Svart som natten är en middle-of-the-road deckare. Inget särskilt så där, förutom att den utspelar sig på Shetlandsöarna. Den hänger ihop bra och upplösningen är rätt överraskande.
Tja. Mer finns egentligen inte att säga. Jag plockade den ur mammas bokhylla när jag hade lust att läsa men inte riktigt orkade lyfta Middlesex (som jag egentligen läser nu). Det är därför den är på svenska – jag läser i princip (men inte av princip) inte svenska översättningar av engelska böcker – och mycket riktigt hakar jag upp mig på en del språkliga saker kanske lite i onödan. En lite konfunderande formulering och en redigeringsmiss.
Kvarstående intryck: jaha?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar