Om vi nu helt bortser från att det är staten som betalar föräldraledigheten och rimligtvis borde kunna sätta upp ramarna för den, och att det inte finns någon annan socialförsäkring som delas mellan flera personer, kan man börja med att konstatera att familjernas egna val ser märkligt lika ut.
"Såklart!" säger kanske en medlem av verklighetens folk. "Många familjer lever under liknande omständigheter, så det är inte underligt att folk väljer lika."
Good point. Om det nu vore så att lika omständigheter leder till lika val. Så är det nämligen inte. Om man inte räknar valet att mamma är hemma under alla omständigheter som ett fritt val. Det inser man snart när man följer man diskussionerna om föräldraledigheten på något föräldraforum ett längre tag. Så här:
- Om pappan är arbetslös och mamman har ett jobb, är det bättre att mamman är hemma. För hon får högre föräldrapenning än pappan som ju också behöver söka jobb.
- Om mamman är arbetslös och pappan har ett jobb, är det bättre att mamman är hemma. För pappan behöver dra in pengar till familjen, och så får hon längre tid på sig att hitta ett nytt jobb.
- Om pappan studerar och mamman arbetar, är det bättre att mamman är hemma. För pappan behöver avsluta sina studier så att han kan skaffa ett jobb.
- Om mamman studerar och pappan arbetar, är det bättre att mamman är hemma. För hon kan ta studieupphåll och pappan behöver dra in pengar till familjen.
- Om pappan är egen företagare och mamman lönearbetare, är det bättre att mamman är hemma. För han måste ju underhålla kunderna och kan inte lämna företaget vind för våg.
- Om mamman är egen företagare och pappan lönearbetare, är det bättre att mamman är hemma. För hon kan ju disponera sin egen tid och pappan behöver dra in pengar till familjen.
- Om pappan tjänar mer än mamman, är det bättre att mamman är hemma. För pappan behöver dra in pengar till familjen.
- Om mamman tjänar mer än pappan, är det bättre att mamman är hemma. För hon får ju hög föräldrapenning.
Valfrihet à la Kristdemokraterna är att ha otaliga sätt att komma fram till samma lösning, den att mamman är hemma längsta tiden med barnen. Dessutom är det nog också den enklaste vägen att ta, att följa normen. Låta bli att räkna på vad det egentligen kostar när familjens huvudförsörjare är hemma en längre stund och bara utgå från att man förlorar "massor med pengar", i stället för att se hela bilden och inse vilka följder det i förlängningen kan få för båda föräldrarna: för mamman avstannande löneutveckling, för pappan risk för att bli bortsorterad vid eventuell vårdnadstvist.
Det kanske man kan strunta i, och tycka att det bara rör en själv i så fall. "JAG tycker att det är värt det!" brukar det heta i de där forumdiskussionerna. Men det är inte sant. Varje gång en mamma väljer att ta huvuddelen av föräldradagarna befästs uppfattningen om att kvinnor i fertil ålder är opålitlig arbetskraft. Någon som försvinner några år från arbetsplatsen. Varje gång en pappa väljer att nöja sig med en skärv föräldraledighet cementerar han idén om att fadersskap är att vara andrahandsförälder. Någon som finns i bakgrunden men egentligen inte är aktiv.
Jag är ledsen, men jag tror inte att vi kan vänta på att saken ska lösa sig själv. För hur obegripligt det än är att man kan välja bort sig själv, som så många pappor gör, och hur obegripligt det än är att sätta sig själv i första rummet som förälder, som så många mammor gör, är den bistra sanningen att det sker hela tiden
Gamla inlägg om jämställt föräldraskap här och här, till exempel.
30 kommentarer:
Dina exempel är inte bara enskilda exempel från diskussioner utan också de facto statistiskt vederlagda av hur föräldraledigheten tas ut. Exakt så ser det ut.
Valfrihet, my arse, if you pardon my French.
"Om vi nu helt bortser från att det är staten som betalar föräldraledigheten och rimligtvis borde kunna sätta upp ramarna för den,"
Nu kommer ju i och för sig statens pengar från folket/väljarna och än så länge är det en minoritet av folket/väljarna som vill ha förändringar i föräldraförsäkringen.
