder, men ju mer jag tänker på det, desto mer skrämmande känns det att föräldrar tycker det finns en poäng att kolla upp barnens fsk-pedogers Facebooksida. Och sedan rapporterar till fsk-ledningen det de ser.

Om man får veta att fsk-pedagogen gör något brottsligt är en sak. Om man kan konstatera att pedagogen går på swingersklubbar, samlar på piskor eller bär fåniga mössor är en helt annan.

Jag ser det som ännu ett exempel på hur dagens föräldrar försöker bädda in barnen i bomull, genom att agera preventivt mot allt som bara eventuellt skulle kunna vara lite obehagligt för barnen, och lyckas skrämma upp sig själva till moralpanik. För faktiskt, ingen människa med någotsånär ordentligt påskruvat huvud tror att den som bär en mössa med texten "Porn star" verkligen är en pedofil.

What's in a bag

Mona Sahlin har en dyr väska! Hela 6.000 kronor kostar den! Oj! Fy! Tänk, hon använder de pengar hon får i lön som hon vill!

Förutom att hon visst fått den i present av en vän ... Hon har vänner som har råd att ge bort dyra väskor i present! Näe! Och bara att hon kan gå omkring med en sådan dyr väska visar ju att hon hade kunnat köpa den själv! Usch! Så osocialdemokratiskt! Så osolidariskt! För en väska kostar ett vårdbiträdes halva månadslön! Hu!

Förutom att Mona inte är något vårdbiträde, utan socialdemokraternas partiledare. Och har en lön vars omfattning jag antar att partiet har bestämt. Får Mona då (om vi återigen bortser från att hon inte har köpt väskan själv), enligt Göran Greider och Lena Mellin, inte använda sina pengar som hon vill? Det är i så fall helt absurt.

Om Mona Sahlin vill använda överskottet på sin lön till att köpa Louis Vuitton-väskor, en dramaten fylld med Toblerone, några kvadratmeter av månens yta eller en resa till världens ände, är det rimligen hennes eget val.

Konspirationsteorier ahoy!

I dag skriver Karin Bojs i DN om några aktuella konspirationsteorier: klimatet (mycket aktuellt, kolla blogglänkarna till krönikan), jordens undergång 2012 (den var jag inte alls medveten om, trodde bara det var en film) och hur farligt vaccinet mot svininfluensan är.

I vanliga fall brukar jag mest fnissa åt konspirationsteoretiker och deras så härligt grandiosa idéer om världsherravälden, gigantiska nätverk som arbetar med dolda agendor. Ett koko som med stor uppriktighet tror att vaccinet mot svininfluensan ingår i en världsomspännande konspiration för att decimera, till och med halvera, världens befolkning kan man inte annat än skratta åt.

Fnisset sitter betydligt längre in när rätt vanliga människor, vad man kan bedöma i alla fall, på allvar menar att vaccinet är farligt och att svenska staten egentligen är medveten om det men ändå fortsätter att pumpa i medborgarna det. Man undrar ju vad staten skulle ha att vinna på detta – att göra svenskarna sjuka eller ta död på dem är inte direkt lysande ur nationalekonomisk synvinkel. I den här tråden från Familjeliv.se som Ellen tipsade om, får man en fin översikt över "argumenten". Där hittar man också början till en riktigt snygg klintbergare, inlägg #186:

Har hört att vissa som vaccinerar sig "vaccineras" med placebo istället, dels för att vaccinet inte kommer att räcka till alla, dels för att man vill kolla om det riktiga vaccinet har avsedd effekt. Tydligen ges placebo helt slumpmässigt, inte ens sköterskor och läkare vet vilka doser dom är äkta och falska...ska själv vaccinera mig i morgon, man får väl hoppas att man inte åker dit i onödan och får sockervatten istället...=(

Eeeeh. Förutom att det naturligtvis är förbjudet att ge placebo utan att meddela patienter om att de ingår i en grupp där placebo ges, undrar jag hur sjutton man skulle kunna få något resultat på den studien. Att den som sköter medicineringen inte vet vilka patienter som får vad är korrekt förfarande, men hur görs uppföljningen? Nä, det faller på sin egen orimlighet.

Som det mesta vad gäller konspirationerna. Hur skulle till exempel en stor del av världens klimatforskare kunna samarbeta för att skapa en felaktig bild av klimathotet? Det brukar vara svårt för ett sånt gäng att komma överens om vad man ska ha för tema på konferenserna.

