Butterfly cakes – fjärilsmuffins

Butterfly cakes är ett minne från min språkresa till England på 1980-talet. Till skillnad från nästan alla andra åkte jag inte med ett av språkreseföretagen, utan jag bodde två veckor hemma hos mammas bekanta, Ann och Dave. Det var en riktig djupdykning in i all things English, och till dem räknar jag både trädgården och Anns butterfly cakes. Hon bakar dem fortfarande – vi var på besök för någon månad sedan och fick dem förstås till vårt te.

Vi spelar boule i Ann och Daves trädgård.

Det här receptet på muffins (cup cakes) verkar vara gammalt och välkänt, det går att googla fram. En engelsk klassiker, kanske? Enligt Ann är det ingen som bakar butterfly cakes längre, det anses vara tantkakor … Passar mig bra, alltså!

I Anns recept, som hon fått från sin mamma ska man utgå från proportionerna 4-4-4-2, där fyrorna är ounces av smör, socker och mjöl, och tvåan är äggen.  Ett ounce är cirka 110 gram. Om man har stora eller små ägg kan man väga dem (med skalet på) och använda det måttet för övriga ingredienser. T.ex. vägde mina ägg 120 gram tillsammans och då tog jag motsvarande vikt för smör, socker och mjölk.

Enligt ursprungsreceptet ska det vara self-raising flour, men jag tog vanligt och lade till bakpulver.  

Butterfly cakes – fjärilsmuffins

12 stycken

Muffins
110 g smör, rumsvarmt
110 g socker
2 ägg
110 g vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
0,5 tsk vaniljpulver

Fyllning
25 g smör
50 g florsocker
lite vaniljpulver

Sätt ugnen på 200 grader. Vispa smör och socker fluffigt och blanda sedan i äggen. Blanda bakpulver och vaniljpulver med mjölet och vänd ned i smörsmeten. Fyll 12 muffinsformar med smeten och baka dem i ca 15 minuter eller tills de är gyllenbruna. Ta ut och låt svalna.

Blanda smör med florsocker. Skär med en vass kniv ut en grund kon ur toppen av varje muffins och lägg den åt sidan.

Fyll hålet med smör- och florsockerfyllningen, ungefär en tesked borde det bli, så att det blir en liten kulle fyllning. Dela den utskurna konen och sätt de två delarna som vingar i fyllningen. Pudra över florsocker. Klart!

Ett nytt intresse redovisas

Jag tänkte det var dags att göra årets insats på bloggen! Med tanke på att jag skrev ett inlägg på hela 2015 så behöver jag inte lägga ned jättemycket kraft för att få ett bättre bloggår i år.

Saken är den att jag har börjat baka. Eller, jag har börjat baka igen och tänka på det som nåt slags intresse. Det började som ett utslag av anglofili och The Great British Bake-off ("Hela England bakar", som det heter på svenska), och därifrån eskalerade det. Nu handlar det inte längre om att baka för att äta till fikat utan baka för bakandets egen skull. För att experimentera.

Det där med smördeg är intressant – både att göra degen och att använda den sedan. Förra veckan gjorde jag ett försök med smördeg utifrån ett förenklat recept, med ett mindre bra resultat. Degen var svår att hantera och croissanterna jag försökte rulla ihop blev inte något vidare. Nästa gång ska jag utgå från det riktiga receptet.

Igår kom jag att tänka på mormors hasselnötskaka som var så god, men som vi inte har kvar receptet till. Det borde rimligtvis inte vara jättesvårt att återskapa, tänkte jag, och tog itu med varianten som står i Sju sorters kakor. Jo, det blev en god kaka men inte som mormors. Så jag har letat upp några fler nötkakevarianter för att prova vidare. Det jag gjorde idag fick i alla fall bättre resultat: engelska butterfly cakes, ett slags muffins. Jag tror de ska få ett eget inlägg, faktiskt. Spännande, va? Två inlägg på raken efter över ett års tystnad!!!

Blandad väderkompott

I går öste regnet ner. Inte spöregn, för det är mer våldsamt; här öppnades bara alla skyar och stora vattenridåer vräkte ner över oss. Och så höll det på från halvtidig morgon till mitt på eftermiddagen, när molnen skingrades och solen tittade fram.

Jag passade på att baka. Först stora missfoster till kanelbullar – varken snurror eller snäckor blev något vidare bra – och jag väljer att skylla på det mjölkfria margarinet i fyllningen, som inte alls betedde sig som smör (eller för den delen vanligt margarin) när det hamnade i ugnen. Det knäckade till sig på något märkligt sätt, så att både snurr- och snäckändarna sprang lös. Eftersom jag anpassade dem till äggallergiska grannbarnet blev de inte heller penslade och alltså alldeles för matta. Nåja, de var i alla fall goda.

Inte de värsta exemplaren, men underliga ser de ut.

Sedan kunde jag liksom inte behärska mig, här där jag har tillgång till riktig ugn, utan bakade lite vitt matbröd också. De ser bra ut, men vi har inte provat smaken än. De kan vara undergräddade, för när det var dags för ugnen var det också dags att gå över till grannen på en aperitif i kvällssolen.

I dag har solen skinit hela dagen. Det blåser lite för mycket för att det ska vara skönt i skuggan, men varför ska man sitta där när det finns sol?

Äntligen bröd!

Jag har (precis som nästan varenda kotte, verkar det som) blivit väldigt inspirerad av Pain de Martin, och börjat baka igen. Förr blev det mest kaffebröd – inte för att jag åt så mycket sånt, men hur man gör mormors bullar bra visste jag.

Hembakat matbröd förknippar jag med mammas konstiga limpor från 1970-talet eller kuvertbröden som hon bakade till finmiddagar. De senare var i alla fall goda, om än väldigt hemgjorda: lite stabbiga och åt det torra hållet. Resultaten av mina egna få matbrödsförsök har blivit ungefär detsamma.

Men med såna fantastiska instruktioner och beskrivningar som bröd-Martin ger måste jag också kunna lyckas, tänkte jag. Och satte igång. Med mycket varierande resultat. Själva surdegen funkar fin-fint, men allt i stadierna efter den har gått fel på alla möjliga vis: degar så kladdiga att de inte gått att baka ut, utbakade bröd som inte jäser, jästa bröd som inte vill lyfta i ugnen, färdigbakade bröd som inte varit färdiga inuti – the works.

Men igår ... Igår satte jag en baguettedeg enligt ett av Martins recept, och brödet blev fantastiskt! Det blev inte baguetter, för det fick jag inte till vid utbakningen, men det blev två småbröd och ett större runt.

Två småbröd jäser.

Ett stort runt är färdigbakat.

Och här är de två småbröden. Det är svårt i vår gasugn att få färg på mindre bröd, så de ser inte lika majsiga ut som det stora, men de smakar fantastiskt gott. Och är luftiga och inte alls stabbiga!