Sedan förra inlägget har det varit så himla svårt att skriva i bloggen; det har känts som att kliva över ett jättestort hinder att bara skriva några enkla rader. Kanske är det för att jag inte vill skriva sjukdom och att det lätt blir det ändå eftersom whatever jag "lider" av är väldigt närvarande. Och kanske är det för att jag inte har beskrivit löpande vad för märkligheter som pågår i min ganska förvånade kropp och så fastnar jag på det.
Så en resumé för att komma vidare: Efter senaste inlägget har jag inte haft någon mer hjärtklappning. Däremot förorsakade den där tyngden över bröstet att jag åkte in till akuten dagen efter att jag skrev det där. Ekg gjordes och blodprov togs, men allt såg bra ut. Dagen efter det fick jag vad jag måste kalla ett anfall av märkliga känningar: det var som om en våg av … kyla och värme strömmade genom mig, en tyngd lades på huvud och nacke särskilt och jag blev helt matt. Det är så fruktansvärt svårt att beskriva, men det känns liksom som om jag hade blivit förgiftad. (Bäst att förtydliga har jag märkt: jag tror inte att jag blivit förgiftad, det bara känns som om.) Vågen kom och gick i några dagar men det tog nästan två veckor innan jag kände mig som i närheten av en människa igen.
Jag har varit hos min läkare, som tagit mer prov, inklusive för borrelia, ("allt ser bra ut") och remitterat mig till neurologen (hennes idé) och endokrinologen (min idé). Så nu väntar jag på de tiderna och försöker återgå till det normala under tiden. Ett något mer gungigt och osäkert normaltillstånd än förut, men jag behöver åtminstone inte sitta i soffan med huvudet i handen. Skulle tro att de som träffar mig inte ser något på mig. Men det är där. Hela tiden.
Så! Nu kan jag kanske börja blogga småsaker igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar