En riktig stol

En gång fick institutionen där jag var doktorand för sig att alla som jobbade där skulle få bra stolar. Ja, otroligt nog även vi obetalda som annars liksom på nåder häckade i det gemensamma doktorandrummet, som vi inrett med överblivna möbler, hämtade från universitetets katakomber.

Så vi blev ivägskickade till en särskild liten avdelning på andra sidan Roslagsvägen, där en ergonom eller något liknande fantastiskt visade olika stolar för oss. Vi fick sitta och prova, och säga saker som "nej, den är för hård" och "jag behöver högre rygg" och "finns den här med arm- och nackstöd?" – en utomvärldslig upplevelse för en student som aldrig haft en fast arbetsgivare.

Några veckor senare levererades stolen; den var röd och hade hög rygg och både arm- och nackstöd och gick att luta tillbaka så att den närmast påminde om en vilstol. Den var fantastisk och jag älskade den som man bara kan älska en skön sittmöbel.

När jag lämnade institutionen några år senare packade jag ner mina böcker och pärmar och den dator som var min egen, men det enda jag egentligen ville ha med mig fick stanna kvar. Stolen. Jag klappade om den och gick ut genom dörren med mina kartonger och kassar och en stor klump i halsen.

Vad som hände sedan vet jag inte säkert, men jag är övertygad om att den doktorand som satt i rummet när jag sade adjö, och som börjat efter institutionens aldrig upprepade stolgenerositet, genast rusade och tog den. För att sedan i förbifarten och med illa dold triumf säga till doktorandkompisarna när de kom tillbaka från fikat att "hon hälsade till er och ja just det, jag tog hennes stol".

Jag tänker på den där stolen ibland. Nu till exempel. När jag gärna hade lutat mig tillbaka i vindfläkten från dörren, lagt upp fötterna på skrivbordet och tagit mig en liten lur.

Valpejl gör en nyfriserad pudel

Valpejl.se väljer att omvärdera det underliga beslutet om vilka som får svara på deras enkäter och öppnar nu för alla partiers riksdagskandidater att lägga upp svar.

Det kan löna sig att protestera. Så protestera mera!

Perfekt sommardag!

I dag var en fantastisk, perfekt sommardag. Jag invigde min nya Baden-Baden och kunde ägna en eller två lugna timmar åt att läsa ut The Little Stranger i solen fläktad av en precis lagom tempererad vind. Lugnet kom sig av att Sötpricken lekte med sin kompis, Gullpånken spelade spel på datorn innan maken tog sig en lur med honom och mamma satt på andra sidan huset i skuggan.

Ett lagomt litet uppsamlingsheat inför de sista arbetsveckorna innan semestern: solstolen köptes förra året men packades aldrig upp, och boken läste jag fem sjättedelar av förra sommaren men glömde sedan bort.

Låt väljarna bestämma valet 2010

Häromdagen såg jag att Tiarafeministen Linnéa lagt upp en länk på Facebook till sajten valpejl.se, där alla kandidater till riksdag, landsting och kommuner finns listade. Dessutom får alla riksdagskandidater får svara på en enkät, med frågor som "Varför ska man rösta på dig?" och "Vilka tre politiska frågor är de viktigaste för dig att driva?". En strålande idé i sin enkelhet, både heltäckande och specifikt.

Men det krävdes inte någon lång stunds kringklickande innan jag insåg att upplägget är allt annat än strålande. Det är nämligen så att de partier vars riksdagskandidater som får svara på enkäten är riksdagspartierna och ... Sverigedemokraterna.

Valpejl.se är ett samarbete mellan Sveriges Radio och SVT. Det är alltså svensk public service som väljer att exkludera två av de tre stora småpartierna och lyfta fram det tredje. Det parti de då väljer att inkludera är inte Piratpartiet som sitter i Europaparlamentet, utan SD för att – skriver de själva – "de är det nya parti som i dagsläget verkar ha en reell chans att ta sig in i riksdagen och som därmed kan påverka en regeringsbildning". PP och Feministiskt initiativ (EU 2009: 2,2 %) buntas ihop med Sveriges Pensionärers Intresseparti och Nationaldemokraterna och därför "bedöms enligt de undersökningar som gjorts hittills inte ha någon möjlighet att kunna ta någon riksdagsplats".

Man tar sig för pannan. Det krävs bara en titt på valresultatet i EU-valet 2009 för att se att de är ute och cyklar med de kategoriseringarna. (Och försök nu inte med "låga siffror i valet 2006"! Fi var då dryga året gammalt och PP hade bara några månader på nacken; då är 0,68 respektive 0,63 % bra resultat.)

Så vad handlar det här om? Samma gamla trötta visa som vanligt: man offrar demokratin för den egna bekvämligheten. Småpartier får inte mediebevakning för att de inte har mediebevakning. Blockpolitiken regerar och opinionsundersökningarna får styra synligheten i rapporerteringen. För, som valpejl.se säger: "Skulle opinionsläget för något av dessa partier förändras närmare valet så kan en omvärdering av denna gränsdragning göras då."

Jag skrev ett fråga till valpejl@svt.se och fick ett intetsägande svar. Gudrun Schyman har skrivit ett öppet brev; vi får se om hon får något med mer substans.

Besked

I dag var jag med Gullpånken på Astrid Lindgren igen. Den irriterande natt- och kvällsfebern har nämligen dykt upp igen, ackompanjerad av svullen handled och haltande gång.

Vi hade redan bokat tid hos "vanliga" barnläkaren vid Odenplan, just för att vi märkt att han går lite underligt, när han helt plötsligt började halta och handleden svullnade upp. När febern kom strax därefter ringde vi till reumatologen. Vår läkare blev mycket intresserad och skramlade fram en tid genast.

Så i dag blev pånken klämd på fötterna av både läkare och sjukgymnast och fick – under protester – vandra fram och tillbaka i korridoren utan byxor för att visa upp sin märkliga gång. De noterade att han bara går på häl och yttersida av foten och att rörligheten är nedsatt på båda fötterna men särskilt vänstra.

Det verkar som om han har barnreumatism. Både de svullna/dåligt rörliga lederna och den lågintensiva febern tyder på det. Pånken ballade ur – fotmanipulationen gjorde nog ont – så jag hann inte riktig prata med läkaren om vad det här innebär, men vi ska tillbaka i morgon för att diskutera medicinering så vi hoppas på lite mer info.

Känns märkligt nu, en blandning av oro för att han har en kanske kronisk sjukdom och lättnad över att det konstiga tillståndet fått lite fastare konturer. Och möjlighet till behandling.

En garderob!

Det är söndag och vi har varit på ett sommartomt Ikea och köpt garderober till sovrummet. Äntligen. Vi borde ha gjort det för sisådär 8 år sedan, när jag flyttade in, men eftersom vi ska bygga om i sovrum, badrum och kök skulle det ju bli ett provisorium och så blev det inget av. Jag har lite svårt för provisorier, nämligen.

Om vi verkligen hade skaffat de där garderoberna då, hade vi säkert hunnit ha dem i tio år innan det var dags att bygga om. (Ett stambyte har lurat vid horisonten länge, men nu verkar det som om det kan bli av de närmaste två åren eller så.) Och tio år, det är ju nästan permanent. Tänk hur många svordomar vi hade sluppit under de här åren!

Ja, det är lätt att vara efterklok och hjälper föga. Man får helt enkelt hoppas att man lär sig något till nästa gång.

Men det är tveksamt.

Dagens skratt

I går dök det upp en ny blogg, Nya glasögon. Eller, den kanske dök upp tidigare, men jag såg den i går. Så otroligt roligt gjord!

Ett träd som står i vägen och Peter Eriksson.

Och om vi ska fortsätta med roliga politiska grejer, måste alla som inte redan gjort det se videon som finns här: Är du rädd för Gudrun Schyman? Jag förstår killen i början som säger "Nej ... ja, jag blev det nu!"

Ja, och så har Robyn kommit ut som Fi-supporter. Men det var kanske inte någon jättestor överraskning. Tycker jag i alla fall!

Re referenser

Det där jobbet jag höll på med igår blev färdigt. Och jag svor på att aldrig mer ta på mig något sådant: att under tidspress försöka få ordning på något väldigt detaljerat som inte kan bli bra. För hade det haft möjligheten att bli bra, skulle det inte ha sett ut så här när jag fick det.

Eh. Någon som förstår vad jag menar?

Så här: Man skriver en avhandling. Det är många års jobb, och stora delar av texten har publicerats eller lagts fram tidigare. Som i all vetenskaplig text är det fullspäckat med fakta och citat, som alla behöver en referens. Om man då inte antecknar referenserna under arbetets gång, eller gör det men inte kollar vilken standard institutionen där man ska lägga fram avhandlingen vill att man använder, då sitter man i ... klistret. Och det även om man lägger ut jobbet på en riktigt duktig "referensresearcher" som yours truly.


Så skriv ner alla detaljer om referenserna, för bövelen!

Helgarbete

Jag sitter i friggeboden på landet, för att göra klart ett riktigt skitjobb – ett jobb som är mer omfattande och svårare att få till bra än vad man visste innan man började. Eftersom jag bara nyss insåg att det krävdes en flykt ner till ensamheten i boden, har temperaturen inte hunnit komma upp tillräckligt. Det är tillräckligt varmt för att sitta här, men för kallt för att vara skönt. Det knäpper i elementet och om en timme kommer det ha blivit så varmt att jag måste öppna dörren.

Hade hellre varit på andra sidan den där fönsterrutan.