Man går

Det är busstrejk och stockholmarna går. Själv går jag ofta till eller från lokalen, en promenad på 40 minuter om man tar det lugnt. Det är alltid en hel del människor som är på väg från A till B – snarare än är "ute och går", alltså – men i dag var det fler än vanligt.

När det var busstrejk förra gången, mars 1999, bodde jag på Torsgatan alldeles nere vid Solnabron, och kunde se skarorna som på morgnarna stretade utåt Solna och på eftermiddagarna inåt S:t Eriksplan. Det var intressant att betrakta; människorna kom i kluster som ganska bra motsvarade avstigande från ett tunnelbanetåg. Efter strejken var det en tid fortfarande många som gick, men antalet minskade i jämn takt och till sommaren var det ungefär lika många som innan strejken.

När jag gick hemåt i dag kom jag att tänka på min mormorsfar Carl. Vi har hans dagböcker från 1900–1902; de är fyllda med observationer och kommentarer om vardagen för en arbetare vid förra sekelskiftet. En av de saker jag tänkte på när jag läste dem första gången var hur mycket han gick. Vart de än skulle, gick de, han och hans bästa vän. De flesta av deras "logier" låg på Östermalm – man hyrde ett rum och delade med en kamrat eller två, och flyttade rätt ofta – och därifrån gick de till arbetet, till nöjen och på rena nöjespromenader för att "kolla läget" på stan. Men de gick inte gärna över Slussen; Carl följde en gång en flicka som bodde vid Rackarberget, platsen där Södersjukhuset ligger nu, och tyckte det var förfärligt långt och bortom all ära och redlighet.

Man gick för det var för dyrt att ta spårvagnen. Skulle man lite längre än de relativt korta avstånden i stan – dagens lite större Stockholm kan man ju genomkorsa på en och en halv timme om man är rask – gick man också. Man packade en matsäck och gav sig av, och hade man tur fick man skjuts av någon vänligt sinnad bonde en bit på vägen.

Jag undrar hur det gick för vännen A, som bor i den östraste förorten och skulle in till stan tidigt morse, med två små barn. Lite för långt att gå, även om hon hade haft tid. Och någon hästskjuts är svår att skaka fram i dag.