Nu har vi planerat maten för helgen. Usch vad jag avskyr att planera mat! Men alternativet är värre (även när man inte sitter ute på en ö utan rimligt avstånd till mataffär) – jag verkligen avskyr att inte veta vad jag ska äta och vara tvungen att svänga ihop något!
Ibland är det kul med ihopsväng, men inte när man måste.
Räddningen den här gången också var Paolo Roberto. Vi älskar Paolo Robertos fastrars mat. I helgen blir det bland annat agnello marinato (marinerat lamm) med zucchini fritti, och papardelle con salsiccia (pasta med salsiccia) med insalata di broccoli. Jävlar vad gott! Lammet har vi inte prövat förut, men det andra är gamla favoriter. Broccolisalladen tar vi till när vi vill ha riktigt goda till-maten-grönsaker på ett lätt sätt. Salsicciapastan är inte så märkvärdig, och först när man börjar äta tänker man "jaha?" men sen! Tjolaho!
På Recept.nu finns en massa recept ur boken och tv-serien. Kolla där! Eller köp för all del boken.
onsdag 8 april 2009
Dagens i-landsproblem
Varför hittar jag aldrig någon riktigt bra vår/höst-jacka? En sån som man kan ha nu, när man fortfarande behöver ha en kofta under.
Jag har några alternativ i garderoben, men inget är egentligen bra för just den här övergångsperioden, strax efter att man slängt av sig vinterjackan. Varje höst och vår letar jag efter precis den där jackan; varje höst och vår misslyckas jag att finna den.
Frustrerande.
Jag har några alternativ i garderoben, men inget är egentligen bra för just den här övergångsperioden, strax efter att man slängt av sig vinterjackan. Varje höst och vår letar jag efter precis den där jackan; varje höst och vår misslyckas jag att finna den.
Frustrerande.
Vår i stan
Det verkar som om världen redan har gått på påsk. På dagis är det halvtomt, och i morse när jag gick till jobbet kändes det sommarlovstomt på gatan. Kanske berodde det på att jag var lite sen. Jag fick först vänta på de försenade arboristerna som skulle hamla träden på gården, och stötte sedan på gårdsrenoverarna som lite oväntat kom just i dag för att avsluta jobbet.
Men hade det inte varit för det bleka vårljuset och den lätt nypiga luften, hade det känts som en sommarmorgon.
Men hade det inte varit för det bleka vårljuset och den lätt nypiga luften, hade det känts som en sommarmorgon.
Subjekt och objekt
Elin Grelsson har satt huvudet på spiken på något som jag funderat över länge, men aldrig riktigt orkat/lyckats formulera klart: skillnaden mellan att vara sexuell och att vara sexuellt objekt.
söndag 5 april 2009
En rimlig fråga, måhända?
Ibland blir man överraskad av sina barns tankar. Ikväll satt Sötpricken och ritade i vardagsrummet, medan jag satt i soffan med Gullpånken i knät och maken stökade ut i köket.
Plötsligt frågar hon mig:
– Vill inte ni ha barn?
Och jag blir så paff att jag är tvungen att fråga om flera gånger vad hon säger, trots att jag egentligen hör orden.
– Men hur menar du då?
– Jo, för när jag och Gullpånken skriker då blir ni alldeles ... galen.
Och det är ju sant. Vi blir alldeles galna när ljudnivån stiger så att det ringer i öronen på oss.
– Men det betyder inte att vi inte vill ha er. Vi tycker om er och vill vara med er även om ni skriker jättehögt. Vi vill bara att ni ska vara tystare.
Hon tittar lite på mig och bestämmer sig sedan tydligen för att det var ett okej svar. Och fortsätter rita.
Plötsligt frågar hon mig:
– Vill inte ni ha barn?
Och jag blir så paff att jag är tvungen att fråga om flera gånger vad hon säger, trots att jag egentligen hör orden.
– Men hur menar du då?
– Jo, för när jag och Gullpånken skriker då blir ni alldeles ... galen.
Och det är ju sant. Vi blir alldeles galna när ljudnivån stiger så att det ringer i öronen på oss.
– Men det betyder inte att vi inte vill ha er. Vi tycker om er och vill vara med er även om ni skriker jättehögt. Vi vill bara att ni ska vara tystare.
Hon tittar lite på mig och bestämmer sig sedan tydligen för att det var ett okej svar. Och fortsätter rita.
fredag 3 april 2009
Den ljusaste årstiden
Apropå gårdagens utrop inser jag hur trista och tråkiga månaderna efter jul alltid känns i efterhand. Sega och långa som evigheter.
Medan de pågår tänker jag inte så mycket på saken, till skillnad från andra jag känner. Men sedan, när de första vårdagarna kommer, är det som om någon lyfter en filt från huvudet. Luft! Ljus! Ljud!
Man kisar lite ovant och drar djupa andetag. Plötsligt är livet lite lättare. I ett så tydligt årstidsbundet land som Sverige kanske våren är den ljusaste och luftigaste årstiden. Ljusare och luftigare än själva sommaren, just för att den kommer precis efter den mörka och tunga vintern.
En gång för länge sedan reflekterade en av mina då ganska nyanlända australiensiska kompisar över svenskarnas vårnoja. Det var helt omöjligt att gå någonstans med dem om man passerade lite natur, menade han, för de gjorde hela tiden avstickare upp i skogen eller ut på gräsplättar för att beundra än det ena, än det andra säsongsbundna naturfenomenet. Och om man skulle vilja ha ihjäl svenskar utan att råka döda någon utbytesstudent av misstag – vi bodde på studentområde på den här tiden – skulle man lägga sig på lur vid en blommande hägg. Utbytesstudenterna gick förbi, svenskarna stannade och luktade under en massa åh-ande.
Det tänker jag numera alltid på när jag går förbi blommande häggar. Så jag sniffar bara lite diskret i förbifarten. Bara utifall.
Medan de pågår tänker jag inte så mycket på saken, till skillnad från andra jag känner. Men sedan, när de första vårdagarna kommer, är det som om någon lyfter en filt från huvudet. Luft! Ljus! Ljud!
Man kisar lite ovant och drar djupa andetag. Plötsligt är livet lite lättare. I ett så tydligt årstidsbundet land som Sverige kanske våren är den ljusaste och luftigaste årstiden. Ljusare och luftigare än själva sommaren, just för att den kommer precis efter den mörka och tunga vintern.
En gång för länge sedan reflekterade en av mina då ganska nyanlända australiensiska kompisar över svenskarnas vårnoja. Det var helt omöjligt att gå någonstans med dem om man passerade lite natur, menade han, för de gjorde hela tiden avstickare upp i skogen eller ut på gräsplättar för att beundra än det ena, än det andra säsongsbundna naturfenomenet. Och om man skulle vilja ha ihjäl svenskar utan att råka döda någon utbytesstudent av misstag – vi bodde på studentområde på den här tiden – skulle man lägga sig på lur vid en blommande hägg. Utbytesstudenterna gick förbi, svenskarna stannade och luktade under en massa åh-ande.
Det tänker jag numera alltid på när jag går förbi blommande häggar. Så jag sniffar bara lite diskret i förbifarten. Bara utifall.
torsdag 2 april 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)