I morse väcktes vi av ett barn som kom invandrande till vår säng klockan 5.15. Det var förvånande nog inte Sötpricken, som annars är den som är uppe tidigt (om än oftast inte så tidigt) utan den vanligtvis morgontrötte Gullpånken.
Sedan låg han i sängen och suckade, viftade med fötterna, ville bli klappad och frågade en gång var femte minut om vi inte skulle gå upp snart. Hans far resignerade någon gång vid 6, när även Sötpricken bestämde sig för att vakna, och gick upp. Jag låg kvar i sängen en timme till. Inte för att det egentligen gav någon sömn, men för att jag var alldeles för zonkad för att stiga upp.
Så jag bestämde mig för att jobba hemma idag. Om jag inte ska slänga på mig kläderna pronto och ge mig iväg. Eller nä. Eller jo. Eller ...
Äh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar