Gårdagens feberpånke, som var glad och lekte fram till tretiden – vi var till och med på matstället på andra sidan gatan och fikade –, parkerade sig i soffan i vad jag trodde var normal eftermiddagströtthet. I stället visade det sig vara början på en snabb jävel till febertopp.
Klockan fyra uppmätte jag 39° och gav Ipren. En halvtimme senare var febern uppe i 40,4°. Med örontermometer, märk väl. Jag avvaktade och baddade panna och gav vatten och klappade på det lilla elementet, men när temperaturen fortfarande låg på samma nivå efter 1,5 timme ringde jag sjukvårdsupplysningen. Under tiden jag väntade i telefonkö tog jag tempen 4 gånger. "Ring närakuten", var rådet jag fick. Så det gjorde jag, efter att ha gett kaminen en dos Alvedon också. "Ta honom till Astrid Lindgren! Han ska kollas av barnläkare", sa närakuten. Eftersom jag samtidigt konstaterade 40,7° med termometern kunde jag inte annat än hålla med.
Så då var det bara att ringa make som satt i möte med från utlandet hitrest kund. Han fick hastigt avbryta mötet och rusa hem – förhoppningsvis fick kunden veta på vilket hotell hon skulle bo – för att hämta bilen och köra feberpånken till akuten.
Under tiden packade jag akutväska med allt från smörgåsar och frukt, mobilladdare och gullpånkegrejer till tandborste, tandkräm och rena underkläder. Är kanske lite skadad efter förra årets äventyr ... men det är det värsta som finns att sitta fast någonstans för länge och inte ha tandborste och omklädningsmöjligheter!
Som tur var fick de gå till väntrum 2 utan att passera Gå (= barnnärakuten), på grund av förra årets febrar. Det är bra att ha en AL-journal, helt enkelt. Lite provtagningar här, några titt i halsen där och en sjukhusdos febernedsättande, och så fick han åka hem. De hittade inget, helt enkelt. Kanske virus, sade läkaren.
Vilket i och för sig är bra, att de inte hittar något. Å andra sidan är det svårt att inte tänka på att det inte fanns några riktiga orsaker till febersommaren 2009 heller.
Det börjar kännas lite för mycket nu. För mycket extraordinära omständigheter och för lite vanlig vardag. Och liksom för att bekräfta det snubblade farmor i dag, på väg till oss för att barnvakta, och föll så illa att hon antingen brutit handleden eller fått en svår stukning. Tur i oturen är att det skedde ett kvarter från Cityakuten ...
3 kommentarer:
Det där måste vara bland det värsta, att ha ett sjukt barn och inte veta vad som felas. Men kanske får han bara väldigt hög feber av vanliga virus när andra barn får lite lägre feber?? Kan det vara så? Vad är hans normaltemp? Ligger den kanske ovanligt högt?? Fast jag antar att ni redan testat kollat och tänkt på allt, med tanke på förra omgången. Kramar till er.
Det är fan tortyr.
Antagligen är det så, att han får hög feber av virus. (Normaltemp är lite åt det låga hållet.) Det vore väl okej, om man visste att han slutade ha feber någon gång.
I kväll brottade vi ned en 40,5°-temp och trodde det var lugnt. Nu börjar den gå upp igen. Får se om den sista dosen Alvedon får ner den, annars blir det akuten en gång till.
VAd får han på sjukhuset mot feber?
JAg har några kollegor som har haft barn som också fått feber sådär som S får det. Höga febertoppar utan förklaring. Det har växt bort om det är någon tröst. Den ene fick mandlarna bortopererade och det hjälpte tydligen i rätt många år.
Skicka en kommentar