När jag i ett tidigare inlägg beskrev hur jag handlar böcker när jag är i London glömde jag en kategori: "såna jag brukar köpa"-författare. Marian Keyes är en typisk sådan.Mitt förhållande till Keyes är lite dubbelt; å ena sidan är det några av hennes titlar som jag återkommer till hela tiden, som Last Chance Saloon och Watermelon. Riktigt varför jag fastnat för just dem vet jag inte, egentligen skiljer de sig inte särskilt mycket från t.ex. Lucy Sullivan is Getting Married och Sushi for Beginners, för att nämna två som jag inte är så förtjust i.
Så det är alltid med en viss tveksamhet jag stoppar ner en ny Keyes-bok i varukorgen, och This Charming Man var inget undantag. När jag väl hemma läste baksidestexten lite noggrannare blev jag än mer tveksam: det är fyra kvinnor som berättar var sin sida av en historia, precis som i The Other Side of the Story som jag verkligen inte gillade. Verkligen inte.
Men läsas måste ju boken, även om jag i början var minst sagt kluven. Flumtramsiga stylisten Lola som blivit lämnad av sin politikerpojkvän Paddy, som överraskande ska gifta sig med en annan kvinna, och beskäftiga journalisten Gracie som jagar nyheten om Paddys romantiska eskapader irriterade mig no end. Efter några kapitel släppte irritationen och jag blev charmad av den så typiska Keyesiskheten. Men någonstans i mitten, när Gracies syster Marnie kom in på riktigt i handlingen, insåg jag att det handlade om något viktigt. Plötsligt mindes jag den överraskande vändningen i Anybody Out There?, som det tog mig ganska lång tid att fatta. Efter att ha irriterat mig över den makalöst jobbiga huvudpersonen rätt länge.
När jag väl såg det andra, det man kan kalla den egentliga handlingen, blev det plötsligt en annan bok. Inte bara charm, utan substans också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar