Tjockalocka försöker få till en konstruktiv debatt. Applåder för det, men tyvärr tror jag inte att försöket lyckas. Det gör nämligen aldrig det (eller i alla fall väldigt väldigt sällan), av en mycket enkel anledning: de olika "lägren" talar om olika saker.
Enligt min erfarenhet kan debattörerna av det som jag vill kalla jämställt föräldraskap grovt sett delas upp i två åsiktskategorier:
A) De som anser att var och en gör sina egna val helt utifrån sin situation, och att det är nobody else's business vilka de valen är.
B) De som anser att det inte finns några helt fria val och var och en alltså väljer utifrån de rådande förhållandena i samhället. Och att de val man gör (eller inte gör) också påverkar de förhållandena.
Enligt samma erfarenhet kan dessa debattörer delas in i två beteendekategorier:
1) De som har lagt upp sin föräldraledighet så att mamman är hemma till absolut största del och pappan på sin höjd de 60 icke-bortbytbara.
2) De som försöker dela på föräldraledigheten så nära en 50/50-uppdelning som är möjligt.
Om jag säger att sammanfallet mellan åsiktskategorierna och beteendekategorierna till säkert 95% är A1 och B2, är det någon som anser att jag överdriver? Om jag sedan påstår att A2 är möjligt, men knappast B1, får jag några invändningar?
Och om jag har rätt – vilket jag har! ;-) – hur skulle det gå att diskutera, när B talar strukturer och samhällsfenomen och A inte erkänner strukturerna eller samhällspåverkan? Då spelar det ingen roll hur många gånger B förklarar att hen snackar om generella fenomen; A kommer alltid att anta att det är hens familj som åsyftas.
14 kommentarer:
Ja du är klok du! Du har rätt såklart.
Malin, du gör mig alltid så sjukt glad med dina klarsynta inlägg! Visst är det så. Jag måste dock säga att jag beundrar Frida som åtminstone dyker upp och svarar. Övriga förstår väl inte problemet, baserat på A1. (Med att pappor inte är hemma).
Ooo, lite beröm på kvällskvisten sitter aldrig fel! ;-D
Ja, heder åt alla dem som förstår att det är diskussionen som är intressant, inte vem som har rätt. Om det ens är någon som har rätt, rent objektivt sett.
Jag tror att du förlorade mig i slutet:
"Då spelar det ingen roll hur många gånger A förklarar att hen snackar om generella fenomen; B kommer alltid att anta att det är hens familj som åsyftas."
Ska det inte vara B som förklarar och A som antar?
Dags för öl snart, kanske?!
Jamen visst är det så, Cec! Nu har jag ändrat.
Ja, det är dags för en öl. Tänkte på det senast i går eftermiddag, faktiskt. Vi hörs på mejlen!
Tack för ett tydligt inlägg. Måste fundera lite...
Ja, gör det Hosanna! Och berätta vad du kom fram till.
OJ. Då får jag fundera en lång stund. Men det är kul med utmaningar.
Jag är inte säker på att jag förstår alternativ B, men diskussionen är intressant.
Personligen tycker jag nog inte att staten ska bestämma, i alla fall inte så man blir tvingad att dela 50/50.
Däremot förstår jag inte hur man kan välja att jobba framför att vara hemma med sina barn. Jag hade gärna varit hemma 100% av tiden. men det skulle vara orättvist mot min sambo.
Jag funderar på att byta karriär bland annat för att kunna vara hemma mer...
Vad i B är det som förbryllar, Förvånade pappan? Avsaknaden av fria val, eller de egna valens samhällspåverkan?
"De som anser att det inte finns några helt fria val och var och en alltså väljer utifrån de rådande förhållandena i samhället. Och att de val man gör (eller inte gör) också påverkar de förhållandena."
Det finns inga fria val... Förhållandena i samhället...
Val man gör påverkar förhållandena...
Äh, det är säkert bara jag som är trög...
Eller så är det jag som skriver otydligt! :-D
Det fria valet eller egentligen den fria viljan: Jag anser inte att man någonsin har ett helt fritt val. När familjen X väljer sin uppdelning av föräldraledigheten, kanske de anser att de gjort det valet helt utifrån sina egna tankar och omständigheter. I själva verket – tycker man om man förkastar den fria viljan – gör de sina val utifrån samhällets normer och strukturer. Den familj där mamman tar majoriteten av fl och pappan väldigt lite följer normer och strukturer, medan den familj som väljer en annan (t.ex. jämt uppdelad eller att pappan tar majoriteten) bryter mot normer och strukturer.
Samhällspåverkan: De normer som vi lever efter är inte något uppifrån bestämt; det är våra samlade handlingar och värderingar som bestämmer ett samhälles normer.
Ingen står fri från den samhälleliga påverkan, anser B och tänker sig att allt, inklusive det personliga, inordnar sig i strukturer. A anser att alla väl gör som de vill.
Puh, jag är lite trött. Mejkar jag sens?
Jo, det gör du nog! :-)
Åh vad jag beundrar din vishet och din vänliga envisa nit! Jag blir bara trött och lägger ned när det blir diskussion med folk som inte ens vill begripa mina parametrar.
TACK!
Skicka en kommentar