Något har hänt

I dag har barnen lekt tillsammans hela dagen. Med undantag av ett litet bråk vid halvsex-tiden har denna lek skett under mycket harmoniska former och i deras eget rum – det har varit så lugnt och trevligt att jag varit tvungen att kika i dörrspringan för att se vad som händer.

Om man sedan kopplar det till att de har börjat gå och lägga sig och somna själva, kan jag konstatera att något har hänt. Ett stort steg mot en enklare vardag har tagits, helt enkelt.

Nu väntar vi bara på att kunna servera middagsmat ibland utan att den yngsta familjemedlemmen får sammanbrott.

Sjukdom sjukdom sjukdom

Jo, jag har varit hemskt frånvarande. Igen. Fast jag egentligen vill skriva blir det inget eftersom det som ligger högst upp i mitt huvud är SJUKDOM SJUKDOM SJUKDOM och jag orkar bara inte. Och det går inte alltid att komma runt heller, för den här sjukdomen, vad det nu än är för något, invaderar mitt liv, tar över mina dagar, kräver att jag lägger om och tar hänsyn fast jag inte vill.

Jag är så fruktansvärt less på det. Så otroligt less. På sjukdomen och på att ingen läkare verkar ta mig på allvar. Antingen konstateras de vad det inte är (hjärntumör, någon balanssjukdom) eller så skakar de på huvudet och säger att de inte vet. Och att jag borde uppsöka en terapeut, för ångest kan ge sådana här symptom. Frågan om man kan ha ångest fast man inte känner den, den har jag inte fått svar på. (Förnekelse är vanligt vid ångest, tydligen, och därför är det att jag säger att jag inte har det ytterligare ett tecken på att det är vad jag lider av.)

Och jag tänker inte ens gå in på att jag som lök på laxen har gått upp 10 kg sedan i mars och känner mig som en stor blobb. Nä.