Jag har hela tiden hävdat att om alla som säger: "Egentligen skulle jag vilja rösta på Fi, men ... de rödgröna ... Alliansen ...", verkligen röstade på Fi, skulle vi komma in lätt. Så jag är inte alls överraskad över att en opinionsundersökning från Sifo visar att det är hela femton procent av väljarna som kan tänka sig lägga sin röst på Feministiskt initiativ.
Så släpp sargen! Varje röst räknas och vi är trötta på att alltid förväntas försaka våra frågor till förmån för något "viktigare" – det finns inget viktigare! Det är dags NU
Visar inlägg med etikett Jämställdhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jämställdhet. Visa alla inlägg
måndag 6 september 2010
söndag 23 maj 2010
Som om det funnes fria val
I Aftonbladet ber Gudrun Schyman att Göran Hägglund ska ta på sig genusglasögonen. Fat chance, muttrar man i mungipan. Hägglund et consortes tar hellre på sig skygglapparna och vill att familjepolitiken ska handla om det fria valet. Familjernas fria val att få disponera föräldraledigheten precis efter eget skön, alltså. Politikerna ska inte lägga sig i hur mammor och pappor fördelar tiden med barnen.
Om vi nu helt bortser från att det är staten som betalar föräldraledigheten och rimligtvis borde kunna sätta upp ramarna för den, och att det inte finns någon annan socialförsäkring som delas mellan flera personer, kan man börja med att konstatera att familjernas egna val ser märkligt lika ut.
"Såklart!" säger kanske en medlem av verklighetens folk. "Många familjer lever under liknande omständigheter, så det är inte underligt att folk väljer lika."
Good point. Om det nu vore så att lika omständigheter leder till lika val. Så är det nämligen inte. Om man inte räknar valet att mamma är hemma under alla omständigheter som ett fritt val. Det inser man snart när man följer man diskussionerna om föräldraledigheten på något föräldraforum ett längre tag. Så här:
Valfrihet à la Kristdemokraterna är att ha otaliga sätt att komma fram till samma lösning, den att mamman är hemma längsta tiden med barnen. Dessutom är det nog också den enklaste vägen att ta, att följa normen. Låta bli att räkna på vad det egentligen kostar när familjens huvudförsörjare är hemma en längre stund och bara utgå från att man förlorar "massor med pengar", i stället för att se hela bilden och inse vilka följder det i förlängningen kan få för båda föräldrarna: för mamman avstannande löneutveckling, för pappan risk för att bli bortsorterad vid eventuell vårdnadstvist.
Det kanske man kan strunta i, och tycka att det bara rör en själv i så fall. "JAG tycker att det är värt det!" brukar det heta i de där forumdiskussionerna. Men det är inte sant. Varje gång en mamma väljer att ta huvuddelen av föräldradagarna befästs uppfattningen om att kvinnor i fertil ålder är opålitlig arbetskraft. Någon som försvinner några år från arbetsplatsen. Varje gång en pappa väljer att nöja sig med en skärv föräldraledighet cementerar han idén om att fadersskap är att vara andrahandsförälder. Någon som finns i bakgrunden men egentligen inte är aktiv.
Jag är ledsen, men jag tror inte att vi kan vänta på att saken ska lösa sig själv. För hur obegripligt det än är att man kan välja bort sig själv, som så många pappor gör, och hur obegripligt det än är att sätta sig själv i första rummet som förälder, som så många mammor gör, är den bistra sanningen att det sker hela tiden
Gamla inlägg om jämställt föräldraskap här och här, till exempel.
Om vi nu helt bortser från att det är staten som betalar föräldraledigheten och rimligtvis borde kunna sätta upp ramarna för den, och att det inte finns någon annan socialförsäkring som delas mellan flera personer, kan man börja med att konstatera att familjernas egna val ser märkligt lika ut.
"Såklart!" säger kanske en medlem av verklighetens folk. "Många familjer lever under liknande omständigheter, så det är inte underligt att folk väljer lika."
Good point. Om det nu vore så att lika omständigheter leder till lika val. Så är det nämligen inte. Om man inte räknar valet att mamma är hemma under alla omständigheter som ett fritt val. Det inser man snart när man följer man diskussionerna om föräldraledigheten på något föräldraforum ett längre tag. Så här:
- Om pappan är arbetslös och mamman har ett jobb, är det bättre att mamman är hemma. För hon får högre föräldrapenning än pappan som ju också behöver söka jobb.
- Om mamman är arbetslös och pappan har ett jobb, är det bättre att mamman är hemma. För pappan behöver dra in pengar till familjen, och så får hon längre tid på sig att hitta ett nytt jobb.
- Om pappan studerar och mamman arbetar, är det bättre att mamman är hemma. För pappan behöver avsluta sina studier så att han kan skaffa ett jobb.
- Om mamman studerar och pappan arbetar, är det bättre att mamman är hemma. För hon kan ta studieupphåll och pappan behöver dra in pengar till familjen.
