Skämtar vädret med mig aprilo?

Ursäkta, men aprilväder i februari?

Vi är på landet i helgen och jag har sett fram emot den sedvanliga prommisen sedan vi bestämde i veckan att vi skulle åka hit. I förmiddags sken solen: perfekt promenadväder. Sedan började det regna, och gjorde det en stund, så jag sköt upp promenaden. Sedan var det mulet, och så började det snöa. Sedan slutade det snöa, men så blåste det upp. Och snön satte igång igen. Sedan slutade den igen, för att följas av ännu mer blåst och tråkigt grå himmel. Då var det efter lunch, och jag gick ut i alla fall. Det ven en del runt öronen på mig, men jag blev i alla fall inte blöt. Nu skiner solen.

Ska vi gissa att vi kommer ha väderomslag några gånger till innan kvällen?

Att vänta

Varför kommer alla budfirmor alltid i sista minuten? Eller kvart över sista minuten. Det gäller förresten inte bara bud utan alla som säger att de ska dyka upp "mellan 07–12".

Nu sitter jag i lokalen och väntar på ett bud som skulle komma mellan tio och ett. Klockan är nu *pling* 13.00. Inte ett en budbil i sikte. Och jag måste gå snart.

Saken kompliceras av att det inte är mitt paket som ska hämtas, utan jag väntar å lokalkollegas räkning.

Jaha, då väntar jag en stund till, då. Det ser ut att vara sol ute.

Skräppost

Jaha, jag inledde min nysatsning på bloggen med att, på begäran från flera håll, ta bort den där ordverifieringen på kommentarerna.

Och vad händer? Tolv timmar senare får jag skräppost. Told you so!

Men jag testar att köra utan ordverifiering igen. Mest för att det är väldigt oartigt att be sina bloggkommentatorer att bevisa att de inte är robotar.

Hej, är det någon där?

Hallå?

*blåser dammet från inläggsredigeraren*

Jag skulle skriva en sammanfattning av året, fastnade på att den blev så jävla deprimerande, och så kunde jag liksom inte skriva ett inlägg innan jag hade fixat den där sammanfattningen, och så blev det 23 februari.

Den senaste tiden har det dykt upp lite tankar som kunde formuleras i ett blogginlägg, så jag kanske kan hoppas att det blir något mer än bara denna ekande tomhet här. Jag tycker ju om min blogg.

Nattvandrare

För någon halvtimme sedan, när vi precis stängt av tv:n, kom femåringen invandrande i vardagsrummet. Han tittade på oss, mumlade: "Jag gick fel", och gick tillbaka in i rummet. Jag följde efter, och såg att hans täcke låg på golvet. Eftersom han är mycket noga med bäddningen fick jag hjälpa honom ställa allt i ordning, och så somnade han om.

Men det höll inte så länge. För en liten stund sedan kom han ut igen, den här gången bärande på sin tomteluva och den lilla julhunden, som säger "Voof voof, Merry Christmas!" när man trycker den på magen (det var en julklapp från mormor förra året, och sedan han hittade den i leksakslådan för några veckor sedan har han inte släppt den), vilket fick mig att ana att han nu visste precis vart han var på väg. Jag eskorterade honom till pappa, som precis lagt sig, och där bökade han ner sig. Hans egen säng är ordentligt bäddad, såg jag när jag tittade in.

Älskade lilla barn.

God jul! Lite i efterskott sådär

Ja, jag var faktiskt duktig och fotograferade barnen för en julbild att lägga upp här. Men så glömde jag liksom av alltsammans. Så här här de nu, sötnosarna, framför vår präktiga gran.

Julafton hos oss är en lugn tillställning, med mormor, farmor och makens moster. Vi fixar och städar i sakta mak fram till tre, när mormor kommer för att kolla Kalle Anka och vi tar en fika. Lite senare dyker farmor upp och så går mormor, farmor och barnen på julbönen. I år var det femåringen som somnade när, berättade sjuåringen, "farbrorn började prata". Sedan när de kommer tillbaka och mostern dykt upp är det dags att äta. Julklappsutdelning inträffar vid åtta, halv nio.

I år var gästerna gångna och barnen lagda vid halv elva, och då satte vi oss med stilton och portvin och kollade På spåret från i fredags. (Vi vann.)

Alla dessa tänder

Jag tuggade precis av mig den provisoriska kronan som jag har på kindtänderna i högra överkäken. Tur att tandläkaren försäkrade mig att det inte var farligt om något sånt hände.

Ja, för jag har ju rotfyllt två jävla kindtänder. Först började den näst innersta där uppe krångla, ge ifrån sig riktig klassisk tandvärk, olik någon jag någonsin känt förut. Så iväg till tandis som borrar bort den gamla fyllningen och säger tandläkarmotsvarigheten till "aj fan!" och genast ordinerar rotfyllning. Ouch. Men inget att göra något åt, så han dödade rötterna på en gång (vilket är steg 1 i en rotfyllning) och slipade ned tanden. Glad i hågen gick jag hem – tandvärken var ju borta – bara för att vakna nästa morgon med ännu mer helt otrolig värk, men denna gång från tanden bakom. När den plötsligt fick ta hela tuggvikten på höger sida gav den upp och, konstaterade tandis när jag kom in på akutbesök dagen efter, sprack rakt över. Bara att ta död på den också.

Allt som allt har jag nu varit hos tandläkaren typ 8 gånger på ca 2 månader. Senast förbereddes det och gjordes avgjutningar för porslinskrona och ett plastprovisorium sattes fast, det som ramlade av nu. Nästa vecka ska jag in och sätta in den riktiga kronan och till sist göra det sista, mest smärtsamma ingreppet: dra fram – och jag skojar inte, det är ju helt sanslöst – 13 000 (tretton tusen) kronor ur min plånbok.

Tur jag har som har de pengarna. Även om jag hellre hade fyllt något annat hål med dem (haha!), kan jag få fram dem. Det måste finnas många som inte kan snyta fram 13 papp, med mindre än att det förstör hela deras ekonomi – eller att det alls inte är möjligt.

Så jag undrar: Varför är inte tandvården en del av sjukvården? För att det går att dra ut tänderna i värsta fall? Ja, jag förstår då rakt inte.

Visste ni förresten att kostnaden för krona på sjätte tanden hör till det som Försäkringskassan (del)ersätter, men krona på sjunde tanden får man pynta själv. Och att kostnaden för att fylla lucka i tandrad på femte tanden, det (del)ersätts, men inte lucka där sjätte tanden skulle ha suttit. Vem har suttit och räknat på allt detta? "Hm, nej kronor där längst bak det blir för dyrt. Såna tänder kan lagas med vanlig fyllning och när de kraschar är det bara att dra ut. Tugga klarar man nog av ändå." Smart.