Det närmaste man kan komma himmelriket efter fyra veckors dygnet runt-umgänge med två ilskna småbarn: en natt i friggeboden. (Tack älskling!) En sudoko och några avsnitt Time Team ger en dräglig avslutning till den vackra sommardag som blev årets värsta dag.
6 kommentarer:
Å, vad jag känner igen mig.
Några tips till en förstagångssemestrande förälder? Jag har visserligen bara två veckor - kanske lika bra det :-)
Lika bra det, Gunilla. ;-)
Tips är: Ha inte två barn i varsin tvärtemotålder. Var inte tillsammans med dem dygnet runt i sex veckor, när det är varmt och alla egentligen är för trötta för att göra något men man ändå blir uttråkade.
Tre veckor var alldeles lagom.
Dagis på måndag. Vi "jobbar", dvs långsam uppstart, långa luncher och ärenden.
Vadan "kniven på strupen"?
Det är ju inget speciellt utan bara ett sakta eskalerande av spänningar. (Mellan barnen och mellan dem och oss, ska jag väl säga. De vuxna relationerna håller sig ganska normala hittills.)
Understimulans och värmen.
Ja, det kan vara tillräckligt. Har ju haft långledigt, i stark värme, två gånger... Men på nåt sätt tror jag det var lättare där eftersom man fick all markservice och kunde räkna med stabilt väder varje dag. Trots det fanns det (många) dagar då vi höll på att bli bindgalna.
Skicka en kommentar