- Om pappan är egen företagare och mamman lönearbetare, är det bättre att mamman är hemma. För han måste ju underhålla kunderna och kan inte lämna företaget vind för våg.
- Om mamman är egen företagare och pappan lönearbetare, är det bättre att mamman är hemma. För hon kan ju disponera sin egen tid och pappan behöver dra in pengar till familjen.
- Om pappan tjänar mer än mamman, är det bättre att mamman är hemma. För pappan behöver dra in pengar till familjen.
- Om mamman tjänar mer än pappan, är det bättre att mamman är hemma. För hon får ju hög föräldrapenning.
Valfrihet à la Kristdemokraterna är att ha otaliga sätt att komma fram till samma lösning, den att mamman är hemma längsta tiden med barnen. Dessutom är det nog också den enklaste vägen att ta, att följa normen. Låta bli att räkna på vad det egentligen kostar när familjens huvudförsörjare är hemma en längre stund och bara utgå från att man förlorar "massor med pengar", i stället för att se hela bilden och inse vilka följder det i förlängningen kan få för båda föräldrarna: för mamman avstannande löneutveckling, för pappan risk för att bli bortsorterad vid eventuell vårdnadstvist.
Det kanske man kan strunta i, och tycka att det bara rör en själv i så fall. "JAG tycker att det är värt det!" brukar det heta i de där forumdiskussionerna. Men det är inte sant. Varje gång en mamma väljer att ta huvuddelen av föräldradagarna befästs uppfattningen om att kvinnor i fertil ålder är opålitlig arbetskraft. Någon som försvinner några år från arbetsplatsen. Varje gång en pappa väljer att nöja sig med en skärv föräldraledighet cementerar han idén om att fadersskap är att vara andrahandsförälder. Någon som finns i bakgrunden men egentligen inte är aktiv.
Jag är ledsen, men jag tror inte att vi kan vänta på att saken ska lösa sig själv. För hur obegripligt det än är att man kan välja bort sig själv, som så många pappor gör, och hur obegripligt det än är att sätta sig själv i första rummet som förälder, som så många mammor gör, är den bistra sanningen att det sker hela tiden
Gamla inlägg om jämställt föräldraskap här och här, till exempel.
onsdag 3 februari 2010
Fler med åsikter
Min vän Garderobiären påminde om Hanne Kjöllers notis om saken på DN:s ledarsida i dag. Den är förstås inte uppe (än, får man hoppas, snälla DN, ni är ju så vansinnigt dåliga på att lägga upp saker), så jag skrev av den:
Kan vi nu inte alla behandla Birgitta Ohlsson som den vuxna människa hon är? Visar det sig inte funka för henne, är hon nog kapabel till att säga stopp och nej tack. Precis som jag hoppas att män som tycker att det inte funkar att vara nyblivna småbarnsföräldrar med ett toppjobb är kapabla att säga stopp.
Dinosaurier fick ungarPå ett sätt förstår jag vad Kjöller menar, om vi bortser från att Ohlsson inte alls tänkt att "åka direkt från BB". Man kan bli förvånad över hur man reagerar när man får barn. Det går inte alltid att förutsäga hur man kommer att känna. Men man kan faktiskt göra en rätt god förutsägelse utifrån sina erfarenheter.
Jag har en modern man, inte en dinosaurie. Det säger Sveriges nya EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) apropå det faktum att hon förväntas föda barn halvvägs in i det blotta halvår som återstår av mandatperioden.
Själv funderar jag lite över vad det betyder. Oavsett grad av manlig modernitet är detta med att få barn en av de mest känslostormande upplevelserna i livet för de flesta kvinnor. Kvinnor, precis som dinosauriehonor, fylls av omhändertagandehormoner oavsett hur moderna deras män är.
Jag tror inte att barnet mår det minsta sämre av att tas om hand av sin pappa eller någon annan vårdnadshavare direkt efter förlossningen. Men jag undrar hur många mammor som mäktar med att vinka adjö till den lilla och åka direkt från BB till en nattmangling i Bryssel.
Det ska nog en hårdhudad dinosauriemamma till det. Om ens det.
Kan vi nu inte alla behandla Birgitta Ohlsson som den vuxna människa hon är? Visar det sig inte funka för henne, är hon nog kapabel till att säga stopp och nej tack. Precis som jag hoppas att män som tycker att det inte funkar att vara nyblivna småbarnsföräldrar med ett toppjobb är kapabla att säga stopp.
Vad kan man göra annat än slå sig för pannan? (uppdaterad)
Se där, Elise Claeson har fått konkurrens! Märkligt nog av grundaren till stiftelsen Kvinnor kan, Eva Sternberg. Kanske borde stiftelsen ha hetat Kvinnor kan men bara sånt som är typiskt kvinnligt?
Det handlar naturligtvis om Birgitta Ohlsson som är vår nya EU-minister, och dessutom råkar vara gravid. Utifrån vad hon vet om sig själv har Ohlsson gjort bedömningen att ett spädbarn inte är ett hinder för henne att bli minister, men si, då kommer förstås någon som vet bättre. Som Sternberg.
Sternberg tror att en kvinna "försöker vara man" när hon följer sina intressen och sin läggning och tillmäter inte Ohlsson tillräcklig tankeverksamhet för att själv kunna avgöra vad som passar henne och hennes liv:
Man undrar ju vad det ger dem att begränsa människor på det här sättet, reducera både kvinnor och män till deras respektive könsroller. Handlar det om värdekonservatism i någon allmän mening – kämpar de för upprätthållandet även av andra, traditionella strukturer (som de fyra ständerna, måhända), eller är det bara kvinno- och mansroller som får dem att gå igång?
Ja, jag vet inte. Och kanske vill jag inte veta heller.
Psst. Ellen skriver också om saken.
Psst 2. Sedär! Maria Abrahamsson ställer sig på Ohlssons sida.
Det handlar naturligtvis om Birgitta Ohlsson som är vår nya EU-minister, och dessutom råkar vara gravid. Utifrån vad hon vet om sig själv har Ohlsson gjort bedömningen att ett spädbarn inte är ett hinder för henne att bli minister, men si, då kommer förstås någon som vet bättre. Som Sternberg.
Sternberg tror att en kvinna "försöker vara man" när hon följer sina intressen och sin läggning och tillmäter inte Ohlsson tillräcklig tankeverksamhet för att själv kunna avgöra vad som passar henne och hennes liv:
Ohlssons beslut att tacka ja till jobbet som EU-minister är inget annat än tragiskt. Hon är inte bara en farlig förebild. Hon visar också att hon inte har förstått något om sig själv, om livet och vad det innebär att bli förälder.För det kan ju inte vara så att olika personer är på olika sätt? Nej. Faktiskt anser Sternberg inte att några kvinnor ska göra något utanför hemmets sfär, hon anser ...
[...] att vi kvinnor inte ska lämna våra hem överhuvudtaget. Ska vi göra något så skall vi göra det med vårt hem som bas.Det måste vara ironi – säg att det är ironi! Men tyvärr är det nog inte så. Eva Sternberg är ytterligare en i raden av kvinnor som ägnar stor kraft och mycken pseudovetenskap ("till och med dina barnbarn kommer att påverkas av hur du lever under den fortsatta graviditeten") åt att begränsa andra kvinnor, som ovan nämnda Elise Claeson och Annica Dahlström med sina teorier om kvinnors och mäns (o)lämpligheter för än det ena, än det andra (med god hjälp av Maria Abrahamsson).
Man undrar ju vad det ger dem att begränsa människor på det här sättet, reducera både kvinnor och män till deras respektive könsroller. Handlar det om värdekonservatism i någon allmän mening – kämpar de för upprätthållandet även av andra, traditionella strukturer (som de fyra ständerna, måhända), eller är det bara kvinno- och mansroller som får dem att gå igång?
Ja, jag vet inte. Och kanske vill jag inte veta heller.
Psst. Ellen skriver också om saken.
Psst 2. Sedär! Maria Abrahamsson ställer sig på Ohlssons sida.
lördag 23 januari 2010
What's in a bag
Mona Sahlin har en dyr väska! Hela 6.000 kronor kostar den! Oj! Fy! Tänk, hon använder de pengar hon får i lön som hon vill!
Förutom att hon visst fått den i present av en vän ... Hon har vänner som har råd att ge bort dyra väskor i present! Näe! Och bara att hon kan gå omkring med en sådan dyr väska visar ju att hon hade kunnat köpa den själv! Usch! Så osocialdemokratiskt! Så osolidariskt! För en väska kostar ett vårdbiträdes halva månadslön! Hu!
Förutom att Mona inte är något vårdbiträde, utan socialdemokraternas partiledare. Och har en lön vars omfattning jag antar att partiet har bestämt. Får Mona då (om vi återigen bortser från att hon inte har köpt väskan själv), enligt Göran Greider och Lena Mellin, inte använda sina pengar som hon vill? Det är i så fall helt absurt.
Om Mona Sahlin vill använda överskottet på sin lön till att köpa Louis Vuitton-väskor, en dramaten fylld med Toblerone, några kvadratmeter av månens yta eller en resa till världens ände, är det rimligen hennes eget val.
Förutom att hon visst fått den i present av en vän ... Hon har vänner som har råd att ge bort dyra väskor i present! Näe! Och bara att hon kan gå omkring med en sådan dyr väska visar ju att hon hade kunnat köpa den själv! Usch! Så osocialdemokratiskt! Så osolidariskt! För en väska kostar ett vårdbiträdes halva månadslön! Hu!
