Innovativt språkbruk och lätt koma

Läste i senaste numret av Språktidningen att avledningsändelsen -ma går framåt på bred front igen:

Ändelsen ma tycks åter ha blivit produktiv. Att ett gammalt och dött suffix plötsligt vaknar till liv är något av en grammtisk skräll.
– Jag kan på rak arm inte påminna mig något annat exempel på det. Man kan bara ställa sig vid sidlinjen och titta på hur väl det sprider sig, säger Christer Platzack, professor i nordiska språk vid Lunds universitet.

Ingen nyhet för någon som sedan länge vadar omkring i tröttmans träsk. Men jag ber att få invända mot Språktidningens påstående i (det ej citerade) stycket innan att tröttma skulle vara synonymt med trötthet. Det finns förstås en anledning till att -ma-avledningar kommit att användas istället för etablerade -het. För mig uttrycker -ma-avledningar en intensitet och/eller utsträckning i tid som -het-avledningen inte beskriver.

Jaha. Hela den här inledningen för att jag skulle säga att jag är trög som attan i dag. Natten till i går sov jag dåligt. Inte för att barnen höll på, ovanligt nog, utan för att jag liksom aldrig kom till ro. Sedan var gårdagen en jobbig dag, både känslomässigt och för att den blev så lång.  Och när jag väl kom hem kunde jag bara inte slappna av utan satt och kollade på ett riktigt ointressant avsnitt av Oprah i stället för att lägga mig.

Jaja. Bara att sega på.

Favorit i repris

Den här (dåliga) bilden från förra året kunde jag ha tagit nu. Samma sängkläder, samma dator, samma ljuvliga friggebod. Dock inte riktigt samma spända stämning i hemmet, den som renderade förra årets besök i himmelriket. Bara vanlig trötthet och den sedan länge pågående lilla svackan. (Är något en svacka när det hållit på i över ett år? En sänka, kanske? Eller en dalgång?)


Kanske ska jag verkligen döpa friggeboden till Himmelriket. Det finns inget ställe där man sover så gott. Vete sjutton vad det är – bodens placering med några granar bakom, tystnaden här på landet, en lätt syrebrist i ett välisolerat utrymme? – men varenda kotte som sover här kommer på morgonen utramlande med kuddränder på kinden och sömnstinn blick. Senast i morse var det svärmor, som sov så länge att vi började undra vad som hade hänt.

Nu blir det Time Team (nä, jag är verkligen inte förutsägbar!), dock ingen sudoko men kanske, om jag hinner innan jag börjar gäspa som man bara kan göra i boden, Sarah Waters' The Little Stranger.

Sleepwalk

Jag är så trött. Det känns inte som om jag överhuvudtaget har vaknat i dag. Jag måtte gå i sömnen.

Ett underbart gott nytt år!

Kort resumé över nyår chèz nous:

Pappa och förkyld mamma och förkylda barn packar och åker till landet. Väl framme undrar pappa var frysväskorna är. Svar: i köket i stan. Pappa åker och hämtar dem, med färja fram och tillbaka tar det tvåochenhalv timme. Mamma är trött och mår lätt illa.

Sonen som har förkylningsastma hostar som en galning halva natten, vi medicinerar så gott det går med Noskapin och Airomir/Pulmicort. På morgonen inser vi att Airomiren är slut. Vi försöker ringa till Apoteket för att höra om vårt recept är elektroniskt, men kommer inte fram. Pappa åker över till närmsta apotek där han får höra att receptet inte finns elektroniskt. Han åker tillbaka igen, utan medicin. Sonen hostar avgrundslikt. Gästerna från stan kommer och vi får trevlig kväll, om än med avgrundshosta och trötthetsutbrott (dock inga från mammas sida).

Sonen sover rätt bra under natten. Gästerna åker hem efter lunch på nyårsdagen. Vi myser framför brasan, men vi passar på att vuxengräla lite innan sänggående. Pappa tillbringar sedan natten med att springa fram och tillbaka till hostande son. På morgonen önskar sonen, som då visst hamnat i mammas säng, ett glas vatten. Mamma skruvar på kranen i köket, men inget vatten kommer. Inte heller badrumskranen ger mer än några droppar.

Lätt panik utbryter. Det är -10° – har någon säkring gått och pumpen frusit? Nej, all elektricitet funkar som den ska. Men vad är då problemet? Pappa ringer öns rörmokare (som han råkar känna en aning) som lovar komma under dagen. Vi tar vatten från kranen på pumphuset.

Sonen är jättetrött, men vill inte sova. Han vill sitta fastklistrad vid pappa och gnälla, så då gör han det. När pappa vill göra annat, typ gå på dass, ligger sonen och hamrar med händerna i golvet och vrålar. Rörmokaren kommer, och kan efter en kort undersökning konstatera att värmeslingan i vattenslangen inte går hela vägen in i huset, så vi har en ispropp och därför inget vatten. Rörmokaren väljer att inte ta arvode för att ha meddelat detta, utan åker vidare till alla dem som verkligen har pumpar som frusit.

Den trötte sonen vägrar fortfarande sova. Vi inser att planen att äta middag innan vi åker hem därför är dödsdömd, så vi slänger fort som attan ihop våra saker och kastar oss in i bilen. Efter att ha stängt av vattenflödet upp till huset och öppnat kranarna, då. Utifall den där isproppen skulle vilja ta sig ut sen, när den inte är is längre.

Barnen somnar förstås i bilen och går därför inte och lägger sig förrän halv elva.

Toppen.

Och då har jag inte nämnt syskonbråken, orättvisor som systern drabbats av i husfridens namn och att min mamma satt på akuten större delen av nyårsnatten.

Toppen, alltså.

Så trött så trött

Ja, jag är trött. Gullpånken har fått säsongens första anfall av förkylningsastma (damn! vi trodde det var borta nu) och hostar en massa om nätterna. Och mellan hostningarna sätter han sig upp och vill saker.

Han verkar inte lida så mycket av det, men vi har svarta ringar under ögonen och svårt att hålla koncentrationen uppe. Lämpligt lämpligt, när jag har så mycket att göra.

Nä, nu ska jag gäspa i soffan en stund innan sängdags.

Dazed and confused

Förra veckans sömnbrist har kommit ikapp mig. Dessutom blev det oväntat mycket jobb.

Snart ska jag försöka utveckla mina tankar kring Bitterfittan, Majema!

Ibland undrar man ...

Arbete hemma i dag. Satt nyss framför datorn och kände en svag kaffedoft. Undrar varifrån den kommer, tänkte jag.

Sen kom jag på att jag hade bryggt kaffe själv.

Bloggtorka

Det är inte det att jag inte har något att säga.

Det är bara det att jag är förkyld och trött, och sur över att vara förkyld och trött.

Och så längtar jag efter något sånt här:













Sommarkväll och ensamtid med maken.