I dag skulle vi ha åkt iväg till Dalarna för det årliga karatelägret. Båda barnen (varav en är karateka) och maken var hemskt peppade, och har sett fram emot det i flera månader. Själv är jag måttligt entusiastisk, eftersom helgen innebär att jag får äta mat som är som tagen från 80-talets skolmatbespisning och tillbringa större delen av lördagen på en hård bänk i en gymnastikhall.
Men maken mår inte riktigt bra (sviter efter en lumbalpunktion – helt onödig dessutom) och det känns inte helt bra att ligga för ankar i en säng på ett träningsläger och vara jättetrött. Och käka historisk mat tre gånger om dagen. Så vi åker till landet i stället.
Barnen är ledsna, maken är ledsen, jag är … inte helt missnöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar