Fjäriln vingad har svårt att hitta i kvinnokluster

… Elisabet Tamms gata kan nog vålla
förvirring!" avslutar Hans Harlén i Älvsjö.

Hans Harlén från Älvsjö tycker att det var en mycket bättre idé att döpa gatorna i den blivande Hagastan efter fjärilar, eftersom Bellman nu en gång skrev den där dängan, än efter berömda kvinnor. (Klicka på bilden så blir den större.)

Det kan man ju ha olika åsikter om; personligen tycker jag det är märkligt att Haga inte ska vara känt för något annat fjärilarna, särskilt som Bellman bara nämnde en enda jädra fjäril, och dessutom bara i första raden. Hade det inte varit för att den hamnade i titeln,  just på grund av sin förstaplacering, skulle vi lika gärna kunna döpa gatorna efter najader, svanar eller olika "kräk i kärr och syra".

Men åter till Hans H:s invändning: "Hagastaden blir det fjärde området i Stockholm med kända svenska kvinnor. Det lär bli likadant som i Fruängen, av namnet vet man att man ska skall leta i Fruängen men sedan är det nästan omöjligt att hålla isär gatorna där."

Ja, för kvinnonamn är så lika! Man hör ju: Ninni Kronbergs gata. Alfhild Tamms gata. Kajsa Jönsdotters gata. Helt omöjliga att skilja åt. Medan däremot såna gatunamn som Grevgatan, Grev Magnigatan, Grev Turegatan är jätteenkla att hålla isär. Och eftersom Hälsingegatan, Sigtunagatan och Gästrikegatan är två landskap med en stad emellan, blandar jag aldrig ihop dem. Praktiskt, va!

Mitt förslag är att vi helt enkelt döper gatorna efter berömda nattfjärilar, i den överförda betydelsen, så slår vi ihop de två kategorierna!

(Egentligen skulle jag vilja fortsätta klaga över att Stockholms stad envisas att skriva gata i namnsammansättningar med versalt, stort, g: Alfhild Tamms Gata. Och att de kallar den nya stadsdelen Hagastaden och inte Hagastan. Men det tar jag en annan gång.)

En bloggenkät

Det här är tydligen enkäten som gäller just nu – flera besvarade i min rss-feed bara idag. Och eftersom jag sitter och väntar på ett bud ska komma med ett jobb kan jag ju passa på.

Brukar du komma i tid:
Ja-a! När jag bodde i utmarken (gamla Skarpnäck, dit och varifrån kommunikationen var passerande Tyresöbuss 2–4 gånger i timmen) var jag alltid i riktigt god tid, för annars skulle jag bli väldigt sen. Numera är jag bara precis i tid.

Har du bra kondition:
Hade hyfsad kondition innan jag blev sjuk, nu är den till och med sämre än när jag rökte. Illa.

När blev du fotad senast:
Hm … Den 20:e augusti.

Hur känner du dig nu:
Jorå. Lite gungig och så surrar det, men relativt sett okej.

Vanligaste färg på dina kläder:
Svart. Måste det nog bli trots att jag inte längre är sådär jättesvartig som jag var förr.

Kan du laga mat:
Ja!

Vad pluggar du:
Ingenting. Känns som om jag pluggat klart, efter 12 år i grundskola och gymnasium och 12 år på unnit.

Blir du bra på kort:
Inte så vidare värst.

När och varför grät du senast:
När minns jag inte riktigt, kanske för två veckor sedan? Varför: för att jag inte mår bra och det inte verkar som om de läkare jag har varit hos är intresserade av att ta reda på vilken orsaken är.

Var det pinsamt att svara på det:
Nej?

Hade du en bra kväll i går:
Jodå.

Din favoritdryck på morgonen:
Kaffe.

Är du nyttig:
Försöker vara. Är i alla fall inte onyttig.

Har du någonsin haft ett jobb:
Eh, ja.

Är du blyg:
Ja. Fast folk brukar tro att jag är sur och arrogant när jag blygar mig.

Vilken tid gick du upp i dag:
07.30

Vilket tv-spel spelade du senast?
Tror fan att jag aldrig har spelat tv-spel. Har jag det?

Vilket tv-spel är ditt favoritspel?
Se ovan.

Hur mycket krävs för att du ska bli full?
Beror på vad som menas med full – lätt salongsberusad efter tre glas. Numera försöker jag avhålla mig från att bli full eftersom det är jobbigt både när det håller på och dagen efter.

Har du spytt offentligt?
Ja då. I min ljuva ungdom. Minns två gånger: en gång utanför dåvarande Konsum i Bagis, en gång på tunnelbanan, på en killes skor. Måste vara preskriberat nu, var 25 år sedan.

Jag sover:
Nej, inte just nu.

