Ur fokus

Det som händer när jag mår så här konstigt mest hela tiden är att jag helt tappar både fokus och tålamod. Känner noll lust att ta itu med saker som jag egentligen skulle vilja sätta tänderna i, och när jag ändå öppnar det där Word-dokumentet eller plockar fram pappersbunten orkar jag bara pilla i något stycke eller läsa en sida innan rastlösheten slår till och jag måste göra något annat. Som att vakta Twitterflödet, gå ett varv i rummet eller kolla vad som är på tv.

Inte ens i vanliga fall är jag något under av koncentration, men jag brukar kunna fångas av idéer, hitta tankegångar som för mig vidare någon gång ibland i alla fall. Nu är det som förgjort. Oron rasar i kroppen. Och då menar jag både den fysiska oron och den mentala: vad är det som händer med mig egentligen?

Eh, what?

Ni minns det här, va? Gynekologen tycker jag borde skickas till endokrinologen, det tycker inte husläkaren. Gynekologen skriver detta i sitt svar till husläkaren.

I dag kontaktade jag husläkaren, per mejl för det gick inte att komma fram på telefontiden, och fick följande svar på min fråga om gynekologens svar kommit:

Gynekologen friade och tyckte att du skulle remitteras till endokrinolog. Jag kan nog inte riktigt se varför. Försöker nå dig per telefon.

Nu bortser vi från vad "friade" betyder och går direkt till "Jag kan nog inte riktigt se varför". Hen har inte några egna uppslag, utan ber mig komma med idéer. Hen är beredd att remittera mig till infektionskliniken när jag föreslår att det jag lider av möjligen är neuroborrelios (ett slags borrelia som sätter sig på nervsystemet). Däremot tycker hen inte att det är rimligt med remiss till endokrinologen trots att jag har mycket höga värden av något som heter anti-tpo, för att övriga sköldkörtelvärden "ser bra ut". Att jag mår jättedåligt är tydligen av underordnad betydelse.

Blir galen. Jag blir bara galen. Det här får jag tydligen fixa själv.

Den initiala segheten

Jag har i dag emottagit ett manus som jag ska redigera. Det är på 87 A4-sidor och egentligen inte alls oöverskådligt, men den initiala segheten jag upplever när något nytt ska påbörjas, förskräckelsen, känslan av oöverstiglighet! Den känslan.

Drabbar mig.

Som alltid.

Huvudredaktören skickade med sin manuskopia med sina noteringar om innehållet, som jag tänker titta på som referens när jag har gjort min genomgång. Och nu, fast jag vet hur kontraproduktivt det vore att läsa henoms kommentarer innan jag bildat min egen uppfattning, sitter jag och glor suktande mot den pappersbunten i stället för undersökande i min egen. Jag vill FUSKA!

Fy på mig. Fy fy fy.

Men kolla vad jag fick i samma kuvert som manusbunten! Den har jag redigerat.

I kringelikrokar

Husläkaren vill inte remittera mig till endokrinologen, trots att den enda avvikelse av allt som vi blodprovat för relaterar till sköldkörteln. Däremot remitterade hen mig gärna – okej, överdrift – till gynekologen.

Gynekologen undersöker, tittar på utdrag över alla mina prov, lyssnar på min berättelse och undrar: "Du har varit hos neurolog och allt är okej. Då undrar varför du inte har varit hos en endokrinolog? Om det inte är sköldkörteln kan det ju vara något med binjurarna."

Ja. Jag undrar också varför jag inte varit hos en endokrinolog. Kanske kommer jag på det här kringelikrokiga sättet komma till en utan att jag behöver bråka mer. Eller betala för det själv. För gynekologen avslutar med att deklarera: "Det är i alla fall det jag kommer att skriva i mitt svar till din husläkare: patienten bör remitteras till endokrinolog."

Tack. För det kanske är något endokrinologiskt. Och är det inte det, vill jag gärna veta det också, så vi kan fortsätta leta efter problemet. Inte bara få vänta och se om det blir värre. 

Vem har meckat med mitt time-space continuum?!

Vilken märkligt tidsinrättad dag hittills! Tiden sniglar sig fram och det har känts i åtminstone två timmar som om klockan är fyra. Vilket är stressande, eftersom det skulle innebära att jag missat att hämta sonen på den i eftermiddag personalmötande förskolan.

Hur blev det så här? Har Q tittat förbi? Eller är det bara två samverkande faktorer:

1) Jag gjorde klart ett synnerligen tråkigt korr, så trist att de 45 minuter jag ägnade åt det kändes som flera timmar.
2) Jag började arbeta med korret 8.15 och var alltså klar med dagens fasta jobbportion redan innan jag i vanliga fall börjar jobba.

Antagligen. Men det hade varit kul om det var Q som varit framme.