Nu önskar man att man hade en ljudblogg. Det regnar som attan, och hade det varit senare på säsongen så att pelargonerna flyttat ut, hade jag i detta nu stått dyblöt utanför och försökt rädda de stackarna från slagregnet.
Så det är ganska skönt att bara sitta och lyssna på regnkaskaderna mot plåttaket. Enorm nostalgivarning på det ljudet, från den tiden då verandan på förra landstället fortfarande var oisolerad och bara ett lager plankor skilde en från plåten. Minsta lilla sommarregn fick det att trumma som vore ett skyfall.
1 kommentar:
Oj, ljudblogg, en strålande idé! :)
Skicka en kommentar