Den initiala segheten

Jag har i dag emottagit ett manus som jag ska redigera. Det är på 87 A4-sidor och egentligen inte alls oöverskådligt, men den initiala segheten jag upplever när något nytt ska påbörjas, förskräckelsen, känslan av oöverstiglighet! Den känslan.

Drabbar mig.

Som alltid.

Huvudredaktören skickade med sin manuskopia med sina noteringar om innehållet, som jag tänker titta på som referens när jag har gjort min genomgång. Och nu, fast jag vet hur kontraproduktivt det vore att läsa henoms kommentarer innan jag bildat min egen uppfattning, sitter jag och glor suktande mot den pappersbunten i stället för undersökande i min egen. Jag vill FUSKA!

Fy på mig. Fy fy fy.

Men kolla vad jag fick i samma kuvert som manusbunten! Den har jag redigerat.