Förutom att Mona inte är något vårdbiträde, utan socialdemokraternas partiledare. Och har en lön vars omfattning jag antar att partiet har bestämt. Får Mona då (om vi återigen bortser från att hon inte har köpt väskan själv), enligt Göran Greider och Lena Mellin, inte använda sina pengar som hon vill? Det är i så fall helt absurt.
Om Mona Sahlin vill använda överskottet på sin lön till att köpa Louis Vuitton-väskor, en dramaten fylld med Toblerone, några kvadratmeter av månens yta eller en resa till världens ände, är det rimligen hennes eget val.
onsdag 9 december 2009
måndag 9 november 2009
Först förbannad, sedan fnissig
Jag gjorde misstaget att gå in på Newsmill och läsa Åsa Mobergs text på temat "Kläder som protest".
Det är inget fel på texten, tvärtom; det är ett mycket insiktsfullt påpekande om att det inte var så länge sedan som även alldeles infödda och kristna svenska kvinnor hade krav på sig att täcka kropp och huvud.
Problemet ligger förstås i kommentarerna. Förutom att kommentatorerna i många fall verkar vara närmast hjärndöda och inte förstår ett enkelt resonemang, frodas som vanligt xenofobiska och synnerligen oinformerade åsikter om islam.
Men som språkintresserad blir jag förstås riktigt uppåt; tänk vad fina nya skällsord och kategoriseringar man hittar varje gång man besöker Newsmill! Åsa Moberg kallas PK-elitist och anklagas tillhöra PK-maffian. En karl talar om sina spritpattar (mycket smakfullt, grabben); är det en vedertagen benämning för "man boobs"? En kommentator som intar Mobergs position i debatten talar å sin sida om inhemska svennetalibaner – magnifikt!
"Verklighetens folk" – kunde du inte ha hittat på något med lite mer umpf, Göran?
Det är inget fel på texten, tvärtom; det är ett mycket insiktsfullt påpekande om att det inte var så länge sedan som även alldeles infödda och kristna svenska kvinnor hade krav på sig att täcka kropp och huvud.
Problemet ligger förstås i kommentarerna. Förutom att kommentatorerna i många fall verkar vara närmast hjärndöda och inte förstår ett enkelt resonemang, frodas som vanligt xenofobiska och synnerligen oinformerade åsikter om islam.
Men som språkintresserad blir jag förstås riktigt uppåt; tänk vad fina nya skällsord och kategoriseringar man hittar varje gång man besöker Newsmill! Åsa Moberg kallas PK-elitist och anklagas tillhöra PK-maffian. En karl talar om sina spritpattar (mycket smakfullt, grabben); är det en vedertagen benämning för "man boobs"? En kommentator som intar Mobergs position i debatten talar å sin sida om inhemska svennetalibaner – magnifikt!
"Verklighetens folk" – kunde du inte ha hittat på något med lite mer umpf, Göran?
tisdag 3 november 2009
Det är inte graviditeten, det är smärtan
DO har stämt Försäkringskassan för diskriminering för att FK i 18 fall inte velat erkänna skäl för sjukskrivning, eftersom den sjukskrivna varit gravid. FK har i de här fallen – och många, många fler med dem – haft som motivering att graviditet inte är en sjukdom.
Att kvinnorna inte blivit sjukskrivna för att de varit gravida, utan för att de fått biverkningar till exempel i form av mycket smärtsam foglossning, har FK ignorerat. De har menat att det är normal följd av graviditet.
För det första är det inte "normalt" att man får så ont att man inte kan röra sig. Inte helt ovanligt, men inte heller normalt. För det andra – vad spelar det för roll? Har man ont, så har man ont. Är man arbetsoförmögen, så är man.
I dag gav tingsrätten DO rätt i fyra fall och dömde FK till att betala skadestånd till kvinnorna i fråga. Återstående fall tas upp senare.
Att kvinnorna inte blivit sjukskrivna för att de varit gravida, utan för att de fått biverkningar till exempel i form av mycket smärtsam foglossning, har FK ignorerat. De har menat att det är normal följd av graviditet.
För det första är det inte "normalt" att man får så ont att man inte kan röra sig. Inte helt ovanligt, men inte heller normalt. För det andra – vad spelar det för roll? Har man ont, så har man ont. Är man arbetsoförmögen, så är man.
I dag gav tingsrätten DO rätt i fyra fall och dömde FK till att betala skadestånd till kvinnorna i fråga. Återstående fall tas upp senare.
onsdag 7 oktober 2009
Arga snickaren på ingång!
Nu är det snart dags att bänka sig i soffan för andra säsongen av Arga snickaren. Jag hoppas förstås på en lika upplysande programserie som i våras: ett snickeriprogram som behandlar genus. Oavsiktligt eller ej, så är programmen en lysande illustration av hur könsrollerna kan sätta en på pottan.
Klockan 20 på Femman, således!
Klockan 20 på Femman, således!
tisdag 18 augusti 2009
Våldtäkt utan våld
Jag har förstås upprört mig över kammaråklagare Rolf Hillegrens idiotuttalande om våldtäkter lika mycket som någon annan. Men när jag hade hämtat upp hakan från golvet var var det mesta sagt av det jag hade velat säga.
Men när jag läser Lisa Magnussons krönika idag slår mig tanken att själva ordet våldtäkt förvirrar. Det hör man hör ju att våldtäkt måste vara något våldsamt, något som tvingas till under slag och hårda nävar. En våldtagen person måste ha blivit övermannad och misshandlad.
Man skulle tycka att det att bli utsatt för en fysiskt intim sexuell handling mot sin vilja i sig var våld. Att det inte ska krävas annat våld också för att det ska ha skett något våldsamt. Men så är det inte, uppenbarligen. Kanske krävs det att "man" ska vara "kvinna",* ha utsatts för ett liknande övergrepp eller åtminstone ha en viss föreställnings- och inlevelseförmåga (och använda den).
Och så länge det krävs slag och strypgrepp för att våldtäkt ska betraktas som en våldtäkt önskar jag att det fanns ett annat begrepp, ett som lite i hemlighet inbegriper det våldsamma i detta övergrepp utan att signalera VÅLD VÅLD VÅLD till alla tomtar som tror att de ska bedöma hur mycket våld som ska behöva vara inblandat för att ett övergrepp skett.
* Det här kommat är ett "eller". Vill jag bara förtydliga.
Men när jag läser Lisa Magnussons krönika idag slår mig tanken att själva ordet våldtäkt förvirrar. Det hör man hör ju att våldtäkt måste vara något våldsamt, något som tvingas till under slag och hårda nävar. En våldtagen person måste ha blivit övermannad och misshandlad.
Man skulle tycka att det att bli utsatt för en fysiskt intim sexuell handling mot sin vilja i sig var våld. Att det inte ska krävas annat våld också för att det ska ha skett något våldsamt. Men så är det inte, uppenbarligen. Kanske krävs det att "man" ska vara "kvinna",* ha utsatts för ett liknande övergrepp eller åtminstone ha en viss föreställnings- och inlevelseförmåga (och använda den).
Och så länge det krävs slag och strypgrepp för att våldtäkt ska betraktas som en våldtäkt önskar jag att det fanns ett annat begrepp, ett som lite i hemlighet inbegriper det våldsamma i detta övergrepp utan att signalera VÅLD VÅLD VÅLD till alla tomtar som tror att de ska bedöma hur mycket våld som ska behöva vara inblandat för att ett övergrepp skett.
* Det här kommat är ett "eller". Vill jag bara förtydliga.
tisdag 11 augusti 2009
Läs och fnissa
Jag satt här och försökte stänga ner datorn när jag kände mig tvungen att gå in på Google Reader för att se om det fanns något att läsa.
Och det gjorde det hos Niklas Hellgren. Read and giggle!
Och det gjorde det hos Niklas Hellgren. Read and giggle!
onsdag 5 augusti 2009
Fördomar sitter som berget
Det är lättare att begripa hur starka fördomar kan vara, när de dyker upp hos en själv inom oväntade områden.
Jag som uppfattar mig som tämligen fördomsfri när det handlar om manligt/kvinnligt, kan ändå uppleva en spontant förvånad känsla när jag hör om en ung kvinna som uträttat saker. Den här gången handlade det om Lady Gaga, som 23 år gammal inte bara skaffat sig en alldeles egen position som artist, utan också hunnit med en karriär som låtskrivare till andra.
Det vore skönt om jag kunde säga att förvåningen bara handlade om hennes ålder. Tyvärr går det inte.
Jag som uppfattar mig som tämligen fördomsfri när det handlar om manligt/kvinnligt, kan ändå uppleva en spontant förvånad känsla när jag hör om en ung kvinna som uträttat saker. Den här gången handlade det om Lady Gaga, som 23 år gammal inte bara skaffat sig en alldeles egen position som artist, utan också hunnit med en karriär som låtskrivare till andra.
Det vore skönt om jag kunde säga att förvåningen bara handlade om hennes ålder. Tyvärr går det inte.
söndag 7 juni 2009
Valresultat
Nej, Schyman kom inte till Bryssel. Men FI gjorde ändå ett bra val, tycker jag! Om man kollar på Valmyndighetens resultatsida kan man nu, med 5.513 distrikt av 5.664 räknade, se att FI har fått över 1 % i hela landet – undantaget Jönköping med 0,7 %. Men Jönköping är å andra sidan stället där KD fått 15 % ...
För min del är det första gången någonsin som jag har känt mig genuint intresserad av ett val. Senaste riksdagsvalet intresserade mig inte särskilt, trots att det då var första gången som jag inte slentrianröstade. Det något svala intresset kan förstås delvis ha berott på att jag födde barn samma helg!
Tanken på att engagera mig aktivt har dykt upp de senaste dagarna. Jag måste fundera vidare på det.
För min del är det första gången någonsin som jag har känt mig genuint intresserad av ett val. Senaste riksdagsvalet intresserade mig inte särskilt, trots att det då var första gången som jag inte slentrianröstade. Det något svala intresset kan förstås delvis ha berott på att jag födde barn samma helg!
Tanken på att engagera mig aktivt har dykt upp de senaste dagarna. Jag måste fundera vidare på det.
onsdag 3 juni 2009
Kuk eller handväska, skit samma!
"Och det går jättebra att köra en mans-Volvo, det är bara att ställa handväskan i det där extrautrymmet för kuken."
Via Ulrika Good hittade jag Hanna Fahl som i SvD klämmer till fenomenet med särskilda kvinnoprodukter
Via Ulrika Good hittade jag Hanna Fahl som i SvD klämmer till fenomenet med särskilda kvinnoprodukter
tisdag 12 maj 2009
Om fri abort ska vara fri
Det finns kvinnor som väljer bort foster för att det har fel kön. Spontant känns det ju rätt motbjudande, spontant känner man att det borde vara förbjudet att göra så. I vårt jämlika land har könet ingen betydelse för människans värde. Ja, förbjud kvinnor att göra könsselektiv abort! Så slipper vi ta moralisk anstöt.
Jag ska inte hymla med att min spontana reaktion var "usch, så får man ju inte göra!" när jag hörde om kvinnan i Eskilstuna som inte bara en gång, utan två gånger valde att avsluta en graviditet efter att ha fått besked om könet. Det är inte heller förvånande att vårdpersonalen reagerade på samma sätt initialt – det måste ha varit mycket obehagligt att medverka till att ta bort ett friskt foster av en sådan anledning. Jag är glad att jag slipper sådana situationer i mitt arbete.
Men känslor är en sak, lagen är en annan. Mälarsjukhuset valde att begära vägledning från Socialstyrelsen om hur man ska bete sig i sådana situationer. Det förvånade mig – vad i begreppet "fri abort" ligger oklarheten? Fram till 18:e graviditetsveckan har kvinnor rätt att göra abort, oavsett skäl, oavsett varför man är gravid, oavsett vad andra tycker om den saken. Kvinnans rätt till abort är fri, inte villkorad.
Sedan spelar det ingen roll vad du, jag, Göran Hägglund eller överläkare Kaj Wedenberg tycker. Den enda åsikt som spelar någon roll är kvinnans egen. Vilket Socialstyrelsen förstås också svarar. Jag önskar bara att de tydligare poängterat just den fria aborträtten.
Till sist bör man nog också ställa sig frågan vad vi egentligen vet om de bakomliggande orsakerna till kvinnans handlande. Det är lätt att döma, nämligen.
Jag ska inte hymla med att min spontana reaktion var "usch, så får man ju inte göra!" när jag hörde om kvinnan i Eskilstuna som inte bara en gång, utan två gånger valde att avsluta en graviditet efter att ha fått besked om könet. Det är inte heller förvånande att vårdpersonalen reagerade på samma sätt initialt – det måste ha varit mycket obehagligt att medverka till att ta bort ett friskt foster av en sådan anledning. Jag är glad att jag slipper sådana situationer i mitt arbete.
Men känslor är en sak, lagen är en annan. Mälarsjukhuset valde att begära vägledning från Socialstyrelsen om hur man ska bete sig i sådana situationer. Det förvånade mig – vad i begreppet "fri abort" ligger oklarheten? Fram till 18:e graviditetsveckan har kvinnor rätt att göra abort, oavsett skäl, oavsett varför man är gravid, oavsett vad andra tycker om den saken. Kvinnans rätt till abort är fri, inte villkorad.
Sedan spelar det ingen roll vad du, jag, Göran Hägglund eller överläkare Kaj Wedenberg tycker. Den enda åsikt som spelar någon roll är kvinnans egen. Vilket Socialstyrelsen förstås också svarar. Jag önskar bara att de tydligare poängterat just den fria aborträtten.
Till sist bör man nog också ställa sig frågan vad vi egentligen vet om de bakomliggande orsakerna till kvinnans handlande. Det är lätt att döma, nämligen.
torsdag 30 april 2009
Åhléns är blä!
I dag var jag in på Åhléns Odenplan för att bland annat kolla efter slitstarka byxor till Sötpricken – jeans, canvasbrallor, whatever som inte går sönder direkt när man hamnar på knä på grusig asfalt. De bygger om rätt ofta därinne, och sedan den senaste omflyttningen för någon månad sedan har jag inte varit längst in där barnavdelningen huserar.
Jag fick akut blodstörtning. Barnavdelningen är uppdelad i fyra delar: Längst in pojkkläder från storlek 86 och uppåt tonårsstorlekar. Sedan leksaksavdelningen, med sisådär två korta gondoler, en stor väggyta och ena sidan av en hög och lång mellanvägg. Efter det kommer flickkläder från storlek 86 och uppåt. Till sist bebiskläder blandat, om jag förstod saken rätt.
De har alltså delat upp barnklädesavdelningarna genom att lägga leksakerna mellan! Hallå! Så jag haffade en expedit och sa mitt hjärtas mening. Intressant nog höll hon med mig om det absurda, men kunde berätta att den här uppdelningen kommer uppifrån. Åhléns Odenplan fungerar som … vad sa hon nu, det var något à la prototyp men inte det … testvaruhus, kan vi säga, där man testar vad som funkar och vad som inte funkar. Därav många omflyttningar ofta.
Jag bad henne hälsa uppåt att det här var helt galet. Att handeln envisas med separata pojk- och flickavdelningar är en sak, men här kan man inte röra sig längs med hela klädutbudet. Eftersom flickkläderna är framförallt rosa och röda, mjuka och tajta och pojkkläderna blå, gröna och bruna, stadiga och rymliga handlar det även om en funktionsuppdelning av kläderna – på flickavdelningen fanns inga jeans eller liknande byxor eller shorts.
Den som är i Stockholm och har lust att ta en sväng förbi Odenplan, kan väl gå in på Åhléns och säg vad hen tycker! Jag ska skriva ett mejl och fråga om de helt har tappat koncepterna. Tills de dumpar den här dumma idén tänker jag inte spendera en krona på barnkläder i den butikskedjan.
Jag fick akut blodstörtning. Barnavdelningen är uppdelad i fyra delar: Längst in pojkkläder från storlek 86 och uppåt tonårsstorlekar. Sedan leksaksavdelningen, med sisådär två korta gondoler, en stor väggyta och ena sidan av en hög och lång mellanvägg. Efter det kommer flickkläder från storlek 86 och uppåt. Till sist bebiskläder blandat, om jag förstod saken rätt.
De har alltså delat upp barnklädesavdelningarna genom att lägga leksakerna mellan! Hallå! Så jag haffade en expedit och sa mitt hjärtas mening. Intressant nog höll hon med mig om det absurda, men kunde berätta att den här uppdelningen kommer uppifrån. Åhléns Odenplan fungerar som … vad sa hon nu, det var något à la prototyp men inte det … testvaruhus, kan vi säga, där man testar vad som funkar och vad som inte funkar. Därav många omflyttningar ofta.
Jag bad henne hälsa uppåt att det här var helt galet. Att handeln envisas med separata pojk- och flickavdelningar är en sak, men här kan man inte röra sig längs med hela klädutbudet. Eftersom flickkläderna är framförallt rosa och röda, mjuka och tajta och pojkkläderna blå, gröna och bruna, stadiga och rymliga handlar det även om en funktionsuppdelning av kläderna – på flickavdelningen fanns inga jeans eller liknande byxor eller shorts.
Den som är i Stockholm och har lust att ta en sväng förbi Odenplan, kan väl gå in på Åhléns och säg vad hen tycker! Jag ska skriva ett mejl och fråga om de helt har tappat koncepterna. Tills de dumpar den här dumma idén tänker jag inte spendera en krona på barnkläder i den butikskedjan.
onsdag 29 april 2009
Ska man klä barnen i säck, kanske?
Det där med att klä barnen i unisexkläder är ett infekterat ämne, det vet man efter att hängt med i diskussionerna på www.familjeliv.se i några år. Gör man antydningar om att man inte gillar det könsuppdelade klädutbudet får man någon av följande reaktioner:
– Måste man klä barnen i grått och säckväv, kanske?
– Jaha, ska jag tvinga sonen att bära kjol till förskolan nu?
– Om du inte gillar kläderna på flickavdelningen är det väl bara att handla på pojkavdelningen!
– Gud så trist! Ska alla vara likadana nu också!
Skriet från kärnfamiljen vill höra vad vi tycker om klädköp till barnen:
Hur tänker du när du köper kläder till barnen? Vad är viktigt? Tänker du unisex?
De ska vara praktiska, vilket innebär inte för tajta om det är "hårda kläder" som jeans och inte för små. Tajts har vi en hel del av, för det är väldigt lekvänligt. Man ska få plats att leka och plagget ska fylla en funktion. Därför gärna lite kortare klänningar som går att ha över tajts/byxor/shorts och inte slits över knäna, men kjolar struntar vi i för de är bara dekoration.
När Sötpricken var liten var vi väldigt unisext inriktade, vilket förstås innebar att det mest blev "pojkkläder" ... Annars tänker jag – som handlar mest – att det generellt ska vara kläder som både dottern och sonen kan ha, och då försvinner en hel del snuttinuttiga "urflickiga" kläder. Men visst, lite tjejiga grejer har dottern förstås. Vi har inget förbud mot något, även om vi undviker Disney-grejer och kläder med stora reklamtryck för filmer och serier och sånt.
Våra barn är ofta väldigt färgglada, även om det också finns en del tråk-brunt&grönt i garderoben.
Vad tycker barnen själva? Har de åsikter om sina kläder?
Sötpricken (4,5) börjar ha åsikter nu, men än så länge handlar det mest om att hon vill välja själv bland kläderna i sin låda. Det är sällan ett särskilt matchat barn som går hemifrån ... ;-) Hon vill ofta ha klänningar, men tar lika gärna en tröja ur högen en annan dag.
Ska man till förskolan har man alltid på sig byxor/tajts/shorts under, det är regeln. Strumbyxor funkar under overall, men inte som lekkläder ute. Och ute är de ju mycket under vår, sommar och höst.
Gullpånken (2,5) vill mest bestämma när och hur han får på sig nya kläder. Och nu börjar vi märka att han vill ha samma kläder som storasyster, så den av hennes avlagda klänningar som inte är helt utsliten har just övergått i hans ägo.
Tror du att barnens kläder påverkar deras beteende och utveckling?
Ja, eftersom kläderna påverkar hur omgivningen bemöter dem. Sötpricken som alltid var relativt "icke-sött" klädd får ofta höra att hon är tuff och framåt. Det är hon i och för sig, men inte riktigt i den utsträckning som folk vill ha det till. Och blir man bemött som att man klarar saker, gör man ju det!
Sedan är kläderna bara en del i allt det som påverkar barnen, förstås. Men det gör inte saken mindre viktig.
– Måste man klä barnen i grått och säckväv, kanske?
– Jaha, ska jag tvinga sonen att bära kjol till förskolan nu?
– Om du inte gillar kläderna på flickavdelningen är det väl bara att handla på pojkavdelningen!
– Gud så trist! Ska alla vara likadana nu också!
Skriet från kärnfamiljen vill höra vad vi tycker om klädköp till barnen:
Hur tänker du när du köper kläder till barnen? Vad är viktigt? Tänker du unisex?
De ska vara praktiska, vilket innebär inte för tajta om det är "hårda kläder" som jeans och inte för små. Tajts har vi en hel del av, för det är väldigt lekvänligt. Man ska få plats att leka och plagget ska fylla en funktion. Därför gärna lite kortare klänningar som går att ha över tajts/byxor/shorts och inte slits över knäna, men kjolar struntar vi i för de är bara dekoration.
När Sötpricken var liten var vi väldigt unisext inriktade, vilket förstås innebar att det mest blev "pojkkläder" ... Annars tänker jag – som handlar mest – att det generellt ska vara kläder som både dottern och sonen kan ha, och då försvinner en hel del snuttinuttiga "urflickiga" kläder. Men visst, lite tjejiga grejer har dottern förstås. Vi har inget förbud mot något, även om vi undviker Disney-grejer och kläder med stora reklamtryck för filmer och serier och sånt.
Våra barn är ofta väldigt färgglada, även om det också finns en del tråk-brunt&grönt i garderoben.
Vad tycker barnen själva? Har de åsikter om sina kläder?
Sötpricken (4,5) börjar ha åsikter nu, men än så länge handlar det mest om att hon vill välja själv bland kläderna i sin låda. Det är sällan ett särskilt matchat barn som går hemifrån ... ;-) Hon vill ofta ha klänningar, men tar lika gärna en tröja ur högen en annan dag.
Ska man till förskolan har man alltid på sig byxor/tajts/shorts under, det är regeln. Strumbyxor funkar under overall, men inte som lekkläder ute. Och ute är de ju mycket under vår, sommar och höst.
Gullpånken (2,5) vill mest bestämma när och hur han får på sig nya kläder. Och nu börjar vi märka att han vill ha samma kläder som storasyster, så den av hennes avlagda klänningar som inte är helt utsliten har just övergått i hans ägo.
Tror du att barnens kläder påverkar deras beteende och utveckling?
Ja, eftersom kläderna påverkar hur omgivningen bemöter dem. Sötpricken som alltid var relativt "icke-sött" klädd får ofta höra att hon är tuff och framåt. Det är hon i och för sig, men inte riktigt i den utsträckning som folk vill ha det till. Och blir man bemött som att man klarar saker, gör man ju det!
Sedan är kläderna bara en del i allt det som påverkar barnen, förstås. Men det gör inte saken mindre viktig.
onsdag 22 april 2009
Ska feministerna tvinga männen att bli kvinnor, eller?!?
I dag fick min man påminna mig om att snacka med min mamma om doppresent till mitt kusinbarn.
Ska inte män få vara män, kanske?
Ska inte män få vara män, kanske?
onsdag 8 april 2009
Subjekt och objekt
Elin Grelsson har satt huvudet på spiken på något som jag funderat över länge, men aldrig riktigt orkat/lyckats formulera klart: skillnaden mellan att vara sexuell och att vara sexuellt objekt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)