Åhléns är blä!

I dag var jag in på Åhléns Odenplan för att bland annat kolla efter slitstarka byxor till Sötpricken – jeans, canvasbrallor, whatever som inte går sönder direkt när man hamnar på knä på grusig asfalt. De bygger om rätt ofta därinne, och sedan den senaste omflyttningen för någon månad sedan har jag inte varit längst in där barnavdelningen huserar.

Jag fick akut blodstörtning. Barnavdelningen är uppdelad i fyra delar: Längst in pojkkläder från storlek 86 och uppåt tonårsstorlekar. Sedan leksaksavdelningen, med sisådär två korta gondoler, en stor väggyta och ena sidan av en hög och lång mellanvägg. Efter det kommer flickkläder från storlek 86 och uppåt. Till sist bebiskläder blandat, om jag förstod saken rätt.

De har alltså delat upp barnklädesavdelningarna genom att lägga leksakerna mellan! Hallå! Så jag haffade en expedit och sa mitt hjärtas mening. Intressant nog höll hon med mig om det absurda, men kunde berätta att den här uppdelningen kommer uppifrån. Åhléns Odenplan fungerar som … vad sa hon nu, det var något à la prototyp men inte det … testvaruhus, kan vi säga, där man testar vad som funkar och vad som inte funkar. Därav många omflyttningar ofta.

Jag bad henne hälsa uppåt att det här var helt galet. Att handeln envisas med separata pojk- och flickavdelningar är en sak, men här kan man inte röra sig längs med hela klädutbudet. Eftersom flickkläderna är framförallt rosa och röda, mjuka och tajta och pojkkläderna blå, gröna och bruna, stadiga och rymliga handlar det även om en funktionsuppdelning av kläderna – på flickavdelningen fanns inga jeans eller liknande byxor eller shorts.

Den som är i Stockholm och har lust att ta en sväng förbi Odenplan, kan väl gå in på Åhléns och säg vad hen tycker! Jag ska skriva ett mejl och fråga om de helt har tappat koncepterna. Tills de dumpar den här dumma idén tänker jag inte spendera en krona på barnkläder i den butikskedjan.

Ska man klä barnen i säck, kanske?

Det där med att klä barnen i unisexkläder är ett infekterat ämne, det vet man efter att hängt med i diskussionerna på www.familjeliv.se i några år. Gör man antydningar om att man inte gillar det könsuppdelade klädutbudet får man någon av följande reaktioner:

– Måste man klä barnen i grått och säckväv, kanske?
– Jaha, ska jag tvinga sonen att bära kjol till förskolan nu?
– Om du inte gillar kläderna på flickavdelningen är det väl bara att handla på pojkavdelningen!
– Gud så trist! Ska alla vara likadana nu också!

Skriet från kärnfamiljen vill höra vad vi tycker om klädköp till barnen:

Hur tänker du när du köper kläder till barnen? Vad är viktigt? Tänker du unisex?
De ska vara praktiska, vilket innebär inte för tajta om det är "hårda kläder" som jeans och inte för små. Tajts har vi en hel del av, för det är väldigt lekvänligt. Man ska få plats att leka och plagget ska fylla en funktion. Därför gärna lite kortare klänningar som går att ha över tajts/byxor/shorts och inte slits över knäna, men kjolar struntar vi i för de är bara dekoration.

När Sötpricken var liten var vi väldigt unisext inriktade, vilket förstås innebar att det mest blev "pojkkläder" ... Annars tänker jag – som handlar mest – att det generellt ska vara kläder som både dottern och sonen kan ha, och då försvinner en hel del snuttinuttiga "urflickiga" kläder. Men visst, lite tjejiga grejer har dottern förstås. Vi har inget förbud mot något, även om vi undviker Disney-grejer och kläder med stora reklamtryck för filmer och serier och sånt.

Våra barn är ofta väldigt färgglada, även om det också finns en del tråk-brunt&grönt i garderoben.

Vad tycker barnen själva? Har de åsikter om sina kläder?
Sötpricken (4,5) börjar ha åsikter nu, men än så länge handlar det mest om att hon vill välja själv bland kläderna i sin låda. Det är sällan ett särskilt matchat barn som går hemifrån ... ;-) Hon vill ofta ha klänningar, men tar lika gärna en tröja ur högen en annan dag.

Ska man till förskolan har man alltid på sig byxor/tajts/shorts under, det är regeln. Strumbyxor funkar under overall, men inte som lekkläder ute. Och ute är de ju mycket under vår, sommar och höst.

Gullpånken (2,5) vill mest bestämma när och hur han får på sig nya kläder. Och nu börjar vi märka att han vill ha samma kläder som storasyster, så den av hennes avlagda klänningar som inte är helt utsliten har just övergått i hans ägo.

Tror du att barnens kläder påverkar deras beteende och utveckling?
Ja, eftersom kläderna påverkar hur omgivningen bemöter dem. Sötpricken som alltid var relativt "icke-sött" klädd får ofta höra att hon är tuff och framåt. Det är hon i och för sig, men inte riktigt i den utsträckning som folk vill ha det till. Och blir man bemött som att man klarar saker, gör man ju det!

Sedan är kläderna bara en del i allt det som påverkar barnen, förstås. Men det gör inte saken mindre viktig.

Det är mycket nu

De senaste dagarna har jag suttit med ett korrektur som – jag är ledsen att säga det, men så är det – är riktigt dåligt. Det är en flera gånger publicerad författare (inte någon av de där jättekända) i en populär genre, och jag bara häpnar över texten. Jag ska inte gå så långt att kalla den dålig* för intrigen är intressant och berättelsen har ett driv framåt, men det är inte helt bra bra.

Redigeringen är inte helt hundra – det här är ett hastjobb; varför har jag inte lyckats lura ut – så mycket av det överdetaljerade, upprepande språket kan säkert skyllas på att redaktören inte plockat fram den stora kniv som behövdes. För mig som sitter som sista utposten mellan redigering och publicering känns det skakigt. Vad missar jag när jag är tvungen att kolla saker som egentligen inte är mitt ansvar?

Nu är det i alla fall klart, två helgkvällspass och två övertidsdagar senare.

Fy fader för snabbjobb!

*Notera: Att korrekturet är dåligt betyder inte att texten är det.

Att fotografera med mobilkamera i stekande sol

Det är inte lätt. Jag trodde nog att bilden som jag skickade iväg i går var betydligt bättre.

Dessutom trodde jag nog att det framgick att det de höll på med inte liknade fotboll något vidare värst. Men på bilden ser det riktigt fotbolligt ut!

Två sekunder efter att jag tog bilden sköt förresten Sötprickens kompis en riktig rökare rakt på Gullpånkens öra. Aj.

Man spelar fotboll

Eller vad den här sporten kan kallas.

Sol sol sol!

Sorry för att allt mitt tjat om våren hela tiden, men det är ju så himla skönt!

Har precis suttit en stund på lilla trappen utanför lokalen och mellanmålat mig. Det blev den märkliga kombinationen av gårdagens broccolisallad, en bit fetaost och några hackade cashewnötter. Intressant smak, men kanske inte något jag tänker göra om aktivt.

Nu kaffe och en förhoppningsvis sista push på det aktuella jobbet.

Man blir trött igen

Annica Dahlström får breda ut sig i pressen igen. Jag säger som Linus Fremin: tänk om medierna kunde ställa sig lite mer kritiska till forskningsrapporter! I stället för att bara söka klatschiga rubriker.

Men som Linus är jag missmodig. Rubriken och det lättuggade går före en kritisk hållning.

En sak är säker: Så snart man har lite mer insikt i någon fråga eller ämnesområde blir man varse hur slarvigt medierna behandlar fakta. Man tycker att alla som någon gång muttrat över tidningars och tv:s rapportering om någon fråga borde inse att den inkompetensen inte bara gäller just ens eget kunskapsområde ...

Men tyvärr. Varje gång Dahlström är framme får någon biologistisk separationstomte vatten på sin kvarn.