torsdag 1 december 2011

Skärmytsling i Vasastan

I dag när jag och Femåringen kom gående uppför backen till förskolan fick jag se tre barn från hans avdelning som viftade med varsin vit och spetsig grej. När vi närmade oss grinden sprang de fram för att hälsa på Femåringen, och jag såg att det var ett slags papperssvärd, som långa dolkar, som de hade i händerna. Jag frågade vad det var och en av dem berättade stolt att hans mamma hade gjort dem. Mitt förslag att de skulle gå in med svärden och lägga i sina lådor bemöttes med att hans pappa (som jag sett vinka adjö precis när vi kom) minsann sagt att det var okej att leka med dem.

Det var tydligt att personalen inte sett något än – det är alltid så mycket folk så där dags och ungarna befann sig i ett hörn av gården – så jag gick bort till närmsta pedagog som jag känner lite. Hon fick genast bekymmersrynka i pannan och gick iväg för att befria dem från vapnen. När det var gjort berättade hon att de faktiskt var rätt vassa. Inte så att de kunde ha orsakat några direkta skador, men hade om oturen varit framme kunnat rispa någon i ansiktet rätt rejält.

Jag är så himla förvånad – de här föräldrarna uppfattar jag som vettiga och trevliga människor. Vad fick dem att 1) tillverka vapen och 2) säga åt barnen att det är okej att leka med dem på förskolan?

WTF, liksom.

1 kommentar:

Rabiatfeminism sa...

Ja, det där första är nog det mest outgrundliga. Jag tror jag sätter mig ner och tillverkar vapen till min son och hans vänner. Typ.