Hoppsan! 2

Som om vårt kök inte redan vore hemskt nog har vi alltså en liten fuktskada i golvet. Ja, vi hoppas i alla fall att det är en liten skada.

Vi flyttade på det lösa skåpet – första gången jag varit glad över det provisoriet – och rev bort den likaså lösa mattan – också den provisorisk – och så ringde maken försäkringsbolaget. De menade förstås att allt som inte bara var ytlig skada skulle tas hand om av fastighetsägaren. I egenskap av fastighetsägare (ordförande i föreningen) förnekade jag det ihärdigt i bakgrunden – vet ju hur föreningens försäkringsbolag agerat vid vattenskador tidigare.

Sedan åkte vi ut till landet. Vi hoppas att golvet är torrt när vi kommer hem.

Hoppsan!

Det var visst lite blött på golvet!


















Hoppsan! Det var visst diskmaskinens utvattenslang som var lite trasig!

God jul!

Barnen har fått en förhandsjulklapp var och snart är det dags att börja med risgrynsgröten. Förhoppningsvis kommer julstämningen i eftermiddag, när vi börjar förbereda för julmiddagen, för än har den inte dykt upp. Trots att snön ligger vit på taken (och brun på gatan, där det visst inte blev plogat i natt som det borde).

Men lite pepparkaksdoft och glöggångor ska nog göra susen!

Ragnarök

Den kommer oftare och oftare, en känsla av förtvivlan. Vad är det egentligen för värld, det här?

Välfärden är ett skämt, med RUT-avdrag för läxhjälp i stället för satsningar på skolan, och svenskarna kämpar för att behålla rasistiska stereotyper i julaftonsunderhållningen. Vardagsrasismen blomstrar och kvinnor i offentligheten blir hotade. Klimatet går åt skogen och jorden håller på att gå under, och världens så kallade ledare ägnar sig åt egenintressen i stället för att göra något åt saken.

Det känns ibland som om jag vaknat i en ond dröm, mitt i Ragnarök. Om vi lyssnar ordentligt hör vi Gjallarhornet.

Torr, dock inte gratis

Vi firar lite i dag.