Bara en sur reflektion

Jag skulle vilja hävda att uppemot 9 av 10 av alla de som avslutar sina inlägg och kommentarer om jämställdhet och barnomsorg med en släng mot feminister inte har den blekaste aning om vad som kännetecknar feminismen.

De flesta skulle inte känna en feminist om de så snubblade över henom.

Full storm!

Njae, kanske inte full. Men det blåser som rackarns. En bra bit över 20 m/s i byarna – det kom några vindstötar som fick oss att förbanna oss själva (eller jag mig själv) för att vi (jag) inte fixade fällning av jättegranen-bredvid-den-andra-jättegranen-som föll-i-förfjol-höst.

Och så regnar det. Redan efter gårdagens åskväder började den stackars uttorkade klippskrevesyrenen se väsentligt gladare ut, men de här regnmassorna måste få den att dansa jenka på sitt begränsade utrymme. Gräsmattan kommer att vara träsk i morgon bitti, sanna mina ord. Pelargonerna var jag framsynt nog att flytta ned från det lilla berg där de brukar stå, men det vete håken om de klarar att regnbombarderas. Nu är det i vilket fall för mörkt för att göra något, så que sera sera.

Maken biter på naglarna, för han lämnade in vår båt på kombinerad reparation och service i morse, och bara gudarna vet hur bra den ligger på den bryggan. När det blåser så här vill man inte ha båten på bryggor som man inte känner till i förtöjningar som inte är utprovade. Jag försöker applicera qss-synen även på båtar, med viss framgång.

Inte bitter, mest uppgiven

I går hade Isobel Hadley-Kamptz en intervju i DN med Åsa Mattsson. Jag läste den och kände en lätt kliande känsla – varför har feministen Mattsson valt att leva det liv som hon levt: som en dörrmatta, ett kvinnligt rö för den patriarkala vinden?

Hon sätter ursprunget till sin kvinnliga underdånighet till uppfostran och uppväxt, men det känns inte så mycket som en förklaring som ett konstaterande. Uppenbarligen har hon revolterat mot uppväxten på åtminstone något plan, för annars vore hon knappast feminist. Varför hon inte tagit den teoretiska och politiska revolten vidare, till det egna livet, förblir ett obesvarad fråga.

Ja, det är vad jag har problem med i hennes berättelse: Hur kan man som feminist vara medveten om att man viker ner sig – för det måste hon ju ha varit – och ändå göra det?

Det låter som alla bitterfittors urmoder som talar. Man kämpar mot ett samhälleligt system men orkar inte ta in motståndet i sin egen relation. I stället väljer man minsta motståndets lag, låter förhållandet trampa på i de vanliga ojämställda fotspåren och gnäller sedan på patriarkatet. En väsentlig skillnad finns mellan Mattsson och de trendiga bitterfittorna: Mattsson verkar inte bitter utan mest uppgiven. I övrigt härskar samma trötta, fatalistiska känsla: Hur man än vänder sig har man rumpan bak.

Annika Dahlströms forskning

Det går inte att säga det bättre, faktiskt.

Äntligen kom regnet

Nu regnar det. Så efterlängtat – inte bara för de stackars växternas skull, utan också för en värmetrött familj.

Det får gärna bli varmare igen och solen är välkommen tillbaka, men vi behöver lite paus. Lite solpaus.

I förmiddags fick Sötpricken dessutom följa med pappa och handla – en välbehövlig utflykt och ett litet brejk från brorsan. (Nu skulle jag precis till att skriva hur bättre allas humör blev av det, men då började det skrikas. Ja ja.)

"Barnledig gynnas vid vårdnadstvist"

I dag skriver DN (inte nättidningen än; varför är det så ofta så?) om hur domstolarna dömer i vårdnadstvister. Professor i juridik vid SU Johanna Schiratzki är expert på vårdnadstvister och säger:

– Om det är så att en förälder har varit föräldraledig i större utsträckning än den andra så kommer hon eller han ofta att prioriteras av domstol om det är fråga om små barn.

Hon har också tittat på de regionala mönstren:

– Det är vanligare att papporna blir boendeföräldrar i de norrländska hovrätterna än i Skåne. Jämför man med föräldraledighet är det samma mönster. Mer pappor är lediga i Norrland än i Skåne.

Advokat Ingmar Strandberg, med lång erfarenhet av familjerätt, konstaterar att den som haft den "faktiska" vårdnaden, det vill säga den som skött och matat barnet och haft det dagliga ansvaret, gynnas vid vårdnadstvister om små barn.

Tänk om alla pappor som bortprioriterar föräldraledigheten (eller låter sig bortpriorieras) förstår att de i förlängningen sätter sig i positionen som andra klassens förälder!

Åskmolnen tornar upp sig

I går gick åskan lite längre norrut. Vi trodde i det längsta att vi skulle få en släng av sleven, och när det plötsligt blåste upp och temperaturen sjönk med dryga fem grader på tjugo minuter började vi vänta på att själva regnet skulle komma.

Men icke. Inget regn. Den stackars syrenbusken som klamrar sig fast i en skreva får fortsätta sloka, och den del av gräsmattan som brukar klara sig längst genom torka (samma del som är träskmark vår och höst) börjar se lite lätt bedagad ut i kanterna.

Inomhus åskar det desto mer. Värmen, den långa dygnetruntsamvaron och lite understimulans (för barnen) börjar ta ut sin rätt. Det går inte en halvtimme utan att det bråkas, retas, puttas eller allmänt tjuras i något hörn. Och vi har två veckor kvar på semestern/föräldraledighet – hur ska det här gå?!?

Maken pratade alldeles nyss med dagis; barnen får komma tillbaka lite tidigare än vad vi angett. Annars hade vi haft dryga tre veckor kvar ...

Lärdomen efter förra sommaren var att vi inte skulle ta semester redan efter midsommar, utan vänta några veckor. Lärdomen efter den här är att inte ta sju veckor i ett sträck. Det är bättre att dela upp det.

Hjälp.