Jag håller på och söker jobb. Vilket mest innebär att jag ångeststirrar på inledningen till ett personligt brev, utan att fatta hur någon ska tycka att det jag borde skriva är relevent eller ens det minsta intressant.
Så är i alla fall läget på arbetsfronten nu. Efter 18 år som frilansare, varav 11 av dem på heltid, har jag till slut ruttnat på det. Jag har liksom aldrig kommit vidare, vare sig i arbetsuppgifter eller inkomst. Varje gång jag har haft något slags genombrott, med nya intressanta jobb eller möjligheten att höja arvodet, har det följts av ett bakslag: en längre tid utan några uppdrag alls eller bara den enklaste sortens brödjobb som varken stimulerar huvudet eller plånboken. Jag gillar det inte, men det är dags att gå vidare.
Det är långt ifrån ett enkelt beslut. Det har nog tagit mig uppåt två år att komma fram till det, inte inräknat alla perioder då och då när jag haft akut ekonomisk ångest. Sedan när jag väl tog beslutet har det tagit mig två månader att verkligen sätta igång.
Måste väl göra något åt den där ansökan, då …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar