Min man brukar vara den som diskar. Han tilldelade sig själv uppgiften i början av vårt förhållande, eftersom han inte hade något emot att diska, sa han.
Det var då, det. Numera, med två barn och en alltid hemmavarande förälder, är det inte lika roligt. Så jag försöker ta min del i kökskaoset och diska oftare.
Men nästan varje gång kommer maken och vill ta över disken. "Diskar du? Det kan jag göra." Vad snäll han är, tänker jag och lämnar över diskborsten och går ut till barnen.
Och där någonstans, tillsammans med en halvstor unge som vill leka frisör och dra en i håret, och en halvliten unge som bara vill sitta i knät och suga på ens fingrar och annars drar en i byxorna och ropar "mam-mam-mam-mam-mam", får jag insikt.
Han tycker inte att det är roligt att diska. Han tycker bara att det är mycket lugnare än att ta hand om barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar