Det där med att klä barnen i unisexkläder är ett infekterat ämne, det vet man efter att hängt med i diskussionerna på www.familjeliv.se i några år. Gör man antydningar om att man inte gillar det könsuppdelade klädutbudet får man någon av följande reaktioner:
– Måste man klä barnen i grått och säckväv, kanske?
– Jaha, ska jag tvinga sonen att bära kjol till förskolan nu?
– Om du inte gillar kläderna på flickavdelningen är det väl bara att handla på pojkavdelningen!
– Gud så trist! Ska alla vara likadana nu också!
Skriet från kärnfamiljen vill höra vad vi tycker om klädköp till barnen:
Hur tänker du när du köper kläder till barnen? Vad är viktigt? Tänker du unisex?
De ska vara praktiska, vilket innebär inte för tajta om det är "hårda kläder" som jeans och inte för små. Tajts har vi en hel del av, för det är väldigt lekvänligt. Man ska få plats att leka och plagget ska fylla en funktion. Därför gärna lite kortare klänningar som går att ha över tajts/byxor/shorts och inte slits över knäna, men kjolar struntar vi i för de är bara dekoration.
När Sötpricken var liten var vi väldigt unisext inriktade, vilket förstås innebar att det mest blev "pojkkläder" ... Annars tänker jag – som handlar mest – att det generellt ska vara kläder som både dottern och sonen kan ha, och då försvinner en hel del snuttinuttiga "urflickiga" kläder. Men visst, lite tjejiga grejer har dottern förstås. Vi har inget förbud mot något, även om vi undviker Disney-grejer och kläder med stora reklamtryck för filmer och serier och sånt.
Våra barn är ofta väldigt färgglada, även om det också finns en del tråk-brunt&grönt i garderoben.
Vad tycker barnen själva? Har de åsikter om sina kläder?
Sötpricken (4,5) börjar ha åsikter nu, men än så länge handlar det mest om att hon vill välja själv bland kläderna i sin låda. Det är sällan ett särskilt matchat barn som går hemifrån ... ;-) Hon vill ofta ha klänningar, men tar lika gärna en tröja ur högen en annan dag.
Ska man till förskolan har man alltid på sig byxor/tajts/shorts under, det är regeln. Strumbyxor funkar under overall, men inte som lekkläder ute. Och ute är de ju mycket under vår, sommar och höst.
Gullpånken (2,5) vill mest bestämma när och hur han får på sig nya kläder. Och nu börjar vi märka att han vill ha samma kläder som storasyster, så den av hennes avlagda klänningar som inte är helt utsliten har just övergått i hans ägo.
Tror du att barnens kläder påverkar deras beteende och utveckling?
Ja, eftersom kläderna påverkar hur omgivningen bemöter dem. Sötpricken som alltid var relativt "icke-sött" klädd får ofta höra att hon är tuff och framåt. Det är hon i och för sig, men inte riktigt i den utsträckning som folk vill ha det till. Och blir man bemött som att man klarar saker, gör man ju det!
Sedan är kläderna bara en del i allt det som påverkar barnen, förstås. Men det gör inte saken mindre viktig.
3 kommentarer:
Ha ha, ja, det här med 'könsneutralitet' är ett gravt missbrukat begrepp. Beige, grått och säckväv. Punkt liksom. :-)
Ja, det där är knepigt. Jag vill gärna klä barnen i såna färger som jag själv gillar, glada varma färger. Det blir mycket lila, rött och klargrönt och orange. Och absolut finns det mer av de färgerna på tjejavdelningarna. Men jag har ju bara två döttrar så jag har inget att jämföra med, men jag hoppas att jag hade klätt en son i samma färger. På snart 3-åringen blir det oftast tröja från tjejavdelning pga färgerna och mönster ofta är finare där tycker jag och byxor från killavdelningen eftersom de är mer klättervänliga. :) Det tragiska är att det överhuvudtaget finns en kill- och tjejavdelning och att tillverkarna känner sånt behov av att "könsmärka" alla kläder med tryck eller text osv. Och de trevliga butiker som inte har den uppdelningen är oftast ganska mycket dyrare..
Det tråkigaste är när könsneutralt betyder pojkigt, för även här blir förstås pojken norm. Tuffa flickor är viktigt, javisst, men mjuka , omvårdande pojkar är väl det som verkligen hade gjort den här världen till en bättre plats!
Skönt då att höra att även klänningarna går i arv!
Skicka en kommentar