Som om vårt kök inte redan vore hemskt nog har vi alltså en liten fuktskada i golvet. Ja, vi hoppas i alla fall att det är en liten skada.
Vi flyttade på det lösa skåpet – första gången jag varit glad över det provisoriet – och rev bort den likaså lösa mattan – också den provisorisk – och så ringde maken försäkringsbolaget. De menade förstås att allt som inte bara var ytlig skada skulle tas hand om av fastighetsägaren. I egenskap av fastighetsägare (ordförande i föreningen) förnekade jag det ihärdigt i bakgrunden – vet ju hur föreningens försäkringsbolag agerat vid vattenskador tidigare.
Sedan åkte vi ut till landet. Vi hoppas att golvet är torrt när vi kommer hem.
fredag 28 december 2012
Hoppsan!
måndag 24 december 2012
God jul!
Barnen har fått en förhandsjulklapp var och snart är det dags att börja med risgrynsgröten. Förhoppningsvis kommer julstämningen i eftermiddag, när vi börjar förbereda för julmiddagen, för än har den inte dykt upp. Trots att snön ligger vit på taken (och brun på gatan, där det visst inte blev plogat i natt som det borde).
Men lite pepparkaksdoft och glöggångor ska nog göra susen!
söndag 16 december 2012
Ragnarök
Den kommer oftare och oftare, en känsla av förtvivlan. Vad är det egentligen för värld, det här?
Välfärden är ett skämt, med RUT-avdrag för läxhjälp i stället för satsningar på skolan, och svenskarna kämpar för att behålla rasistiska stereotyper i julaftonsunderhållningen. Vardagsrasismen blomstrar och kvinnor i offentligheten blir hotade. Klimatet går åt skogen och jorden håller på att gå under, och världens så kallade ledare ägnar sig åt egenintressen i stället för att göra något åt saken.
Det känns ibland som om jag vaknat i en ond dröm, mitt i Ragnarök. Om vi lyssnar ordentligt hör vi Gjallarhornet.
Välfärden är ett skämt, med RUT-avdrag för läxhjälp i stället för satsningar på skolan, och svenskarna kämpar för att behålla rasistiska stereotyper i julaftonsunderhållningen. Vardagsrasismen blomstrar och kvinnor i offentligheten blir hotade. Klimatet går åt skogen och jorden håller på att gå under, och världens så kallade ledare ägnar sig åt egenintressen i stället för att göra något åt saken.
Det känns ibland som om jag vaknat i en ond dröm, mitt i Ragnarök. Om vi lyssnar ordentligt hör vi Gjallarhornet.
lördag 15 december 2012
torsdag 29 november 2012
Förutfattade uppfattningar
Igår var jag på rutinbesök hos min husläkare (hon som jag klagar mycket på men som ibland kan vara så pass vettig att jag inte kommer mig för att krångla med ett byte), och i slutet gled samtalet in på andra läkares försök att klassificera mitt konstiga tillstånd som psykosomatiskt. Min läkare har sedan länge slutat ställa den till synes obligatoriska frågan "Hur har du det hemma?", som verkar vara en kombination av "Lever du i ett misshandelsförhållande?" och "Hur står det till psykiskt?", eftersom hon får samma, emfatiska, svar varje gång: "Tack, jättebra!" Och det är jag tacksam över, eftersom jag faktiskt lever i ett bra förhållande och trots allt märkligt i min kropp är i ganska god balans. Det kan bli ganska tjatigt att behöva försäkra folk om det, faktiskt.
Men igår sa hon något som först inte gjorde något större intryck, men sedan, lite efteråt, fick mig att börja tänka. Hon sa: "Ja, redan på bvc tänkte jag och bvc-sköterskan att ni var en så gullig familj." Ja, jo. Fina barn och två föräldrar som älskar varandra. Så vet jag att det ser ut. Så är det ju. Men hon kan faktiskt inte veta att ytan stämmer med innehållet.
Ja, jag vet. Det kan se ut som att jag först klagar på att få frågan, sedan på att inte få den. Men nej. Jag är glad över att slippa frågan, men jag är osäker på om det är bra att en läkare återspeglar ytan. Jag kunde ju ha varit någon vars partner misshandlade mig, psykiskt eller fysiskt, men bara inte kommit så långt att jag vågade tillstå det. Och då hade jag förmodligen dragit slutsatsen att i alla fall inte berätta något för min läkare.
Trevligt, ja. Proffsigt, nja.
Men igår sa hon något som först inte gjorde något större intryck, men sedan, lite efteråt, fick mig att börja tänka. Hon sa: "Ja, redan på bvc tänkte jag och bvc-sköterskan att ni var en så gullig familj." Ja, jo. Fina barn och två föräldrar som älskar varandra. Så vet jag att det ser ut. Så är det ju. Men hon kan faktiskt inte veta att ytan stämmer med innehållet.
Ja, jag vet. Det kan se ut som att jag först klagar på att få frågan, sedan på att inte få den. Men nej. Jag är glad över att slippa frågan, men jag är osäker på om det är bra att en läkare återspeglar ytan. Jag kunde ju ha varit någon vars partner misshandlade mig, psykiskt eller fysiskt, men bara inte kommit så långt att jag vågade tillstå det. Och då hade jag förmodligen dragit slutsatsen att i alla fall inte berätta något för min läkare.
Trevligt, ja. Proffsigt, nja.
tisdag 27 november 2012
Bra och dåligt
Regnet trummar mot fönsterblecket och jag känner mig bekvämt dåsig efter att ha tränat. Snart ska jag göra kaffe med min nya favoritmacka: finncrisp med brie, och sätta mig i soffan med det jag behöver läsa inför ett jobb jag ska göra.
Skön eftermiddag för hemmaarbetare? Absolut. Om det inte vore så illa att jag måste ge mig ut i rusket om en timme ...
Skön eftermiddag för hemmaarbetare? Absolut. Om det inte vore så illa att jag måste ge mig ut i rusket om en timme ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