Vad sa du senast?
"Med bindestreck."

Var du på någon festival i somras:
Ehe. Nej.

Vem ringer du när du är arg/ledsen:
Mamma. Annars talar jag med maken.

Vad skulle du behöva just nu:
En diagnos.

Har du snygga skor:
Inte så snygga som jag skulle vilja. En jävla tå sabbar skosituationen för mig.

Vad var det första du sa i morse:
"God morgon." Eller kanske "Hej gosegubben", minns ej.

Har du sovit i din egen säng i natt:
Ja.

Har någon annan sovit i din säng i natt:
Ja, maken och gosegubben. Fast tekniskt sett sov väl maken egentligen i sin säng. Men ja.

Har du körkort:
Nä! Skandal.

Är du ensam nu:
Nej.

Vad ser du fram emot mest denna vecka?
Mest och mest … FiRS-mötet i morgon kanske. Om mamma kan vara barnvakt. Kan du det, mamma? (Du HAR väl ringt naprapaten?!)

Storstädning på slottet

För att snabbt komma undan James Bond-filmen (vaket barn) som inleddes med en garrottering zappade vi vidare och hamnade på Kunskapskanalen och första avsnittet av serien Storstädning på slottet. Det låter kanske inte direkt som någon nagelbitare – för det är det inte – men den som är lite intresserad av gamla saker och det minsta anglofil ska absolut kolla.

Första avsnittet finns att kolla här, andra kommer om torsdag en vecka, 14 april klockan 21.00. Jag har redan ställt in inspelningen …

Dagens dos av oväntad kunskap: När maken och jag kom in cirka 30 sekunder in i programmet, sa han något om det här med hur brittiska herresäten ofta är placerade i landskapet, i mitten av ett öppet område. Jag som nyligen har läst Bill Brysons At Home lade genast ut texten om landskapsarkitekten Capability Brown och hans inverkan på omgivningarna kring brittiska "country houses" – han skapade mycket av det som vi anser vara typisk brittisk lantlig högreståndsmiljö.  Nu när jag letade fram Svtplay-avsnittet och såg de första 10 sekunderna blev jag omåttligt stolt över mig själv; Petworth House's omgivningar designades faktiskt av C.B. …

Svaramedbaraettord

1. Var är din mobiltelefon? Dongel 
2. Var är din andra hälft? Soffan
3. Ditt hår? Tjockt
4. Din mamma? Kajsa
5. Din pappa? Sörmland
6. Det bästa du vet? Ensamhet
7. Din dröm i natt? Ingen
8. Din dröm/ditt mål? Leva
9. Rummet du är i? Vardagsrummet
10. Din hobby? Ingen
11. Din skräck? Barnaplågor
12. Var vill du vara om sex år? Där
13. Var var du igår kväll? Här
14. Vad är du inte? Dum
15. En sak du önskar dig? Driv
16. Var du växte upp? Skarpnäck
17. Det senaste du gjorde? Tv
18. Dina kläder? På
19. Din tv? På
20. Ditt/dina husdjur? Döda
21. Din dator? Ny
22. Ditt humör? Okej
23. Saknar någon? Mormor&morfar
24. Din bil? Volvo
25. Något du inte har på dig? Hatt
26. Favoritaffär? Nix
27. Din sommar? Snart
28. Älskar någon? Flera
29. Favoritfärg? Fi-rosa
30. När skrattade du senast? 21.30
31. När grät du senast? Häromveckan

Och dags för nytt utseende

Japp, omgjort. Vete fan om det blev bättre, men man kan väl se det som ett tecken på att jag börjar bry mig om bloggen igen.

Och om jag förstår Blogger rätt går det inte att ändra tillbaka nu.

So here goes.

Stump

Nu har jag börjat skriva något tre gånger och sedan raderat det. Det här verkar vara bloggposten som inte blir av, så tur att man kan metablogga lite.

Meta meta meta.

Aschka baschka

Bland mina inlägg hittade jag det här utkastet, med just den här rubriken. "Aschka baschka". Vad tänkte jag skriva om på det temat? undrade jag och klickade mig in. Och den text jag fann var följande:

Feromdåd ga melrotop!

Jaha. Det var ju upplysande.

Köbloggning

Vi sitter i färjekön och väntar på att bli förda till fastlandet. I morgon ska det nämligen stickas i fingrar och armar: blodprov för Pånken och tbe-vaccin för oss andra. Det är en fanastisk kväll och alldeles nyss konstaterade vi att det ju är skönt att vi tog sen semester. Så att vi har tre veckor kvar i stället för bara några dagar.

Om jag nu bara kan få till en bild att stoppa in (premiärblogg på telefonen).

Nix, får återkomma. Blogger gillar inte iPhone. Borde ju finnas en app precis som för Wordpress!

Bäst

Här hemma var meningarna delade om vem som var bäst i Melodifestivalen. Sötpricken hejade på Pernilla Wahlgren – "jag vill om du vågar" har sjungits sedan de såg den i uttagningen –, Gullpånken gillade Eric Saade bäst – vi gissar på att "Manboy" blir årets "Stay the Night" i cd-spelaren – och maken hejade på "This is My Life" och Anna Bergendahl.

Min favorit har varit densamma sedan jag hörde Nassims brorsas låt första gången.

Lat helg

Det här verkar utveckla sig till en lat helg. Det är slaskigt ute, och barnen har inte den minsta lust att gå ut (det brukar de inte ha, om det inte är något speciellt som skridskoåkning med farbror Kalle som lockar; antagligen är de helt ute-trötta efter veckorna på förskolan). Vi har inte heller någon lust att gå ut, men maken makade sig i alla fall iväg och köpte bullar och biskvier till fikat förut.

Jag har ansat pelargonerna och tagit sticklingar, som nu trängs på fönsterbrädan framför mig. Funderar, för tredje året i rad, om jag inte egentligen borde hämta ner makens gamla lysrörslampa för att ge dem lite bättre förutsättningar.

Snart är det dags att göra mig i ordning och gå iväg på fest; maken blir hemma och får heja på Kalla & co i ensamhet. Eller utan mig i alla fall, han lär väl ha förhoppningsvis sovande barn i knät.

Några tankar i natten

Nu har jag haft fönstret med bloggen uppe sisådär sjuhundra gånger, skrivit några rader varje gång och sedan raderat dem. Så kan det ju inte vara. Det är bara att slänga ur sig några tankar:

Det blir en intressant mix av potentiellt trampade tår när ens långvariga uppdragsgivarkontakt går på föräldraledighet och lämnar över till vikarie. Vikarien försöker uppdragsge samtidigt som jag kan säga saker som "sådär brukar X aldrig göra" (fast på ett fint sätt).

Sötpricken har berättat att det gör ont i magen. När hon trycker på den. Varför hon trycker på den har vi inte lyckats lura ut. I alla fall går det inte att sluta, eftersom hon måste trycka för att kolla om det har slutat göra ont. S.k. ond cirkel.

Jag behöver semester. Jag behöver verkligen semester.

I morgon ska jag gå på lunch med förhoppningsvis potentiell uppdragsgivare. Exakt vad jag kan göra för dem är osäkert, likaså vad vi ska tala om under lunchen. När jag och min gamla bekant träffade på varandra och bestämde att vi skulle träffas i affärer, trodde jag att jag skulle komma förbi och kolla in deras operation och ta en fika eller något. Men nu blir det lunch på lokal. Hoppas att de har ett uppdrag som matchar utelunchläge, så att det inte bara handlar om att bjuda frilansande bekant på lunch ...

Kallt utanför

Det ser kallt ut utanför.

Jag har ett lunchmöte vid Odenplan, så jag bestämde mig för att stanna hemma på förmiddagen. Kanske uträtta några ärenden på väg till mötet, som att köpa bordskalender för 2010 och lite te till lokalen.

Det ser riktigt kallt ut utanför.

Annat slags kallt

En dag i höstas skulle jag flytta på en burk längst bak högst upp i kylskåpet, men det gick inte. Den satt fast, infryst i ett giganormt isstycke på kylens innervägg. Jag glodde länge och väl på den vertikala glaciären därinne, utan att förstå hur jag kunnat missa det tidigare. Visst måste isen ha växt till sakta men säkert under en längre tid och varit svår att upptäcka till att börja med, men det finns ganska många mellanlägen mellan "isig yta" och "Vattnajökull".

Ja, ni ser ju! Giganormt! (Det gulaktiga längst ner till vänster
är inte smuts. Det är missfärgad silikon, som behövs
för att täta kanten där. Ja, det är dags att skaffa nytt skåp.)

Rätt omgående gjorde jag ett mycket misslyckat försök att frosta av kylskåpet – när det hade gått sju timmar utan att det märktes mer än en marginell skillnad på isbergets storlek gav jag upp. Sedan dess har jag nöjt mig med att stirra vildsint på det varje gång jag tittat in, i väntan på mer gynnsamma förhållanden.

I förrgår när vi kom hem från landet sammanföll äntligen de tre nödvändiga faktorerna: varuglest skåp, gott om tid och tillräckligt många minusgrader för att trappuppgången ska hålla kylskåpstemperatur. Så ner i kylväskan med allt och ut i trappen, och fram med kärl fyllda med varmvatten samt den i sammanhanget livsviktiga hårtorken (som jag bara använder till avfrostningar). Droppet kom igång rätt snart, men det gick ju alldeles för långsamt.

Så vad gör man? Plockar fram hammare och mejsel förstås. Maken hovrade bekymrat i bakgrunden – fanns det inte risk för att göra hål i bakväggen? Nja. Inte så stor. Isen var nämligen dryga 10 cm tjock. Så här såg det ut när en tredjedel hackats ner och hamnat i slasken:

Det sista blocket, som jag också tänkt att fotografera förstås – troféer, troféer! – var 30 x 15 cm stort. Men det tappade jag i golvet när jag skulle visa barnen. Bara småbitar kvar.

Så nu är kylskåpet glaciärfritt. Tyvärr har det redan börjat bildas snö där bak ... Aj.

Om man ska vara lite uppåt

... så ser jag solen bakom husen en bit bort, snön ligger någotsånär vit och vi har fått en ny hyresgäst till lokalen.

Hurra!

Tomburk

Det känns som om någon har sugit ut allt innehåll ur mitt huvud. Knackar jag på det så låter det dovt ihåligt. Jag lovar.

Jag antar att det är årstiden i kombination med väldigt lite jobb som orsakar tomheten. Lite planlöst försöker jag pigga upp mig, aktivera tankarna, men det är segt. Oändligt segt.

Kanske hjälper det att jag skriver om det.

Vi får hoppas det.

Annars är jag doom'd. Doom'd!

Warm and fuzzy feeling

Jag är säkert en rikigt fånig softis, men det ger mig en varm och gosig känsla att den manlige tyske utrikesministern har med sig sin make på Nobelfesten.

En mörk eftermiddag i Vasastan

Det ligger en vaccinpåverkad make i sovrummet och slumrar. I går var han jätteuppåt för att han också fick spruta när barnen tog sin andra, i dag tror jag att just den glädjen är lite nedtonad.

Utanför lyser adventstjärnor och dito stakar upp stadsmörkret. Nu fattas det bara lite snö och så kunde jag kisa en aning (sådär så att jag blundar) och så kunde man tänka sig att min gata var Tomtebogatan och att det var Ture Sventons jul.

Eller så kunde jag ta en sväng genom Tegnérlunden på väg till dagis, för att se om Bo Vilhelm Olsson sitter på sin bänk. Fast det var visst i oktober han satt där, säger Wikipedia.

Sånt tänker man på när det är eftermiddag, mörkt ute och man inte har någon större lust att lämna värmen för att gå ut. Kan inte någon bara komma förbi med barnen? Hemleverans funkar ju med mat.

November

I dag bestämde jag mig för att arbeta hemifrån. Eller såhär: i dag bestämde jag mig för att sitta vid datorn och göra jobbrelaterade saker, som jag inte får betalt för, hemifrån. Helt rätt beslut, tycker jag nu när jag ser ut genom fönstret. (Stode bara inte den där lastbilen och saftblandade irriterande orange ljus precis utanför på gatan!)

En del tycker att november är årets vidrigaste och onödigaste månad; själv tycker jag att februari är betydligt värre. En riktig skitmånad. Men november vill gärna att jag sitter inomhus med ett tänt ljus eller två och gonar mig. Tyvärr måste jag hämta barnen på dagis sedan, och inte ens det faktum att jag slapp lämna i morse kompenserar riktigt för det.

Dessutom ligger något slags förkylning och smyger i kroppen. Kunde man ju ha fattat, eftersom barnen har snörvlat i några dagar.

Inspirationen på topp. Vad ska jag nu plocka fram och glo på utan att göra något åt?

Fåfänga

Jag har lite svårt för mitt eget ansikte. Inte så att jag tycker att jag är ful eller så, men det stämmer inte överens med hur jag känner att jag ser ut. Vet inte riktigt varifrån den inre, lite skeva, bilden kommer från; man skulle kunna tro att det är  ett minne från en yngre och mindre slapphudad tid, men det stämmer inte. Jag har aldrig sett ut så på riktigt, och jag har så länge jag minns känt den utseendemässiga skevheten.

Så, av rent terapeutiska skäl hade jag tänkt att lägga upp ett foto precis som jag ser ut. Men – räddad! Photo Booth gillar inte ljuset inne i den plastinslagna lokalen, och jag lyckas inte få fram en ljusmässigt vettig bild.

Jag må se ut som mormor, men jag har faktiskt normal hudton!

S.k. tråkbloggande

Man är seg och trött. Gäspar stort och sjunker allt längre ner i stolen. Lyckligtvis sammanfaller det med att jag inte har något jobb just i dag.

Däremot finns det en hel del bostadsföreningsgrejer att ordna – har redan avstyrt Intrum Justitia på en faktura som visst helt kommit bort sig – så det vore en bra idé för eftermiddagen. Eller för all del rensa bokhyllan!

Men orka.

*gäsp*