Vi har inget sportlov i den här familjen. I den mån någon av oss är sportig är det inte sådana aktiviteter som utövas i skidbacke en vecka i taget; den dagen det dyker upp ett enveckas karateläger kanske det blir annat ljud i skällan, men än så länge: nix. Vi jobbar på som vanligt.
Vilket betyder att femåringen går på förskolan som vanligt och sjuåringen på lovfritids i skolan. Så har det varit så gott som alla mitt-i-terminen-lov som hon haft hittills, och hon har aldrig haft några tankar om det. Det är lov, då går hon och en skara andra på lovfritids och det är jättekul med många roliga aktiviteter.
Men den här gången var det annorlunda. Det har börjat bli tydligt för henne att vissa andra aldrig går på lovfritids och att många reser bort. (Vi bor i ett s.k. medvetet område i Stockholms innerstad, där man rynkar på pannan över alla lov och "hur haaaar folk egentligen möjlighet att ta ledigt från arbetet så mycket", och sedan tar de själva ledigt från jobbet och åker med barnen till fjällen, Thailand eller, mer genuint, till den ärvda fäboden i Härjedalen.) Så förra veckan var hon ledsen: hon vill också vara ledig, också göra något roligt som alla andra och tänk förresten om ingen mer från klassen skulle vara där?
Det var alltså med viss fotsläpning som hon gick till skolan i måndags morse. Stämningen lättade redan vid skolporten när hon träffade på en av klasskamraterna, och när vi väl kom upp till korridoren och såg flera brydde hon sig knappt att säga hejdå till mig och brorsan. På eftermiddagen var det den vanliga glada ungen som hade med sig hem ett roligt schema för veckan: skridskoutflykt, innebandyturnering ("Man behöver inte vara med om man inte vill, men det vill jag!" *glada hopp i stolen*), utflykt till Stora skuggan med mellismatsäck ("Jag vill ha varm choklad!") och, på fredag, korvgrillning på skolgården.
Synd då att hon fick 39 graders feber efter middagen. Och missade skridskorna, innebandyturnering och utflykt. Nu hoppas vi att hon kan gå i morgon, så hon åtminstone får grilla lite korv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar