Något har hänt

I dag har barnen lekt tillsammans hela dagen. Med undantag av ett litet bråk vid halvsex-tiden har denna lek skett under mycket harmoniska former och i deras eget rum – det har varit så lugnt och trevligt att jag varit tvungen att kika i dörrspringan för att se vad som händer.

Om man sedan kopplar det till att de har börjat gå och lägga sig och somna själva, kan jag konstatera att något har hänt. Ett stort steg mot en enklare vardag har tagits, helt enkelt.

Nu väntar vi bara på att kunna servera middagsmat ibland utan att den yngsta familjemedlemmen får sammanbrott.

Sjukdom sjukdom sjukdom

Jo, jag har varit hemskt frånvarande. Igen. Fast jag egentligen vill skriva blir det inget eftersom det som ligger högst upp i mitt huvud är SJUKDOM SJUKDOM SJUKDOM och jag orkar bara inte. Och det går inte alltid att komma runt heller, för den här sjukdomen, vad det nu än är för något, invaderar mitt liv, tar över mina dagar, kräver att jag lägger om och tar hänsyn fast jag inte vill.

Jag är så fruktansvärt less på det. Så otroligt less. På sjukdomen och på att ingen läkare verkar ta mig på allvar. Antingen konstateras de vad det inte är (hjärntumör, någon balanssjukdom) eller så skakar de på huvudet och säger att de inte vet. Och att jag borde uppsöka en terapeut, för ångest kan ge sådana här symptom. Frågan om man kan ha ångest fast man inte känner den, den har jag inte fått svar på. (Förnekelse är vanligt vid ångest, tydligen, och därför är det att jag säger att jag inte har det ytterligare ett tecken på att det är vad jag lider av.)

Och jag tänker inte ens gå in på att jag som lök på laxen har gått upp 10 kg sedan i mars och känner mig som en stor blobb. Nä.

Med höstkänsla

I går kväll bestämde jag mig för att inte gå iväg i dag utan jobba hemifrån. Och det kändes ju som ett sällsynt lyckat val när jag vaknade i morse av smattrande regn på fönsterrutan.

Och plötsligt är det helt och hållet höst. Tända ljus på frukostbordet, som vi aldrig har under sommarhalvåret, regnet, det typiskt höstgrå ljuset utanför fönstret, det lite mörka inomhus, när tända golvlampor sprider små pölar av ljus snarare än lyser upp …

Höst. Än så länge känns det helt okej.

Det var ju som själva fan!

Ni minns inlägget där jag undrade över en mojäng (som visade sig vara en "hålla boken öppen i enhandsfattning"-manick) och undrade över varför bokklubbar approcherar mig?

Jamen, håll i hatten: I går ringde det någon från Bonniers bokklubb. Hon ville att jag skulle gå med, för jag skulle få – "ochjagvetinteomduharlästdenförut" – en bok av en känd svensk författare, vars namn just nu är helt försvunnet från min skalle men som inte hör till mina läspreferenser. Men det hade inte spelat någon roll om hon erbjudit mig en ny bok av Jane Austen, Agatha Christie eller Dorothy L. Sayers, jag hade inte varit intresserad ändå. Så jag sa: "Nej, tyvärr. Jag är inte intresserad. [Vilket borde ha räckt, men:] Jag läser inte så, jag köper de böcker som jag är råkar hitta och vill ha."

Varpå hon fortsatte: "Du får en tidning varje månad, och vi har många böcker bla bla bla."
Jag svarade: "Jag är inte intresserad, jag vill köpa de böcker jag vill ha när jag vill ha dem."
Hon: "Men det är inte så att du måste köpa någon bok, och du kan gå in på vår hemsida och välja böcker där."
Jag: "Som sagt, jag är inte intresserad, jag vill inte att någon annan gör urvalet för mig, jag köper inte böcker på det viset." *överväger att lägga på luren i hennes öra men lider av artighetssyndrom*
Hon: "Men tidning bla! Bla välja själv bla bla!"
Jag: "JAG ÄR INTE INTRESSSERAD."
Hon: "Nähäe?!" *låter extremt överraskad och frågande: är jag ett freak?*
Jag: "Tack och adjö." *lägger på*

Ey, Bonniers bokklubb! Hör upp! Jag vet inte vilken firma ni har hyrt in för att ragga kunder, men de gör ett jävligt dåligt jobb. För här sitter jag och skriver ner er stenhårt. Och det hade jag inte gjort om hon sagt: "Jaha, då förstår jag. Trevlig kväll!"

Förlossning

Efter att i flera dagar ha baklängesåmat mig över varenda stolsrygg både på jobbet och hemma, hittade jag äntligen det perfekta läget i soffan: aningen nedhasad, bakåtböjd med armstödet precis på rätt punkt och så lång bakåtlutning. KNAK!

Äntligen släppte låsningen i ryggen någonstans mellan skulderbladen. Ouff.

Billigare än att gå till naprapaten, for sure.

Jubileumsdag

I dag firar maken och jag nio år som förlovade. Han friade – till min stora förvåning, jag hade aldrig tänkt förbi förlovning och vidare till giftermål – på saligen avsomnade Bon Lloc. Själva frieriet avbröts i mitten av att servitören kom med efterrätten (en pärontarte av något slag, med en sabayonne), men det gick bra ändå.

Bemärkelsedagen firades tillsammans med barnen på Tennstopet.

Slangen är lös!

Vi har ett badrum som sist renoverades på 1970-talet. Eftersom vi väntar på ett stambyte vill vi inte göra något åt det. Därför undviker vi nogsamt att lägga märke till att våtrumstapeten egentligen har sett sina bästa dagar och att det luktar lite ovanligt där inne. Så länge det inte luktar mögel, så …

Men det finns gränser för vilka saker man kan ignorera. Att det här händer mitt under duschning är svårt att bortse ifrån:

Nej, jag hade inte kameran med mig i duschen. Bilden är en rekonstruktion.

Undrar om jag ska försöka gå loss på den med en skiftnyckel eller om det krävs en rörmokare?