Jag har börjat springa. Av flera anledningar, den mest akuta är att jag fått i sommaruppgift av min terapeut att sätta upp mål och att kunna springa regelbundet har jag velat göra länge. Men eftersom jag inte sprungit på över 20 år så är det ett riktigt maffigt mål.
(Om egentligen någonsin ägnat mig åt dylikt – när vi skulle springa 2,5 km-spåret på gympan tog jag smitvägen och väntade, rökande en cigg, strax innan slutet på att alla riktiga springare tagit sig förbi så att jag huffande och puffande kunde ta mig in sist i mål.)
Nu är jag i alla fall igång. Till min hjälp har jag ett riktigt nybörjarschema från marathon.se, som på 14 veckor ska få mig att kunna löpa (if I dare use that word) 45 minuter obehindrat. Det går mycket långsamt framåt, och jag är tacksam för det. Jag har många trösklar att komma över, både fysiska och mentala.
4 kommentarer:
Hurra! Det kommer att gå utmärkt.
Heja! Jag vill gärna höra hur det går, jag har en liten och som det känns, ouppnåelig dröm om att kunna springa ett litet tävlingslopp någon gång. Det skulle göra under för mitt självförtroende.
Låter spännanden, och bra, att få ett schema. Kanske ska kolla upp det. Jag har j-vligt svårt att hålla ut när jag försöker vara ute och springa.
Emma och Kajsa, mitt schema finns här. Det är en långsam uppbyggnadsfas (man kan ju skippa delar om man inte känner sig som absolute beginner), och man mäter tid, inte sträcka.
Jag har hittills sprungit mest på löpbandet på gymmet, för att slippa tänka på vilken väg jag ska ta. Och det är lätt att hålla koll på tiderna då.
Men nu stundar semestern, så jag har gjort spellistor med låtar i rätt längd för respektive intervall. Så slipper jag tänka på klockan.
Skicka en kommentar