Först förbannad, sedan fnissig

Jag gjorde misstaget att gå in på Newsmill och läsa Åsa Mobergs text på temat "Kläder som protest".

Det är inget fel på texten, tvärtom; det är ett mycket insiktsfullt påpekande om att det inte var så länge sedan som även alldeles infödda och kristna svenska kvinnor hade krav på sig att täcka kropp och huvud.

Problemet ligger förstås i kommentarerna. Förutom att kommentatorerna i många fall verkar vara närmast hjärndöda och inte förstår ett enkelt resonemang, frodas som vanligt xenofobiska och synnerligen oinformerade åsikter om islam.

Men som språkintresserad blir jag förstås riktigt uppåt; tänk vad fina nya skällsord och kategoriseringar man hittar varje gång man besöker Newsmill! Åsa Moberg kallas PK-elitist och anklagas tillhöra PK-maffian. En karl talar om sina spritpattar (mycket smakfullt, grabben); är det en vedertagen benämning för "man boobs"? En kommentator som intar Mobergs position i debatten talar å sin sida om inhemska svennetalibaner – magnifikt!

"Verklighetens folk" – kunde du inte ha hittat på något med lite mer umpf, Göran?

Det är inte graviditeten, det är smärtan

DO har stämt Försäkringskassan för diskriminering för att FK i 18 fall inte velat erkänna skäl för sjukskrivning, eftersom den sjukskrivna varit gravid. FK har i de här fallen – och många, många fler med dem – haft som motivering att graviditet inte är en sjukdom.

Att kvinnorna inte blivit sjukskrivna för att de varit gravida, utan för att de fått biverkningar till exempel i form av mycket smärtsam foglossning, har FK ignorerat. De har menat att det är normal följd av graviditet.

För det första är det inte "normalt" att man får så ont att man inte kan röra sig. Inte helt ovanligt, men inte heller normalt. För det andra – vad spelar det för roll? Har man ont, så har man ont. Är man arbetsoförmögen, så är man.

I dag gav tingsrätten DO rätt i fyra fall och dömde FK till att betala skadestånd till kvinnorna i fråga. Återstående fall tas upp senare.

Dagens lästips

Gitto klassificerar artikel- och bloggkommentatorerna som vi helst vill glömma.

Äpplen och päron

Förra veckan när jag kräktes lite på Anna Anka var det inte hennes liv som lyxhustru i Hollywood – eller Beverly Hills, kanske man får förmoda – som jag tänkte på, utan bara att hon betedde sig som en riktig skitstövel. Både mot barn och mot anställda. Och hennes inlägg på Newsmill fick mig att skratta högt – bitch javisst! Själva "sakfrågan" var ju bara för absurd att ta på allvar.

Så det är med stor förvåning som jag inser att diskussionen efter programmet och Newsmillartikeln har kommit att handla om hemmafruar. Hur hänger det ihop? Vad har det begreppet egentligen kommit att omfatta? Hemmarfruarna är visserligen en familjesocial parentes från mitten av 1900-talet, men nog har de rätt till sin egen historieskrivning.

Min mormor var hemmafru på riktigt. Det var på 1940-talet ett sätt att klara sig: morfars inkomster inte tillräckligt stora för att försörja familjen obehindrat, och de inkomster mormor kunde komma upp i som okvalificerad arbetskraft var mycket små. Hon lagade maten från grunden – och då handlar det inte om att göra potatismos på potatis i stället för på pulver, utan om såna matvaror som de flesta idag sällan tänker på som halvfabrikat. Hon syltade och saftade, bakade bröd förstås, gjorde korv och inläggningar.

Och så skötte hon familjens kläder. Sy dem kunde hon inte, men hon lagade och lappade, gned och tvättade, grät när sonen kom hem med hål på knäna för andra gången samma vecka, sydde in och om, lade ner och upp, gömde fransiga fållar. Inte för att göda någon romantisk föreställning om det manuella arbetet, utan för att familjen skulle klara sig. Morfar hade det tunga ansvaret att dra in pengarna, mormor hade det lika tunga att se till att de räckte.

Mormors hemmafruliv var inte ett politiskt motiverat val, det var knappast ett val alls. I det samhälle som var då, var det den enda lösningen. Alternativet för dem var inte att hon skulle arbeta, utan att de inte skulle bilda familj alls.

