Åskmolnen tornar upp sig

I går gick åskan lite längre norrut. Vi trodde i det längsta att vi skulle få en släng av sleven, och när det plötsligt blåste upp och temperaturen sjönk med dryga fem grader på tjugo minuter började vi vänta på att själva regnet skulle komma.

Men icke. Inget regn. Den stackars syrenbusken som klamrar sig fast i en skreva får fortsätta sloka, och den del av gräsmattan som brukar klara sig längst genom torka (samma del som är träskmark vår och höst) börjar se lite lätt bedagad ut i kanterna.

Inomhus åskar det desto mer. Värmen, den långa dygnetruntsamvaron och lite understimulans (för barnen) börjar ta ut sin rätt. Det går inte en halvtimme utan att det bråkas, retas, puttas eller allmänt tjuras i något hörn. Och vi har två veckor kvar på semestern/föräldraledighet – hur ska det här gå?!?

Maken pratade alldeles nyss med dagis; barnen får komma tillbaka lite tidigare än vad vi angett. Annars hade vi haft dryga tre veckor kvar ...

Lärdomen efter förra sommaren var att vi inte skulle ta semester redan efter midsommar, utan vänta några veckor. Lärdomen efter den här är att inte ta sju veckor i ett sträck. Det är bättre att dela upp det.

Hjälp.