I huset mittemot oss är det fyror och femmor mot gatan. I den stora lägenheten på första våningen bodde tidigare Gubben, en man i 70-årsåldern, och hans fru. Henne såg man knappt, men Gubben var ofta vaken sent på kvällarna och höll koll på vad som hände på gatan. Det var många kvällar som Gubben och jag stod i varsitt fönster när krogen längre upp på gatan stängde för kvällen och det utbröt fyllegräl.
För två år sedan förstod man att något hänt i huset. En strid ström av hantverkare gick ut och in i porten, byggnadsmaterial fraktades in och rivningsskrot fraktades ut, och de började bygga på vinden. Det hade bildats bostadsrättsförening. Och en dag flyttade Gubben ut! Vårt hushåll drabbades av stor chock och saknad – Gubben hade ju blivit en del av vardagen. Den tomma lägenheten kändes som ett hån mot trevnaden i vårt kvarter, och plötsligt kändes vår lägenhet lite ... kal, liksom.
Grannar är som inredningsdetaljer.
1 kommentar:
åh, vad ledsamt! Blev lite nedstämd av den betraktelsen. Gubben borde fått bo kvar, det behövs Gubbar i våra liv.
Jag kommer antagligen sakna vår Gubbe vägg i vägg när han försvinner så småning om.
Skicka en kommentar