Lisbeth Salander är inte en riktig kvinna

Ja, tyvärr måste jag meddela att Lisbeth Salander inte är en riktig kvinna. Kan kanske vara svårt att tro när man ser Män som hatar kvinnor, för hon ser ju så levande ut! Men ni förstår, kära människor, det är en skådespelare som gestaltar Lisbeth.

Lisbeth Salander är alltså en fiktiv gestalt, hon är en författares litterära skapelse, en person som den författaren har satt ihop utifrån en idé. Den idén handlade bland annat om en vuxen Pippi Långstrump, en Pippi med en dramatisk och förvriden barndom, utsatt för ständiga svek och återkommande psykiskt och fysiskt våld, en Pippi vars mamma inte bodde i himlen utan i sin egen värld, på psyket, en Pippi vars far inte var en saknad trygghetsgestalt, utan ett psykopatiskt monster. Helt enkelt såg han framför sig en kvinna med superkrafter, en hämnande ängel, en naturkraft som vänder motgångar till sin egen fördel; han författade dessutom en kvinna som besitter många stereotypiska manliga drag och som möter en man med stereotypiska kvinnliga drag.

Tror ni att Stieg Larsson avsåg att vara realistisk när han komponerade Lisbeth Salander? Tror ni att hon skulle vara en skildring av en typisk instabil kvinna under förmyndarskap? Det tror inte jag.

Men det tror visst Rigmor Robèrt.

Kvack kvack!

Vi roade oss med att titta på Svenska Hollywoodfruar på TV3. Förväntningarna var inte särskilt stora (och vi valde trean framför CSI New York på femman för att, som maken sa: "CSI NY vet vi är kasst"), och programmet motsvarar dem precis. Och sådan förväntansuppfyllelse måste man ju gilla!

Vad vi inte gillar är Anna Anka. Maken till korkad och otrevlig människa får man leta efter. Dryg och gnällig, och snackar skit om sina anställda när de sitter några stolrader bak – på svenska i och för sig, men hallå!

Man känner helt enkelt för att ge henne en fet smäll. Pardon my French.

Småsnålt

Närmaste grannarna på nedre botten har flyttat i dag. De behöver större, för de väntar barn.

De har sålt en lägenhet för 2.900.000 spänn, köpt en ny för säkert minst 3.500.000 och hon är gravid. Men de flyttar med hjälp av kompisarna.

Varför snålar man in på en kostnad på kanske 10.000 kronor, när man jonglerar med miljoner?

Spooky!

I morse fick maken påminna mig om att det var åtta år sedan planen flög in i World Trade Center (och vår sjuåriga förlovningsdag, för den delen) – jag är helt lost när det gäller datum och sådant just nu!

Alldeles nyss passerade ett flygplan över mitt huvud, som det gör ofta eftersom lokalen ligger under inflygningen till Bromma (precis nu kommer ett till), och jag mindes min dröm från i natt.

Vi var ute på landet. Sötpricken låg och sov i mormors rum, och jag satt på min plats vid bordet, med ryggen mot fönstret. Plötsligt märker jag en flygplansskugga som (ologiskt) går över mig, och vänder mig om och tittar ut. Ganska mycket längre bort ser jag hur flygplanet plötsligt viker ner mot marken och, utom synhåll bakom grannskogen, kraschar med nosen före. Stor explosion, vi springer bort från fönstren, jag minns att Sötpricken ligger där i rummet med fönster mot kraschen, och så kommer en massa vrakspillror och sten flygande som projektiler genom glas och väggar. Jag rusar in till Sötis, som lyckats undgå att bli träffad av något, och lyfter upp henne.

Drömmen fortsätter med konstiga biltransporter och köer på motorvägen, men det minns jag bara vagt. Men är det inte spooky att jag drömde en sådan dröm just natten till idag!?

Kroppen först!

Häromdagen på gymmet hörde jag ett samtal mellan ägaren/receptionisten/yogainstruktören och en kund. De verkade känna varandra lite.

"Det är nog för att jag skäms lite för att jag lägger så mycket pengar på träningen", sa kunden.

Nu såg den kvinnan ut som om tränade lite för mycket och åt lite för lite, det ska erkännas. Men jag kände igen tanken. En rätt ansenlig del av mina magra inkomster går till tränings- och kroppsrelaterade saker: gymavgiften, träningskläder, skor, massage, fotvård (ja, fotvård, inte pedikyr, det är för amatörer), ansiktsbehandling, klippning, naprapat, och så vidare, med mera, etcetera. Ja, över huvud taget lägger jag relativt sett mycket pengar på mig själv.

Men jag ska inte skämmas, det ska jag inte. Jag ska inte ens börja rapa upp alla de saker som jag inte lägger pengar på alls. Det handlar ju om hälsan! Både den fysiska och den mentala hälsan.

Så det så.

Hjärtat i halsgropen

I går satt jag och jobbade när maken ringde. De hade hört av sig från dagis och ville att vi skulle hämta – Gullpånken hade somnat före fruktstunden! Bara sådär liksom.

Först hade hans kompis kommit och påkallat pedagogernas uppmärksamhet – det var något med pånken, exakt vad kunde kompisen inte säga. Pedagog S följde efter kompisen, och hittade pånken under rutschkanan där han satt och gned sig i ögonen.

Han lät sig lyftas fram men ville inte låta sig inspekteras i ögonen. Till slut lyckades de övertala honom att öppna ögonen (läs: bända upp dem) för att kunna kolla dem, men där fanns inget att se. För säkerhets skull sköljde de ögonen – så gott det gick – men han fortsatte gnida. Och så plötsligt bara somnade han, i pedagog Y:s knä. Omöjlig att väcka. Då ringde de.

När maken kom och hämtade satt han i Y:s knä och var jätteglad, hade precis vaknat. På vägen hem måste de handla lunch, och då sprang han omkring på Ica med full fart. När farmor, hastigt inkallad, kom, sprang han runt i lägenheten och tjoade. Och sedan var han som vanligt hela dagen; ögonkliandet slutade när han sovit middag.

När jag kom hem vid fem försökte jag fråga vad som hänt. Hade kompisen råkat slänga grus i hans ögon? Nej:

"Det var den vinden som blåste *swooosh-ljud* det där!" *lägger handen för ögonen och grimaserar*

Varför han plötsligt somnade är ett mysterium. Kanske var det som Ellen föreslog på Facebook, att det var John Blund som var framme. Eller så var det ett litet blodsockerfall – han hade ätit dålig frukost – som i kombination med uppståndelsen som orsakade den överraskande sömnen. Varför han inte ville öppna ögonen så att pedagogerna kunde kolla, var i alla fall uppenbart.

"Det var tjåkigt."

Blå augustisammet

Jag var precis ute och köpte fetaost (grekisk pastasallad beställd som matsäck till Sötprickens utflykt i morgon). Himlen är sammetslen och djupblå mot stadens ljus, och från uteserveringarna bredvid och mittemot hörs prat och skratt.

En perfekt sensommarkväll. Om man bara kunde ha stannat kvar ute i den.