Det är semester och vi lallar runt på landet, utan några större åthävor. Långa sovmorgnar – eller vad man ska kalla det när man blir väckt vid halv sju och sedan får förflytta sig till barnens sängar för att de tar över bäddsoffan för att kolla på Barnkanalen – och långa eftermiddagar med allt senare middag.
Men i dag blev det lite action när maken plötsligt kom på att snart-sjuåringens pass antagligen har gått ut – och vi som åker till Italien om en vecka! Snabbt som attan in till stan för att kolla passet, hela högen eftersom båda vårdnadshavare ju måste skriva under passansökan: jo det hade gått ut. Så det blev två timmar på passexpeditionen. Inte så farligt, men med passning av färja och så vidare gick större delen av dagen åt till det.
Och alldeles nyss kom snart-sjuåringen hem från grannen och lekkompisen, varm och gråtande. Hon hade haft ont i huvudet någon timme och när pappa kom och hämtade kände hon plötsligt att hon hade ont i hela kroppen också. Sommarens första sjuka. Vi är inte vana vid att Sötpricken är sjuk, det har ju varit brorsan hennes som haft närapå ensamrätt på det. Helt tydligt tyckte han inte alls att det passade sig att syrran var sjuk och inte han, eftersom han började klaga på att han hade ont lite varstans.
Nu har pricken i alla fall somna och när hon inte längre får all uppmärksamhet har pånkens krämpor försvunnit. Åtminstone verkar det så, eftersom han viftar med en ballong och sjunger Sara Vargas Spring för livet. Hela texten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar