Klockan 03.15 i natt väcktes jag av en röst. "Mamma! Mamma! Jag har kissat i sängen!" Efter några sekunders förvirring fick jag fokus på röstens ägare. Han satt mellan mig och sin far, så även min sömndruckna hjärna lyckades förstå att den ikissade sängen var vår. Snabbt klapp-klapp-kapp på utrymmet mellan mig och den lika brutalt väckta maken, men inget blött. Däremot var sonens kalsonger blöta, så något hade ju skett. Upp med sonen, två yrvakna föräldrar snubblade omkring vid toaletten för slutkissning och avtorkning och så tillbaka till sängen. Där upptäckte vi att det i alla fall var lite blött på kanten på våra täcken, så av med lakanen. Inget hade kommit på själva täckena, som tur var. Och så godnatt igen.
Man får vara tacksam för att sonen faktiskt vaknar när han kissar på sig och hinner stoppa.
(Jag tappade lusten på den där en-om-dagen-listan. Om någon satt och väntade på att jag skulle meddela mina tankar om något särskilt ämne, hojta till så får jag ta itu med det.)
2 kommentarer:
Visst lessnar man. På listan alltså.
Kiss i sängen hoppas man slippa lessna på.
En gång om dagen funkarinte. Jag tar den som den kommer. Och jag tänker hoppa över, eller vänta med, de dagar jag inte känner för.
Kiss i sängen är ett ständigt återkommande dilemma hos oss. Vår äldste son medicinerar mot sängvätning; det funkar oftast, men inte alltid. P g av detta vågar vi sällan låta honom sova hos oss; vilket han sällan vill, men ändå...
kiss är en del sv vardahen.
Skicka en kommentar