I dag skriver DN (inte nättidningen än; varför är det så ofta så?) om hur domstolarna dömer i vårdnadstvister. Professor i juridik vid SU Johanna Schiratzki är expert på vårdnadstvister och säger:
– Om det är så att en förälder har varit föräldraledig i större utsträckning än den andra så kommer hon eller han ofta att prioriteras av domstol om det är fråga om små barn.
Hon har också tittat på de regionala mönstren:
– Det är vanligare att papporna blir boendeföräldrar i de norrländska hovrätterna än i Skåne. Jämför man med föräldraledighet är det samma mönster. Mer pappor är lediga i Norrland än i Skåne.
Advokat Ingmar Strandberg, med lång erfarenhet av familjerätt, konstaterar att den som haft den "faktiska" vårdnaden, det vill säga den som skött och matat barnet och haft det dagliga ansvaret, gynnas vid vårdnadstvister om små barn.
Tänk om alla pappor som bortprioriterar föräldraledigheten (eller låter sig bortpriorieras) förstår att de i förlängningen sätter sig i positionen som andra klassens förälder!
2 kommentarer:
Visst är det konstigt att så många pappor aktivt väljer att inte vara en del av sina barns liv??
Jag kan inte för min del förstå varför vissa hellre jobbar än spenderar tid med sina små...
Ja, det är konstigt. Särskilt obalansen: mammor förväntas inte vilja jobba (särskilt mycket i alla fall) medan papporna förväntas inte vilja vara med sina barn.
För nog är det förväntingarna som styr? Hör vi horder av pappor som varit hemma med barnen säga att de ångrar sig? Har jag aldrig hört i alla fall. (Att säga att det är tråkigt ibland är inte så konstigt – för det är det ju, herregud så trist jag hade ibland men det är inte samma sak som att man ångrar tiden med barnen.)
Skicka en kommentar