Fullt slagsmål

Det blev ingen boxning i måndags på grund av makens mässa och svärmors förkylning (d.v.s. ingen barnvakt). Så jag tänkte träna idag.

Men passet är fullbokat. Ah! Grrr!

Hoppas på avbokningar.

Annars jobbar jag över, för ingen väntar mig hem före åtta i alla fall.

Augias stall

Ett par gamla ridstövlar, grammatikböcker för högstadiefranska, kassar med ärvda barnkläder som vi aldrig hann gå igenom innan barnen växte ur dem, makens mosters målarburkar, en kartong med samma mosters gamla skärp, en väggtelefon från 80-talet, två trasiga barnleksaker som låter och rör på sig (när de fungerar), hårfönen maken fick på svensexan, en låda kassettband, en sliten hallmatta, ett enormt Ikea-skrivbord, mer skolböcker från högstadium och gymnasium, en pärm med kursmaterial från psykolingvistikkursen på doktorandnivå, ett stridsbälte (vad det nu är), en gammal skanner av okänt ursprung, två lådor husfix, ett blombord i rotting med tillhörande spaljé, en reproduktion av prins Eugenes Våren med tillhörande kaffefläck ... Sa jag gamla skolböcker?

Bara för att nämna något av det som vi och bar ner till grovsopsinsamlingen från vinden i dag.

Lättnadens suck

Smittad av grannens flytt har jag kikat lite väl mycket på Hemnet. Livsfarligt!

Förälskade mig lite grann i en femma här i grannskapet – med lite äldre inredningsstil och inte sådär hemskt genomrenoverad och stajlad – så vi gick iväg och kollade fast vi E-GEN-TLI-GEN inte ska flytta någonstans.

Men den var genomrenoverad. På sjuttiotalet.

Hejdå förälskelsen!

AJ!

Vaknade i natt av smärta under revbenen, i diafragman liksom.

Först tänkte jag: Äh, förbannade mage! Borde väl inte ha ätit chips i går.

Sen tänkte jag: Ont i magen ... När min morfar fick sin första hjärtinfarkt vankade han runt med "ont i magen" någon timme innan mamma slängde in honom i bilen och körde till SÖS. Och svärfar också ... [Skit samma att morfar var 81 och svärfar 73 när de fick hjärtinfarkt, och jag är 38!]

Så jag väckte maken och ringde till Vårdguiden. Troligen inte hjärtat sa de, men kanske magkatarr. Sen lade vi på, och då kändes det tillräckligt bra för att gå och lägga sig.

Sömnchock

Helt plötsligt har vi fått sova. Tre nätter i rad, om jag räknar rätt. Vi är chockade.

Vad har hänt? Jo, dottern får visst inte längre nattliga besök av apor som slänger henne i gatan (enligt egen utsago). Och sonen vaknar visserligen flera gånger varje natt, men lyfter man bara över honom i vår säng vid första bästa gnäll kan man hantera honom sovande.

Sex timmars någotsånär ostörd sömn natten till idag – could'ya believe it!

Naturligtvis jinxar jag sovandet nu, och den kommande natten blir ett helvete ...

Litet bo

Våra grannar som vi umgås lite med ska flytta. De har till slut ruttnat en gång för mycket på de uppenbara bristerna i den annars trevliga lägenheten (likadan som vår): pyttelitet kök, mycket yta på få rum och dåligt med förvaring.

De har ändå både modernare och ändamålsenligare kök och badrum än vi. Fatta hur tåliga vi är!

Vi tycker förstås att det är trist, av flera anledningar. Det är ju en väldigt trevlig känsla att ha grannar som är lite mer än bara grannar. Man behöver inte gå i armkrok jämt och ständigt; bara det att ha någon att sitta och prova vin hos* när man låst sig ute är guld. Tristast är att Sötpricken och deras nästan exakt lika gamla son leker så bra, och att man ibland kan dumpa ungen hos den andra, få den utfodrad och sedan hämta ett trött barn som somnar som en stock ... Allt utan att behöva ta på sig skor ens!

Asch. Depression.

*autentiskt exempel

Diskhofeber

Min man brukar vara den som diskar. Han tilldelade sig själv uppgiften i början av vårt förhållande, eftersom han inte hade något emot att diska, sa han.

Det var då, det. Numera, med två barn och en alltid hemmavarande förälder, är det inte lika roligt. Så jag försöker ta min del i kökskaoset och diska oftare.

Men nästan varje gång kommer maken och vill ta över disken. "Diskar du? Det kan jag göra." Vad snäll han är, tänker jag och lämnar över diskborsten och går ut till barnen.

Och där någonstans, tillsammans med en halvstor unge som vill leka frisör och dra en i håret, och en halvliten unge som bara vill sitta i knät och suga på ens fingrar och annars drar en i byxorna och ropar "mam-mam-mam-mam-mam", får jag insikt.

Han tycker inte att det är roligt att diska. Han tycker bara att det är mycket lugnare än att ta hand om barnen.