– Men vad är det här? Den här känner jag inte igen.
– Inte jag heller. En massa nya saker.
– Och så har de tagit bort andra. Trillingnöten finns i alla fall kvar.
– Mm. Men du vet den här med tre streck på, vahetteren ... Du vet.
– Ja just det. Den var god ... Äh.
På andra sidan gången sitter en dam – ja, en dam – i femtiofemårsåldern. Hon har lyssnat intresserat och böjer sig nu fram: – Fransk nougat heter den.
Tjejerna i kör: – Ja! Fransk nougat! Den var god! Men nu är den borta.
Damen: – Ja, jag köper inte Aladdin längre.
Ena tjejen: – För att de ändrat på allt.
Damen: – Javisst! Den enda jag tycker är god av de nya är den vita i mitten.
Andra tjejen räcker fram asken: – Varsågod!
Damen tackar och stoppar den vita i munnen. Tåget åker in till Fridhemsplan, och alla tre reser sig upp och går av, chokladpratande. Man anar att de tänker starta ett nationellt upprop om att åtminstone få tillbaka den franska nougaten i asken.
7 kommentarer:
Vi borde lite oftare bjuda varandra på choklad i tunnelbanan.
Det är längesen jag öppnade en Aladdinask men jag kan tänka mig att körsbärslikören som alltid låg och spärrade för nästa lager finns kvar.
Jodå, körsbärslikören finns kvar. Of course! :-D
Blä för fransk nougat! Mmm för den nya vita i mitten, och de gamla fyrkantiga klossarna med snirkliga mönster på.
Va - "blä för fransk nougat"!
Jag är chockad!
Den vita i mitten smakar konstigt. Något lätt metalliskt, liksom elektriskt. (Var ju tvungen att gå hem i går och testa lite nyingar.)
Men fransk nougat är ju bara seg och kola-aktig på ett dåligt sätt. Minns hur besviken jag blev som liten när jag smakade fransk nougat första gången. Jag älskade vanlig nougat och tänkte att fransk, det måste vara nåt alldeles särskilt. Men ack vad jag bedrog mig!
Vi hade precis samma diskussion hemma! Jag älskade också den franska nougaten, just för att den INTE smakar vanlig nougat, som jag inte gillar. Jag gillade även den mörka pralinen med en hel mandel i, den har de också tagit bort.
Fransk nougat var min favorit också. Tycker annars inte om choklad av aladdintyp. Men idag köpte jag en Lindorpåse. Åh, så gott!
Tänk, med en sån på tåget kanske det skulle kunna bli världsfred.
Skicka en kommentar