I dag har barnen lekt tillsammans hela dagen. Med undantag av ett litet bråk vid halvsex-tiden har denna lek skett under mycket harmoniska former och i deras eget rum – det har varit så lugnt och trevligt att jag varit tvungen att kika i dörrspringan för att se vad som händer.
Om man sedan kopplar det till att de har börjat gå och lägga sig och somna själva, kan jag konstatera att något har hänt. Ett stort steg mot en enklare vardag har tagits, helt enkelt.
Nu väntar vi bara på att kunna servera middagsmat ibland utan att den yngsta familjemedlemmen får sammanbrott.
1 kommentar:
Dubbelt hurra! För syskonlek, och för att du hittade energin för att blogga om något annat än sjukdom!
Håller tummar & tår för att du verkligen hittar en läkare som är villig att lyssna & undersöka tills resultat uppnås.
Skicka en kommentar