Jag är helt emot ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen. Rent privat beror det på att en ytterligare kvotering skulle förhindra oss att dela lika på den lediga tiden eftersom vi då skulle tvingas dela på dagarna. (Alternativt skulle vi vara tvungna att ansöka om dagis tidigare. Och dessutom skulle vi inte kunna jobba deltid båda två eftersom enbart min sambo skulle ha dagar kvar om vi var tvungna att dela 50/50). Jag vet att vårt fall inte är vanligt, men något jag däremot är helt säker på är att det finns mängder av föräldrar som skulle tvingas in i ramar de inte bör tvingas in i.
Däremot tycker jag att alla former av uppmuntran från politiker/företag till pappor att vara hemma är bra. Pekpinnar och tvång tycker jag däremot är helt fel. PIskor är dåligt, morötter är bra. Så visst sympatiserar jag med att fler borde dela lika, men inte genom tvång.
Personligen ser jag föräldraförsäkringen som kopplad till en enda person, nämligen barnet. Sedan har föräldrarna mandat att själva välja hur de ska ta ut dagarna. Ett bra och flexibelt system.
Underbart inlägg! Jag håller med om allt. Höll på att bli tokig i går när jag hörde Göran Hägglund tugga om och om igen på meningen, "men jag tycker att föräldrarna själva ska få bestämma". Jag ifrågasätter också hur fritt det valet är. Och jag har tjatat om detta rätt mycket nu i min blogg. Men det är dags att något görs åt situationen.
Hägglund har inte rätt i speciellt mycket, men här har han rätt...
Att rabbla mantrat om det fria valet utan att diskutera förutsättningarna för att göra dessa val, till exempel samhällsstrukturer och könsrollsmönster, är faktiskt helt meningslöst.
Snedvridning brukar anses allvarligt och problematiskt i ett annat sammanhang, nämligen vilka som återfinns i högre utbildning. Alla akademikerungar är inte smartare än alla arbetarungar vilket man skulle kunna tro när man ser fördelningen på högskolan.
Där är det fullständigt självklart att resonera i termer av förväntningar, traditioner och även självkänsla och värderingar. Det tror jag inte Häggis skulle ha något att invända emot heller.
Men traditionella könsrollsmönster och så kallade family values, det "bara är".
Tja, med din inställning så hade vi varit tvungna att lämna barnen på dagis mycket tidigare. Är det bra för barnen?
För övrigt tog jag som pappa ut alla dagar utom mammans 60; vi var hemma med barnen nästan lika mycket.
Men jag och många med mig ska inte få välja själva hur vi vill lösa vårt vardagspussel, det ska några überfeminister göra åt oss.
DrKejs: Hur såg det ut i ert specifika fall då, och när började barnet på dagis?
@Den förvånande pappan, jag förstår dina argument, men tyvärr tror jag inte att morötter räcker tillräckligt långt. Och som <a href="http://rabiatfeminism.blogspot.com/2010/05/logn-eller-okunskap.html>andra har sagt</a> är föräldraförsäkringen ursprungligen en arbetspolitisk åtgärd. Så funkar den än i dag, om än på ett annat sätt än lagstiftarna troligen avsåg: som ett hinder för kvinnors utveckling på arbetsmarknaden.
@Dr Kejs, jag är ingen überfeminist, jag är en unterfeminist. Kommer underifrån och sågar folk i fotknölarna.
Tja, jag vet inte. Det är många saker i samhället som bestäms åt oss, och vi är inte nöjda med alla. Ibland kan man få tugga i sig något som inte gynnar en själv utan samhället i stort. Vilket jag är övertygad om att en individualiserad föräldraförsäkring gör.
För min familj hade det varit sämre att ha en 50/50-uppdelning, eftersom vi i det nuvarande systemet valde att min man tog ut fler dagar än jag. Men det hade gått det också, för då hade vi arbetat utifrån förutsättningarna.
Och jag anser att förskolan är en utmärkt plats för barnen.
DrKejs
Just nu är du min hjälte. Efter att ha debatterat detta på ett antal bloggar får jag äntligen stöd från någon som tycker som jag och som majoriteten av svenska folken. (Jag undrar var resten är för övrigt..)
Det som är ännu skönare för mig är att du precis som jag är den som tagit ut den absolut största andelen av dagarna och precis som jag vill du själv bestämma hur ert familjepussel ska läggas. Och precis som min familj skulle din förlora på en 50/50-uppdelning.
Min åsikt är och har hela tiden varit att det är farligt att kvotera föräldraförsäkringen ytterligare just på grund av att det finns så många specialfall som, för att använda ditt ord, "überfeministerna" inte vill ta hänsyn till.
Jag har dessutom svårt att förstå hur Hägglunds åsikt att familjerna ska få bestämma kan vara kontroversiell eller dålig. Men sen anser ju jag i och för sig också att vuxna människor generellt själva ska få bestämma hur de vill leva sina liv.
Om man anser att detta skattefinansierade självbestämmande ger upphov till skeva strukturer som missgynnar till exempel jämställdhet så är det inte alls konstigt att man vill ändra på det.
Det beror väl ändå på hur morötterna ser ut? Som de ser ut idag förstår jag att de inte dirket spelar någon roll för utfallet, men de bör utvecklas och förbättras och då kan det definitivt bli resultat. (rent hypotetiskt, skulle varje familj som delar lika (i tid, inte uttagan dagar) få 1000 kkr skulle det definitivt bli effekt, naturligtvis orimligt, men att helt avfärda morötter tycker jag känns dumt. )
Att någonting startar med ett syfte men slutar på ett annat är inte ovanligt. Finns många exempel, men att människor väljer att utnyttja systemet på för dem bästa sätt betyder inte att de gör fel eller att systemet är dåligt.
Ett problem i sammanhanget är ju konsten att mäta hur länge vem är hemma. I makens och mitt fall tar jag ut 5 föräldrarpenningsdagar/vecka när jag är hemma och han kommer att ta 7 dagar per vecka. Detta betyder alltså att vi kommer att framstå som mer jämnt fördelade än vad vi är!! Svåra mätproblem där!!
I övrigt ett MYCKET klokt inlägg i debatten! Tackar!!
cruella:
I mitt specifika fall började barnen på dagis vid 3 års ålder.
Enligt dig och andra überfeminister så skulle vi aldrig ha gjort det valet eftersom vi enligt er inte har någon fri vilja utan enbart svassar med i könsstrukturer.
Dynga, säger jag. Jag är en fri individ som inte behöver följa med i några fiktiva tvingande strukturer. Jag är på intet sätt unik, eftersom jag ser mig som en helt vanlig pappa (och även min omgivning gör det).
Det ni vill är att tvinga igenom er sjuka världsbild på alla människor oavsett konsekvens. Att barn idag tar skada skiter ni i, att pappor begår självmord för att de blir fråntagna barnen skiter ni i, så länge ni får bestämma och slicka i er av makten.
Malinka:
Så du anser att en förskola med grupper på 15-18 småbarn på 3 vuxna är bra? Är du medveten om att det anses vara barnmisshandel i andra länder att ha så många barn i en grupp och så många barn per vuxen?
Sen att du inte är überfeminist utan unterfeminist är riktigt snömos. Den rådande ordningen i samhället idag är feminismen, könsmaktordningen är inskriven i våra lagar. Om det är någon som slår underifrån idag så är det vi pappor; vi är diskriminerade i lagen, vid tillämpningen av lagen samt vid myndighetsutövning. Vi har inga rättigheter utan bara skyldigheter. Vi får ständigt skit från er überfeminister för att vi inte engagerar oss i barnen baserat ENDAST på fördelningen av fp.
När ska poletten trilla ner? När ska ni inse att jag har barn för livet och att de första 18 månaderna innebär för det allra mesta mat, blöjor, tröst, sova? Det viktigaste är att finnas där för barnen hela tiden, från det att de föds tills de flyger hemifrån som självständiga individer? Ja, sen kommer vi fortfarande att finnas där för barnen, även när de flyttat hemifrån.
Men ni überfeminister tycker att det är såååå viktigt att tvångsdela fp.
Valfrihet? Nej, inte om ni überfeminister får välja.
den förvånade pappan:
Ja, vi är nog rätt många som inte passar in i den feministiska mallen när man börjar undersöka hur det ser ut. Fast überfeministerna är inte intresserade av hur verkligheten ser ut, de är mest intresserade av hur deras teorier ser ut. Och att öka sin redan mycket stora makt.
Dock är det inte konstigt att du inte ser fler pappor med motsvarande åsikter i debatten, de flesta är så pass rädda om sin tillvaro att de inte vågar stå upp mot den feministiska ångvälten.
Vilken ton, Dr Kejs! Förutom att du helt har tappat tråden är du helt fel ute; jag tycker inte alls att det är bra att pappor blir fråntagna vårdnaden – som ju framgår av mitt näst sista stycke, om man läser det ordentligt – och om de begår självmord på grund av det, skiter jag verkligen inte i det.
Min världsbild är inte sjuk, jag har bara en bestämd idé om hur världen ska se ut. Som socialdemokrater, moderater och folkpartister har idéer om hur de vill att världen ska se ut.
Du vill något annat; det är din åsikt och den har du rätt till. Men jag undrar, bemöter du alla med motsatt uppfattning till din på det här sättet, eller är det förbehållet feminister?
Med det får jag be dig att sluta vräka ut ditt hat här. Det är min blogg och även om jag tycker att diskussion är kul finns det gränser för vad jag ställer upp på. Om du vill diskutera sakfrågor är du välkommen att göra det, förstås. Men några fler utskällningar tänker jag inte ta emot.
Det kommer att bli en intensiv valrörelse i höst med många känslor. Som välutbildad och högavlönad är det lätt för mig att flytta - vilket kommer att ske om vi misslyckas med att besegra den onda motståndaren.
Det finns ett stort hat mot socialismen och feminismen som jag innerligt hoppas inte tar sig våldsamma uttryck - jag ser dock en uppenbar risk för att så blir fallet.
Tack för dina ord - de motiverar mig att engagera mig ytterliggare i valrörelsen i förhoppningen att de goda kommer att segra.
DrKejs: Så du är en sån, du. Förbryllande att du är Den förvånande pappans hjälte, han verkar annars rätt nyanserad, även om jag inte håller med om hans slutsatser i det här.
Ajöss. Fortsätt gärna dina vulgariteter, men inte i samtal med mig.
Allmänt tillägg: Att vilja ändra på ett *ramverk*, som ju föräldraförsäkringsdebatten handlar om egentligen, är inte samma sak som att tvinga folk till något specifikt. Man ändrar på förutsättningar som man i dag anser ger upphov till skevhet. Och inom det nya ramverket förhåller man sig verkligen precis som man vill.
Jag har inget emot att ungar är hemma hur länge som helst. Men som *individ* (ja, jag är ganska frihetlig;-) tar jag ett eget stort ansvar inom de av samhället givna ramarna. Vill vi vara hemma i tre år eller mer med ungarna får det förstås lov att kosta i standard. Och så vidare.
Att enskilda kommer i kläm vid systemreformer av vilket slag det vara må är oundvikligt och kan inte få stå i vägen för förändring.
Cruella
"Att enskilda kommer i kläm vid systemreformer av vilket slag det vara må är oundvikligt och kan inte få stå i vägen för förändring."
Jag tror faktiskt att du lyckades sammanfatta skillnaderna i våra sätt att se på det här till 100 % i den meningen.
Du tror att det handlar om att "enskilda" drabbas, jag tror snarare att det är en absolut majoritet som "kommer i kläm".
Förvånad pappa: Det beror ju på vad "kommer i kläm" ska betyda. Alla förändrade förutsättningar, ekonomiska eller andra, kan ju inte betecknas så dramatiskt.
Att i ett tänkt exempel sänka a-kassan från 80 till 70 procent skulle innebära att många får förändrade förutsättningar. Men kommer de i kläm? Nej, så skulle jag inte beskriva det.
Om man i ett annat tänkt exempel sänker ett fribelopp för arbetsinkomst vid studier kommer däremot en del människor i kläm - de som har ett extrajobb som gör att de hamnar över den nya gränsen. Sådant menar jag är oundvikligt, om än inte 100 procent bra.
Hej Den förvånade pappan! Men alla som kommer i kläm av dagens "system" då? De är ju fler. Vi alla typ. Vi har fritt val i teorin men inte i praktiken just eftersom föräldraskapet inte är jämställt. Jag väljer inte att arbetsgivare har andra förväntningar/farhågor när det gäller mig som fertil kvinna än vad de har på mina manliga kollegor. De av mina killkompisar som fått sparken för att de tog sitt föräldraansvar valde inte det heller, de blev offer för systemet. Kvoterad föräldraförsäkring är inte ett mål, utan ett medel att uppnå ett system med större verklig valfrihet. För alla.
Inga morötter i världen hade kunnat fixa en sådan markant ökning av pappors deltagande i barnens vardag och deras staus som föräldrar som "pappamånaderna" har gjort. Jag tycker helt enkelt att förändringen mot större valfrihet går för långsamt, det är därför jag är emot att man skall kunna ge bort sina dagar till nån annan just nu.
"Kvoterad föräldraförsäkring är inte ett mål, utan ett medel att uppnå ett system med större verklig valfrihet."
Det där var en motsägelse av gigantiska proportioner. Kvotering ger inte mer valfrihet, det ger ju ingen valfrihet alls. Eller jo, mamman får 240 dagar, pappan får 240 dagar helt oberoende av hur deras familjesituation ser ut. Hur du kan få det till varlfrihet är för mig omöjligt att förstå.
Och vem säger att förväntningarna kommer att bli annorlunda? DEt kan ju i praktiken bli så att mammor är hemma 240 dagar och pappor i 60-70-80-100 dagar och att resten brinner inne. Om det är så vet varken du eller jag, men möjligt är det. Vem säger att kraven från arbetsgivaren skulle minska bara för att föräldraförsäkringen kvoteras? Trycket kan ändå finnas och risken är att dagarna brinner inne.
Jag har redan gett ett exempel, orealistiskt visst, men icke desto mindre ett exempel på en morot som skulle ge effekt. Vad jag ville säga med det var just att det går att fixa morötter som skulle ge effekt, även om mitt exempel skulle bli orealistiskt dyrt.
Du påstår att fler kommer i kläm i dagens system, jag påstår att det inte stämmer. Det grundar jag på att fler anser att de inte sitter i kläm i dagens system än de skulle göra i ett 50/50-system. Jag har alltså tilltro till att en majoritet av folket själva kan avgöra om de har ett system de vill ha kvar eller inte.
Off topic
Själv hade jag en korkad arbetsgivare som inte ville vara flexibel när jag skulle vara pappaledig. Då sa jag upp mig. Det är möjligt att jag hade fått sparken ändå, men jag ville inte ha en så korkad arbetsgivare så jag stack, och då fick de lägga runt 500 000 - 1 000 000 på att rekrytera nån ny. (Deras uträkning) Det kanske fick dem att tänka till nästa gång de försöker påverka, vad vet jag.
Du har rätt till din åsikt. Själv anser jag att en massa människor ÄR i kläm, just nu. Och jag var uppenbarligen otydlig, det jag menade med att kvotering skulle öka valfriheten var att en kvotering på kort sikt skulle ge större valfrihet på lång sikt. Större valfrihet i praktiken och inte bara i teorin. Och när man uppnått det kan man ta bort kvoteringen så klart. För jag gillar den inte heller, jag gillar inte att den behövs.
Dina farhågor om att dagar skall brinna inne med kvotering och att barnen skall få betala priset, är desamma som folk hade inför både första och andra pappamånaden. De farhågorna stämde inte. Däremot har "pappamånaderna" fått en dramastisk effekt för pappors föräldraledighet. Det var ett impopulärt beslut, men idag är det fullständigt accepterat för män att ta två månaders föräldraledighet på i princip alla arbetsplatser i landet och det var det verkligen inte 1994 när den första "pappamånaden" infördes.
Nja, du var inte så otydlig...jag fattade vad du menade. Dock tycker jag ändå inte att det är värt priset att låsa fast alla i samma oflexibla ram. Mina fårhagor är egentligen inte så viktiga, jag är emot principen att staten ska bestämma hur familjerna ska leva sina liv.
Och ytterligare en anledning till att jag tycker kvotering är uselt är att det redan idag är fullt möjligt att dela lika. Med andra ord är det inte fel på systemet utan på hur systemet användas. Eller i klartext, ni tycker att folk inte själva ska ha makten att välja hur de ska leva. För folk väljer ju "fel".
Folk väljer efter vad som passar dem. Går det att påverka dem att göra andra val? Högst sannolikt. Är det bättre att tvinga alla (även de som gör rätt i praktiken men inte i statistiken) att göra precis lika. Högst osannolikt.
Halleluja Malinka, jag skriver under på rubbet. Tack!
DFP,
Mitt problem är inte att folk väljer "fel", utan att de lever i ett system som gynnar dem när de gör det och missgynnar dem när de inte gör det. Pappor som vill ta ut sin föräldraledighet diskrimineras. Mammor betraktas som sämre arbetskraft, oavsett vad de har för verklig kompetens ocharbetsbörda på hemmafronten. Det är det "systemet" jag vill ändra på. Att man enligt lagen har rätt att dela föräldradagarna innbär inte att det i praktiken är lätt eller ens möjligt för folk att göra det. Både du och jag har valt bort arbetsgivare för att de var förstockade i detta hänseende. Men det är en lyx att kunna göra det, det är förunnat dem med stark ställning på arbetsmarknaden. De flesta har inte fritt val, och jag tycker att de borde få ha det.
Jag är lika mycket för fria val som du. Skillnaden är att du tycker att folk har det idag men det tycker inte jag. Så jag tycker att det är bättre att staten bestämmer lite mer under en kort period, än att sura gamla strukturer och fördomar får göra det i tvåhundra år till.
Som liberal så tycker jag att det är intressant med nivån på regleringar, men lever man i ett samhälle som Sverige så ser man ju dagligen effekter av att ha regler som är för det allmännas bästa. Tycker också att mycket av kapitalismens och egenintressets och kapitalismens positiva mekanismer, som ökat egeninitiativ, bättre produktivitet som ger en större kaka mm inte riktigt stämmer längre. Vad jag menar är att även om man känner starkt för värdet av personlig frihet, och valmöjligheter, måste man kunna se att vi inte existerar i ett vakuum. Vinstdelning och förbättrade levnadsförhållanden för alla fungerar bara med en relativt stark arbetsrätt och ett fungerande rättsamhälle. Annars blir det bara vredens druvor av det igen. Samma sak med föräldraförsäkring, så länge vi har en ojämställd arbetsmarknad och olika förväntningar på föräldraansvaret fungerar det inte med individens val, för det finns inget riktigt "val". Jag är höginkomsttagare och tjänar betydligt mer än min man, men jag jobbar ändå 80% och han heltid. Skitstruligt för mig att få ihop jobbet och anpassa till fritids och skolans förväntningar, men min man jobbar på ett mindre företag i byggbranschen med provanställning. Han fick sparken från förra jobbet när han berättade att han skulle vara föräldraledig i 6 månader. Trots att han var deras bästa (mest lönsamma) projektchef. Trots att han berättade om det över ett år i förväg och det hade gott om tid att hitta en ersättare eller styra om projekt. Han sågs helt enkelt som illojal.Vi är inte där än, att det går att göra fria val.
En modern föräldraförsäkring hade varit att föräldrarna själva fick avgöra hur dagarna skulle fördelas. Syftet med reserverade dagar är endast för att det skall betalas ut färre dagar. De vet mycket väl att det brinner inne fler dagar om de förlänger till 5 mån. Alltså färre kronor som behöver betalas ut.
En modern föräldraförsäkring hade tagit hänsyn till kvinnans behov innan förlossning, en modern föräldraförsäkring hade gjort det möjligt att låta kvinnan vara hemma med samma ersättning som efter förlossningen utan att det påverkar föräldrapenning om så läkaren anser detta. En kvinna skall inte behöva gå hemma utan ersättning eller behöva ta av föräldrapenningen för att de inte klarar av att jobba. Att vara gravid och ha problem är något man får leva med just för att man är gravid. Vilket är helt vrickat.
En modern regering hade sett till att det fanns en förlossningsvård som fungerade. En modern regering hade sett till att förlossningar inte stängdes för att det inte finns pengar.
Om vi nu tycker att det skall vara jämlikt, lägg då pengar på att ta hand om de kvinnor som lider pga förlossningsskador, har ångest för att de inte vet om de får komma till förlossningen när det väl är dags.
Jag kommenterar ett gammalt inlägg här, men det som har gjort att jag som mamma tagit hela föräldraledigheten för våra tre barn är att barnens far som tjänar 140' i månaden skulle få ut runt 20' i föräldrapenning. Visst, vi har det gott ställt, men har ingen lust att flytta från vårt hem bara för att han ska kunna vara föräldraledig. Så länge det inte finns nåt tak på skatterna vi betalar in till staten och han bara får ut 20% av sin bruttoinkomst i föräldrapenning är det inte en rimlig lösning för oss. Att han sen ändå har varit hemma i ca sex månader med varje barn innan de fyllt tre (i samband med två jobbyten) utan att ta ut någon föräldrapenning då han haft lön är inget som syns i statistiken... Se det som en bonus istället, hans 60 öronmärkta dagar för våra tre barn bränner inne till förmån för våra gemensamma statliga finanser!
Skicka en kommentar