För fem år sedan friade F över ett bord på Bon Lloc, nu nedlagd, då enstjärnig restaurang.
Mitt i det hela kom servitören och började presentera desserten. Lite konstigt blev det, men vad ska man säga? "Ursäkta, kan vi ta desserten sen för jag håller på att fria"? Det blir bara ännu konstigare, för då ska servitören ursäkta sig (som om det var hans fel och inte friarens) och komma med kompensatorisk champagne eller nåt. Inte för att champagne skadar, men det var onödigt.
I alla fall, han som ännu inte var make friade.
Han: Vill du gifta dig med mig?
Jag: Vad tror du? *i förorättad ton*
Och sen kom då servitören och fifflade, och vi satt med rodnande kinder och pirriga magar och försökte låtsas som ingenting. Och sen åt vi dessert, som var jättegod. Några slags päronflan eller hur det nu var. Med sabayonne eller så.
Efter en stund blev fästmannen osäker: Äh ... Var det där ett ja?
Det var det. Älskling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar