Butterfly cakes – fjärilsmuffins

Butterfly cakes är ett minne från min språkresa till England på 1980-talet. Till skillnad från nästan alla andra åkte jag inte med ett av språkreseföretagen, utan jag bodde två veckor hemma hos mammas bekanta, Ann och Dave. Det var en riktig djupdykning in i all things English, och till dem räknar jag både trädgården och Anns butterfly cakes. Hon bakar dem fortfarande – vi var på besök för någon månad sedan och fick dem förstås till vårt te.

Vi spelar boule i Ann och Daves trädgård.

Det här receptet på muffins (cup cakes) verkar vara gammalt och välkänt, det går att googla fram. En engelsk klassiker, kanske? Enligt Ann är det ingen som bakar butterfly cakes längre, det anses vara tantkakor … Passar mig bra, alltså!

I Anns recept, som hon fått från sin mamma ska man utgå från proportionerna 4-4-4-2, där fyrorna är ounces av smör, socker och mjöl, och tvåan är äggen.  Ett ounce är cirka 110 gram. Om man har stora eller små ägg kan man väga dem (med skalet på) och använda det måttet för övriga ingredienser. T.ex. vägde mina ägg 120 gram tillsammans och då tog jag motsvarande vikt för smör, socker och mjölk.

Enligt ursprungsreceptet ska det vara self-raising flour, men jag tog vanligt och lade till bakpulver.  

Butterfly cakes – fjärilsmuffins

12 stycken

Muffins
110 g smör, rumsvarmt
110 g socker
2 ägg
110 g vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
0,5 tsk vaniljpulver

Fyllning
25 g smör
50 g florsocker
lite vaniljpulver

Sätt ugnen på 200 grader. Vispa smör och socker fluffigt och blanda sedan i äggen. Blanda bakpulver och vaniljpulver med mjölet och vänd ned i smörsmeten. Fyll 12 muffinsformar med smeten och baka dem i ca 15 minuter eller tills de är gyllenbruna. Ta ut och låt svalna.

Blanda smör med florsocker. Skär med en vass kniv ut en grund kon ur toppen av varje muffins och lägg den åt sidan.

Fyll hålet med smör- och florsockerfyllningen, ungefär en tesked borde det bli, så att det blir en liten kulle fyllning. Dela den utskurna konen och sätt de två delarna som vingar i fyllningen. Pudra över florsocker. Klart!

Tandvärk och ett besök på tandakuten

I några månader har jag haft en molande lätt värk i högra övre käken som kommit och gått. Jag har en tand eller två där som strular, och har gjort det länge, så jag gick till tandis innan sommaren för att kolla att det inte var något allvarligare på gång, fick tummen upp ("jag hittar inte något") och så var jag nöjd med det.

Men den senaste veckan eller två har intensiteten i värken ökat, och natten till idag så blev den helt enkelt olidlig. Vanliga tandis är på semester så jag fick ta mig till tandakuten (d.v.s. ta ungarna med mig från landet och följa med F in till stan på morgonen, eftersom han jobbar den här veckan). Där utfördes nåt slags snabbt ingrepp i bakersta tanden, som ett första steg i en rotfyllning. Jag har vetat länge att det är på g, frågan har bara varit när, så det var lugnt.

Men nu är jag osäker. Det var första gången på 28 år (seriöst!!!) som jag behandlades av en annan tandläkare än min gamla vanliga – jag har pratat om honom förut – och hon var också helt annorlunda. Inte dålig, men arbetade på ett för mig okänt sätt. Kommer verkligen den här behandlingen räcka?! Så nu ska jag lägga mig och bara hoppas att jag inte vaknar av tandvärk i natt också.

(Nu förstår jag att alla mina läsare (hoho!) sitter som på nålar och vill ha det utlovade receptet, men det får dröja till i morgon.)

Minnesmåndag

Det blev en nostalgitripp, det här. Nu har jag läst alla inlägg från 2007–2008 och jisses hur dåligt vi sov på den tiden. I flera inlägg fantiserade jag om hur fantastiskt det skulle vara om 6–8 år: ostörda nätter, barn som tar sig själva till skolan och kan roa sig själva mer än några minuter i taget.

Och ja, så är det faktiskt, nu åtta år senare. Och livet med barn blev enklare tidigare än så, de har sovit i princip hela nätter i många år och Sötpricken började ta sig själv och brorsan till skolan  2014. Eller kanske till och med hösten 2013? Och vad gäller att roa sig själva … de tar knappt nån notis om oss längre. Hm!

Det jag inte räknade med då var mina egna hälsoproblem. Det är förstås bättre nu än 2011–2012, när det var som värst, men en del kvarstår. Och sedan en tid tillbaka vaknar jag varje natt av vallningar – hej klimakteriet!

Jag skulle skriva om mina butterfly cakes, men fastnade i bloggen. Tar det i morgon!

Ett nytt intresse redovisas

Jag tänkte det var dags att göra årets insats på bloggen! Med tanke på att jag skrev ett inlägg på hela 2015 så behöver jag inte lägga ned jättemycket kraft för att få ett bättre bloggår i år.

Saken är den att jag har börjat baka. Eller, jag har börjat baka igen och tänka på det som nåt slags intresse. Det började som ett utslag av anglofili och The Great British Bake-off ("Hela England bakar", som det heter på svenska), och därifrån eskalerade det. Nu handlar det inte längre om att baka för att äta till fikat utan baka för bakandets egen skull. För att experimentera.

Det där med smördeg är intressant – både att göra degen och att använda den sedan. Förra veckan gjorde jag ett försök med smördeg utifrån ett förenklat recept, med ett mindre bra resultat. Degen var svår att hantera och croissanterna jag försökte rulla ihop blev inte något vidare. Nästa gång ska jag utgå från det riktiga receptet.

Igår kom jag att tänka på mormors hasselnötskaka som var så god, men som vi inte har kvar receptet till. Det borde rimligtvis inte vara jättesvårt att återskapa, tänkte jag, och tog itu med varianten som står i Sju sorters kakor. Jo, det blev en god kaka men inte som mormors. Så jag har letat upp några fler nötkakevarianter för att prova vidare. Det jag gjorde idag fick i alla fall bättre resultat: engelska butterfly cakes, ett slags muffins. Jag tror de ska få ett eget inlägg, faktiskt. Spännande, va? Två inlägg på raken efter över ett års tystnad!!!