lördag 25 september 2010

Bzzzz, lite tystnad och ro tack!

Det här med att vara ensam med barnen är verkligen tröttsamt. Inte för att de är hemska och besvärliga eller så, utan för att man måste stå till tjänst med något hela tiden, svara på frågor och ordna och greja. Andra kanske är utformade på sådant sätt att det är okej, men jag är det inte.

Kanske är det speciellt när man bor som vi – ingenstans att dra sig undan, inte någonstans att vara avsides. Där jag sitter på min plats i lägenheten, vid datorn i vardagsrummet, är jag hela tiden mitt i allt som händer. Och jag tycker att det är jävlig jobbigt. Vill få bara vara, slippa reagera på stimuli jag inte begärt.

Måste måste måste fixa till någon slags hörna i sängkammaren! Hjälper inte mycket, men lite off är man där.

1 kommentar:

Toves sa...

Men det är extra skönt när de somnar efter sådana dagar!