De senaste dagarna har jag suttit med ett korrektur som – jag är ledsen att säga det, men så är det – är riktigt dåligt. Det är en flera gånger publicerad författare (inte någon av de där jättekända) i en populär genre, och jag bara häpnar över texten. Jag ska inte gå så långt att kalla den dålig* för intrigen är intressant och berättelsen har ett driv framåt, men det är inte helt bra bra.
Redigeringen är inte helt hundra – det här är ett hastjobb; varför har jag inte lyckats lura ut – så mycket av det överdetaljerade, upprepande språket kan säkert skyllas på att redaktören inte plockat fram den stora kniv som behövdes. För mig som sitter som sista utposten mellan redigering och publicering känns det skakigt. Vad missar jag när jag är tvungen att kolla saker som egentligen inte är mitt ansvar?
Nu är det i alla fall klart, två helgkvällspass och två övertidsdagar senare.
Fy fader för snabbjobb!
*Notera: Att korrekturet är dåligt betyder inte att texten är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar