Favorit i repris

Den här (dåliga) bilden från förra året kunde jag ha tagit nu. Samma sängkläder, samma dator, samma ljuvliga friggebod. Dock inte riktigt samma spända stämning i hemmet, den som renderade förra årets besök i himmelriket. Bara vanlig trötthet och den sedan länge pågående lilla svackan. (Är något en svacka när det hållit på i över ett år? En sänka, kanske? Eller en dalgång?)


Kanske ska jag verkligen döpa friggeboden till Himmelriket. Det finns inget ställe där man sover så gott. Vete sjutton vad det är – bodens placering med några granar bakom, tystnaden här på landet, en lätt syrebrist i ett välisolerat utrymme? – men varenda kotte som sover här kommer på morgonen utramlande med kuddränder på kinden och sömnstinn blick. Senast i morse var det svärmor, som sov så länge att vi började undra vad som hade hänt.

Nu blir det Time Team (nä, jag är verkligen inte förutsägbar!), dock ingen sudoko men kanske, om jag hinner innan jag börjar gäspa som man bara kan göra i boden, Sarah Waters' The Little Stranger.