söndag 5 april 2009

En rimlig fråga, måhända?

Ibland blir man överraskad av sina barns tankar. Ikväll satt Sötpricken och ritade i vardagsrummet, medan jag satt i soffan med Gullpånken i knät och maken stökade ut i köket.

Plötsligt frågar hon mig:

– Vill inte ni ha barn?

Och jag blir så paff att jag är tvungen att fråga om flera gånger vad hon säger, trots att jag egentligen hör orden.

– Men hur menar du då?
– Jo, för när jag och Gullpånken skriker då blir ni alldeles ... galen.

Och det är ju sant. Vi blir alldeles galna när ljudnivån stiger så att det ringer i öronen på oss.

– Men det betyder inte att vi inte vill ha er. Vi tycker om er och vill vara med er även om ni skriker jättehögt. Vi vill bara att ni ska vara tystare.

Hon tittar lite på mig och bestämmer sig sedan tydligen för att det var ett okej svar. Och fortsätter rita.

1 kommentar:

Rabiatfeminism sa...

Rätt skön inställning hon har till vad det är att vara barn. Inte att "vi måste nog vara tystare" utan snarare "barn hörs, så är det bara". Känns bra på nåt sätt. Även om det innebär att föräldrarna blir lomhörda.