Så låt ankan och hennes vapendragare kvacka vidare, men blanda inte in hemmafrun. Hon har ingenting med lyxhustrur utan stil och klass att göra.

Ung kvinna springer för manligt

Sydafrikanskan Caster Semenya vann igår 800-metersfinalen i VM i suverän stil. Tydligen undrar folk om hon verkligen är kvinna – så okvinnlig som hon ser ut!

Jag förstår inte riktigt vad de menar med det, faktiskt. Och att folk dykt upp och varit mycket bättre än alla andra är väl inte något okänt (Usain Bolt i Peking, exempelvis). Den rimliga frågan borde väl vara huruvida Semenya är dopad – tyvärr, men så är dagens läge.

Niklas Hellgren skriver betydligt mer sprituellt om saken.

Våldtäkt utan våld III

Rolf Hillegren ska inte längre arbeta med sexualbrott, rapporterar DN. Vice chefsåklagare Per Nichols tycker inte att Hillegren är representativ för hur man jobbar på City åklagarkammare.

Själv ångrar Hillegren sitt första uttalande, det om mannen som "kör ändå", "lite oschyst" sådär, men bara en "ordningsförseelse". Tyvärr har han inte dragit några slags lärdomar av att hans åsikter väcker folkstorm – ni vet, såna som att de ligger ganska långt från den allmänna opinionens. Nej, han anser att "det inte går att debattera de här frågorna" och att han "kanske måste sätta hänglås" på sin mun i framtiden.

Det går alldeles utmärkt att debattera de här frågorna, herr kammaråklagare. Debatt är nämligen precis det som utbrutit efter att du valde att lufta dina övertygelser, som går stick i stäv med svensk lagstiftning.

Våldtäkt utan våld II

Rolf Hillegrens nya inlägg i debatten bevisar att jag hade rätt i går; många, även kammaråklagare, lever i villfarelsen att ordet, den term som vi använder för att beteckna en viss handling, på något sätt sätter gränserna för vad själva handlingen består i.

Det jag syftar på är förstås första meningen här:

Våldtäkt utan våld är inte bara en språklig anomali. Det är dessutom en gärning som i stort sett är omöjlig att bevisa.

Nej Rolf. Våldtäkt utan annat våld är ingen språklig anomali. Det är en sammansättning som skaffat sig en betydelse som är mer specifik än de två ingående delarna. Sånt händer, förstår du.

Våldtäkt utan våld

Jag har förstås upprört mig över kammaråklagare Rolf Hillegrens idiotuttalande om våldtäkter lika mycket som någon annan. Men när jag hade hämtat upp hakan från golvet var var det mesta sagt av det jag hade velat säga.

Men när jag läser Lisa Magnussons krönika idag slår mig tanken att själva ordet våldtäkt förvirrar. Det hör man hör ju att våldtäkt måste vara något våldsamt, något som tvingas till under slag och hårda nävar. En våldtagen person måste ha blivit övermannad och misshandlad.

Man skulle tycka att det att bli utsatt för en fysiskt intim sexuell handling mot sin vilja i sig var våld. Att det inte ska krävas annat våld också för att det ska ha skett något våldsamt. Men så är det inte, uppenbarligen. Kanske krävs det att "man" ska vara "kvinna",* ha utsatts för ett liknande övergrepp eller åtminstone ha en viss föreställnings- och inlevelseförmåga (och använda den).

Och så länge det krävs slag och strypgrepp för att våldtäkt ska betraktas som en våldtäkt önskar jag att det fanns ett annat begrepp, ett som lite i hemlighet inbegriper det våldsamma i detta övergrepp utan att signalera VÅLD VÅLD VÅLD till alla tomtar som tror att de ska bedöma hur mycket våld som ska behöva vara inblandat för att ett övergrepp skett.

* Det här kommat är ett "eller". Vill jag bara förtydliga.

Värt att tänka på, va?

(Hittat hos Mymlan.)

Om fri abort ska vara fri

Det finns kvinnor som väljer bort foster för att det har fel kön. Spontant känns det ju rätt motbjudande, spontant känner man att det borde vara förbjudet att göra så. I vårt jämlika land har könet ingen betydelse för människans värde. Ja, förbjud kvinnor att göra könsselektiv abort! Så slipper vi ta moralisk anstöt.

Jag ska inte hymla med att min spontana reaktion var "usch, så får man ju inte göra!" när jag hörde om kvinnan i Eskilstuna som inte bara en gång, utan två gånger valde att avsluta en graviditet efter att ha fått besked om könet. Det är inte heller förvånande att vårdpersonalen reagerade på samma sätt initialt – det måste ha varit mycket obehagligt att medverka till att ta bort ett friskt foster av en sådan anledning. Jag är glad att jag slipper sådana situationer i mitt arbete.

Men känslor är en sak, lagen är en annan. Mälarsjukhuset valde att begära vägledning från Socialstyrelsen om hur man ska bete sig i sådana situationer. Det förvånade mig – vad i begreppet "fri abort" ligger oklarheten? Fram till 18:e graviditetsveckan har kvinnor rätt att göra abort, oavsett skäl, oavsett varför man är gravid, oavsett vad andra tycker om den saken. Kvinnans rätt till abort är fri, inte villkorad.

Sedan spelar det ingen roll vad du, jag, Göran Hägglund eller överläkare Kaj Wedenberg tycker. Den enda åsikt som spelar någon roll är kvinnans egen. Vilket Socialstyrelsen förstås också svarar. Jag önskar bara att de tydligare poängterat just den fria aborträtten.

Till sist bör man nog också ställa sig frågan vad vi egentligen vet om de bakomliggande orsakerna till kvinnans handlande. Det är lätt att döma, nämligen.

Råd och den egna handlingskraften

Hur tragiskt det än är med barnet som dog i tarmvred när sjukvårdsupplysningen två gånger avrådde föräldrarna från att åka in med barnet, måste jag ändå undra:

Var går gränsen för respekten – måste man ändå kalla det – för sjukvårdsrådgivningen? Är det inte rimligt att man som förälder, när man ser sitt barn vrida sig i svåra smärtor och vara blå om läpparna, fullkomligt ger blanka fan i vad sjuksköterskorna på andra sidan telefonlinjen säger och åker in ändå?

Vi är väldigt tacksamma för att sjukvårdsrådgivningen finns. Vid flera tillfällen har vi fått mycket bra råd och upplysningar om t.ex. hur man ska hantera hög feber eller vad en hemsk smärta i magen (min) kunde bero på. Men andra gånger har vi fått nonsenssvar, och en snabb fråga utslängd bland de allvetande internetvännerna har gett bättre resultat.

Vår rådgivning – vad jag förstår skött av samma företag som i det aktuella fallet – säger dock alltid att man ska åka in om man är orolig. Det känns förstås lite blaha blaha om det man frågar om är en avgrundshosta som kunde vara tecken på en lunginflammation, men det är ändå betryggande: sjukvårdsrådgivningen står inte som en vägspärr mellan oss och vården.

Men om vårt barn hade legat i plågor, hade det inte spelat någon roll om så sjukvårdsrådgivningen hade slagit upp en fysisk vägspärr på vår gata. Vi hade åkt till akuten.

Ja, sjukvårdsrådgivningen har troligen tabbat sig rejält – de har helt enkelt inte lyssnat ordentligt på vad föräldrarna sa. Men de är inte allvetande. Som sjuk eller förälder till ett sjukt barn kan man inte lägga sin egen upplevelse av situationen åt sidan och lita blint på en röst i telefonen. Föräldrarna till barnet fick dåliga råd, med tragiskt resultat. Men sjukvårdsrådgivningen ska inte bära hela ansvaret för hur det slutade.

Ekologi-idioti

Någonstans ur bakgrundssuset som tv:n utgjorde i kväll kunde jag urskilja hur Marit Paulsen och någon agronomi-intriktad vetenskapsman menade att ekologiskt jordbruk är dåligt, för att skördarna är för små jämfört med dem man får från konventionell odling. Med tanke på det ökande antalet människor på jorden, måste vi maxa våra grödor för att undvika svält. Tror jag i alla fall att andemeningen var.

Vilket i sanning enfaldigt resonnemang! Har man inte kommit fram till att det vi idag kallar konventionell odling med stora uttag utarmar jordar och övergöder omgivningarna med ibland katastrofala resultat för växt- och djurlivet där?

Visst, vi kan välan trycka gasen i botten. Men vad händer när det inte längre går att gasa, för att drivmedlet tagit slut? Snacka om kortsiktigt tänkande. Man blir ju så trött.